Citat:
Ursprungligen postat av
p00nino
Min erfarenhet är att det är losers eller folk med diagnoser som inte vill skaffa/har barn efter en viss ålder. Inget fel att vara en loser, men förstår man inte charmen med barn är man nog bara lite felprogrammerad.
I synnerhet de som gör sin barnlöshet till en del av deras livsstil, typ medelålders par som åker på backpacking-resor. Riktigt tragiskt.
Jag har alltid vetat att jag aldrig vill ha barn, har aldrig känt någon som helst ”längtan” och helt ärligt gillar jag inte barn.
Visst har det hänt att förhållande har tagit slut pga det, men hellre det än att jag skulle bli gravid och föda ett oönskat barn bara för att det ”är så man ska göra”.
Har haft turen nog att träffa en man som känner precis likadant.
Barn är inget vi vill ha.
För en 15-20 år sedan tyckte folk att det var konstigt att jag kände så men numer höjs det knappt på ögonbrynen om det skulle komma på tal.
Vi är varesig ”losers” eller har några diagnoser, utan vi är som folk är mest.
Vi driver bl.a eget ställe (som efter mycket slit och sena kvällar) börjar bli så pass framgångsrikt att jag snart kan säga upp mig från mitt vanliga jobb för att ist fokusera på vårt på heltid.
Vi äger vårt boende i ett finare kvarter, handpenningen har vi jobbat ihop själva, vi har också bägge högre utbildning.
Vi reser mycket, går en del på bio, tar en hotellweekend inne i stan då & då, umgås med våra vänner (som har barn), tar sovmorgon när vi vill, dvs vi unnar oss och lever rätt gott.
Mao, vi lever ett liv som vi trivs oerhört bra med, där vi kan göra vad vi vill, vi saknar inget, och vi saknar definitivt inte barn.
Menar du att vi ska avla fram ett oönskat barn, eller t.o.m två, bara för att det är vad som ”förväntas” av samhället?
Och isf varför skulle vi göra det?