Citat:
Precis. Och det är denna skillnad mellan lagkrav och ”kutym inom socialtjänsten” som ÄR problemet. Konsekvensen är att brukare/klienter/patienter inte får den information och det stöd som de behöver och har rätt till.
Då infaller frågan om han fått denna information men tackat nej. Min egen gissning är att han fått det under många år och det redan under skoltiden. Så brukar det se ut. Din sista kommentar om fungerande kommunikation är avgörande. Det ledsamma är att så är det tyvärr aldrig. Informationen om sina rättigheter ges inte på ett sätt som är anpassade för personerna det gäller. Görs inte det blir svaret att det inte gäller mig. Och handläggaren nöjer sig med det enligt den kutym inom socialtjänsten jag redogjort för.
Notera speciellt från 9 § LSS:
Insatserna för särskilt stöd och service ärhttps://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1993387-om-stod-och-service-till-vissa_sfs-1993-387/#P9
1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder,
[…]
Det kan förstås vara så att RA fått helt adekvat ”rådgivning och annat personligt stöd” men valt att tacka nej till allting enligt punkterna i 9 §. Men tror du att det är troligt givet hur det brukar se ut? (Du har ju redan gett svaret: Nej.)
Det är ju precis här det ödesdigra lagtrotset finns – det som mer eller mindre sätter hela systemet ur spel.
Hursomhelst är ju det här lätt att reda ut genom att gå igenom handlingarna i ärendet. Det kan såväl polis och åklagare som IVO göra.