Hur fan orkar ni med att ha barn?

Det är oftast dumma människor som skaffar barn.
Det finns inget mer korkat än att ”gifta sig” och skaffa barn.
Jag föraktar alla människor som håller på med sånt. Mina föräldrar också. Jävla höns.

Men vad exakt är det som är så himla offattbart jobbigt med själva barnet? Och ja, jag har barn. Att "vi" svenska gör föräldraskap fel idag, när båda föräldrarna ska jobba heltid, är en sak. Då är det inte barnet som är ansträngande, utan att man dubbelarbetar.

Tycker man efter typ sjutton års ålder att livets mening är att vara så lat och bekväm som möjligt, så har något gått fel. Det är av att ge något som man verkligen får tillbaka och av utmaningar som man växer. Det är bra för alla att växa upp och inte vara universums medelpunkt, att egot flyttar utanför kroppen.

Att få och uppfostra barn till lyckade vuxna individer(som i sin tur kan föra släktet vidare) är bokstavligen meningen med livet. Det är varför vi är här. Tänk på hur många föreningar som krävts för att just du ska finnas. Hur majoriteten av alla dessa föräldrar kämpat och levt under helt förfärliga förhållanden och ändå fört livet vidare, hur de påverkat framtiden och finns kvar i dig än idag. Tänk att bryta det. Som om allt deras slit varit för ingenting. Der är rent magiskt när man tänker på det, att varje individ är så viktig och har påverkat framtiden.
Lägg till hur roligt det faktiskt är att ha barn och leva i familj. Ungar är roliga och det är det coolaste i världen att följa en individ helt från början, att bokstavligen se en hel människa formas. Man får ständigt nya perspektiv och nya upplevelser och lär sig mycket om livet. Man smittas så lätt av barnets entusiasm över livet, allt är ju så fascinerande när man är ny på jorden.

Personer som har fått barn lever längre generellt sett än de som inte har fått barn. Skillnaden är cirka 2 extra år för män och 1,5 extra år för kvinnor vid 60 års ålder.

Detta enligt registerforskning av KI.

Huruvida det är jobbigt att vara förälder, absolut, det finns perioder då det har varit tufft med lite sömn (speciellt under småbarnsåren) men det vägs upp med råge av att följa sitt barn på livets resa.

Det är väl bara det att det är ju så för-e-bannat tråkigt med barn.

Berätta gärna vad som gör ditt liv så meningsfullt om dagarna?

Det är för att vi inte har tid med o dö. Själen där emot är död sen länge.

Det är ju en kort tid det är så där jobbigt som du beskriver - men jag ska inte sticka under stol med att det ÄR jobbigt, under den perioden... Det bästa är ju om man fattar detta och planerar för det. Två heltider och en husrenovering samtidigt som kvinnan är gravid, föder barn och sedan upp till att yngsta barnet är sju år eller så - fungerar helt enkelt inte. Försök inte ens det.

Och säkra upp avlastning på något sätt, antingen genom att flytta närmare mormor, farmor eller annan pålitlig och villig person, eller genom att budgetera för en barnflicka. Och orkar man inte så orkar man inte, och då är det bättre att utnyttja den tid som storasyskon får vara på dagis när mamma är mammaledig med bebis, det är inget att skämmas för. Att lämna barn lååååånga dagar på dagis för att karriären är viktigare, är i så fall mycket mer skämmigt.

...men sedan, när barnen växer upp, så blir de ju din klan! Ingen kommer att stå närmare dig, det finns ingen som du kommer att kunna lita mera på. När du blir äldre kommer du att vara glad för att du har unga/medelålders starka friska människor nära dig, som hör ihop med dig på ett självklart sätt som ingen annan gör.

Men även under uppväxten kommer ni att ha många roliga och intressanta upplevelser tillsammans. Alla intressen man haft blir liksom på en ny nivå, när det inte är ens egna prestationer som är viktigast längre, utan att man introducerar den nya generationen i dem. Det är även en chans att INTE göra om de misstag som ens egna föräldrar gjorde, om det är så att man haft en olycklig uppväxt. Man kan ge de egna barnen det man själv aldrig fick.

Intressant. Har forskarna några idéer om VARFÖR det är så? Har de till att börja med räknat bort människor som är så sjuka eller handikappade, att det är sjukdomen eller handikappet som ligger bakom BÅDE den tidiga döden och det faktum att de inte kunnat/velat skaffa barn? Om man inte räknar bort dessa blir det ju missvisande.

Sedan skulle jag vilja veta om alla som någon gång har fött ett barn räknats med, även om barnen vuxit upp i fosterhem eller nästan helt hos den andra föräldern. Detta har ju också betydelse för resultatet. Jag tänker t.ex., att om man lever med barn så har man normalt (nej alla bryr sig inte) ett större incitament till att hålla på regelbundna sovtider och riktiga lagade måltider, man kommer ut mer och rör på sig p.g.a. att man måste hämta barn på dagis och i skolan, samt genom deras fritidsaktiviteter, man kan inte dricka alkohol så att barnen ser det vilket gör att det blir mer sällan, o.s.v.. Det blir svårare att sunka ner sig helt (även om tyvärr en del föräldrar och ensamma morsor gör det ändå tyvärr, som sagt).

Det är lätt.

Allt som du nämner har inte påverkats nämnvärt och då är det med dåligt utfall. Om den jag varit med skulle vara genomsnitt eller bättre kan jag inte gissa hur bra det blivit men det får framtiden utvisa.

Jag håller dock delvis med dig.

När jag ser nya par med unge som bakas i magen kan jag inte mer än att tänka: "hoppas det håller" och att det är snälla mot varandra för det stämmer att det kan bli skit och exakt som du nämner.

Då förstår jag varför du har ägget som avatar.