Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymf
Ärligt talat så orkar vi faktiskt inte men står ut ändå. Det är ett helvete men vägs upp mellan varven av diverse fina stunder.
Personligen tycker jag att mina barns vänner och deras föräldrar är jobbiga. Att jag plötsligt ska behöva småprata mig med folk som gillar innebandy, mello och TV4…
Du summerade rätt bra.
Barnen i sig är ofta rätt enkla att hantera men all skit runt omkring är stört jobbigt om man är introvert.
Stå och prata med föräldrar vid dagiset.
Föräldrar som frågar om man kan ryka ut och engagera sig i fotbollsligan för knattarna osv.
Jag lämnade min son på ett födelsedagskalas för ett tag sen och mamman frågade då om jag hade lust att stanna kvar då hennes hjälpreda hade fått förhinder.
Jag stannade inte kvar, ursäktade mig med att jag skulle åka och besiktiga bilen. Jag hade god lust att säga "Skämtar du eller, du får väl skylla dig själv om ni ordnar kalas för hela klassen, det är inte alla föräldrar som orkar det av en anledning. Hejdå jag kommer om två timmar, ring om det blir problem".
Det blir lättare när barnen är stora nog att dom får gå ut och leka på egen hand, då får man helt plötsligt mer egentid och huset blir "tyyyst".
Problemet med dagens barn är ju att man får tvinga dom att gå ut och leka men det får man ta.