Hur fan orkar ni med att ha barn?

Jo men det är ju också ett typiskt efterblivet, påhittat argument att folk automatiskt är losers bara för de inte har barn.
I brist på vettigare argument liksom.
Att folk är losers har ju absolut noll och inget o göra med om man har barn eller inte. Finns losers på bägge sidor.
Sen är det ju betydligt värre att bara loser med barn än utan.

Edit: dubbelpost

Vad är en bra person? Whitetrash föräldrar som går på soc kan fortfarande ge sitt barn en bra uppväxt och kan många gånger älska sitt barn mer än två välutbildade rika föräldrar tex. Det handlar mycket om hur man prioriterar sina barn.

Men visst, är föräldrarna i fråga våldsamma och psykiskt sjuka så kanske dom inte ska vara föräldrar.

Utan att lägga någon värdering i hur ni rekryterar, men hur tar ni reda på det? Frågar ni det rakt ut är det väl öppet mål för DO? Kollar ni Mrkoll om folk bor ensamma (och då gör antagandet att de inte har en särbo)? Snokar på sociala medier?

Alltså, jag förstår vad du menar.
Vi har det ganska gott ställt.

Men jag är fan helt övertygad om att ge kärlek räcker. Man kan ha en semester på en camping för att skapa minnen. Eller ta med ungarna ut i skogen med ett tält och ett par fiskespön på somrarna.

Det lät fan mysigt när jag tänker på det. Det ska jag göra i sommar med mina barn.

Och en kortlek om det regnar…

Det är faktiskt riktigt härligt med familj!

Tråkig trådstart, att vissa känner sådär. Finns inget goare än att komma hem från jobbet och så kommer den där lille knotten springande med lycka i ansiktet. Eller när dom är sjuka och man kryper ner under en filt framför en film.

Jo, sen är det väl generellt rätt meningslöst när man blir kallad "loser" på Flashback. Det är som att man gick förbi en särskola och någon av eleverna ropade efter en att man är efterbliven.

Men jag håller med, man kan ha ett vettigt liv och vara en vettig människa lika bra utan barn som med.

Framförallt att man inte för vidare allt för livsförstörande åkommor. Sen att man inte uppfostrar barn som sedan blir kriminella avskum.

Det är dock inte lätt, därav kan ingen stå och bestämma åt en. Man bör dock känna efter om man är uppenbart olämplig.

Jo...DU tycker det. Haha...det finns någon i livet som kallas för personliga preferenser.

Jag tycker som sagt att man ska skaffa barn om man älskar barn. Det är ju inte så mycket svårare än så egentligen. Och gillar man inte barn ska man inte skaffa dom, vilket nog (tyvärr) är mer vanligt.

Vi kan ju idag välja om vi vill ha barn eller inte, en tanke som var "omöjlig" innan preventivmedlen. Man knullade för att det var skönt och vips hade man ett par ungar på halsen - vare sig man ville eller inte.

Sen vad alla tycker personligen bli ju ganska ointressant, det intressanta är att fler och fler väljer att INTE skaffa barn. Den statistiken förändras ju inte genom att du älskar barn.

Barnafödandet verkar också gå ner i alla samhällsklasser. Så ekonomin är inte avgörande.

Man ska väl ändå inte lägga över ansvaret på sina barn. Det är egoistiskt.

Frågar som del av normal konversation. Och varför skulle vi uppge det som skäl om vi inte går vidare och erbjuder anställning? Vi valde att gå med en annan kandidat osv.

Ja, du ska äta skita sova också! Men syftet är att fortplanta sig.

Om någon spelade in samtalet hade ni nog kunnat få problem även om ni givetvis inte säger det rakt ut som anledning till att gå vidare med andra kandidater. Dessutom, ni går nog miste om många vettiga kandidater, hade en arbetsgivare frågat mig om mitt civilstånd hade jag inte velat jobba där om jag hade andra alternativ. Det är ingen normal grej att fråga på en anställningsintervju.