Hur fan orkar ni med att ha barn?

Har man väl skaffat dem finns få bättre alternativ än att orka med dem.

Hur orkar man med sig själv att sitta i ensamhet och konsumera skit, med ett barns sinnelag. Den egna kroppens fortplantningsförmåga bortkastad. Måste vara hemskt psykiskt.

De ör ju de bästa individer du kan umgås med.
Har träffat många och det ger så otroligt mycket.

Unga kollegor som skaffar barn växer upp snabbt.

Visst, de vabbar och går lite tidigare för att hämta på dagis, men JÄVLAR vad mycket mer ansvarstagande de blir.

Det var samma sak för mig.

Min nivå på ansvarstagande gick upp kraftigt, vilket i sin tur gjorde livet lättare att orka med än det var innan barnen kom, paradoxalt nog.

Finns nog inga mer rabiata människor än de med barn när såna här diskussioner kommer upp.
Sjukt att man kan bli så jäkla upprörd.

Föräldrar ska alltid, ALLTID tjata om hur underbart det är med barn och jag personligen köper det inte.

Den absoluta majoriteten av mina vänner och bekanta har barn och när jag ser hur de har det så tänker jag att nej jag skulle inte vilja byta liv med någon av de. Det verkar faktiskt riktigt eländigt.
Men absolut, det är säkert (stundtals) kul och mysigt med barn men för egen del vill jag inte ha några.

Problemet är att dina vänner inom föreningslivet eller dina släktingar när du blir äldre själv blivit äldre och fått barnbarn.
De prioriterar då dem för de kommer tycka det är mycket mer givande.
Att umgås med en äldre bekant blir inte lika spännande.

De flesta gamla svenskar är ju dumpade av sina barn mer eller mindre. Så det är ett ganska tunnt argument som faller platt.

Tror att det för många är svårt att bara leva för sin egen skull. Men bra för dig om du är barnfri och mår bra såklart.

Alltid detta tjat om att man kommer bli ensam som gammal. Är något tragiskt med att leva hela sitt liv utifrån hur ens sista år kommer att bli. Suger ju att bli gammal oavsett, lev i nuet.

Sen kan jag köpa andra argument varför det är bra att (Vissa) skaffar barn, men just detta är så meningslöst.

Jag tror du överdriver och målar upp en romantiserad bild. I Sverige är väl det relativt många som knappt har kontakt med sina barn eller föräldrar då de blivit vuxna, samt många gamlingar som är dumpade av sina barn. Barnen hälsar på 2 gånger per år, resten är det slöj-Fatima🧕 som på sin brytsvenska kommunicerar med gammelskrutten.

Bättre investera i sin hälsa och skaffa sociala nätverk. Fylla livet med meningsfulla aktiviteter. Idrotta, äta nyttigt, berika sitt sociala liv, njuta.

Familjen är som ett eget land i miniatyr. Det är en enhet där man delar alldeles egna värderingar, kultur, humor och erfarenheter. Familjer är de viktigaste byggstenarna i ett riktigt land eller samhälle.

Att vara utan barn och spendera tiden med att gå på kafé, konsert och diverse intressen är ett platt och ytligt liv som hör till åren fram till 30. Efter det ska man ha rest, gått på konserter osv tillräckligt för att ta steget in i nästa nivå i livet: familj. I annat fall har man stannat i sin personliga utveckling.

Har man spelat sina kort rätt så kan man dessutom fortsätta med sina intressen samtidigt som man har familj.

Att skaffa egen familj hör till att bli vuxen. Någonstans hör det till ett högre perspektiv på livet att inse att fylla livet med tillfälliga nöjen är ett fattigt liv. Normalt inser man någon gång efter 40 att livet är rätt så kort och att skapa en lycklig familj har ett högre värde.

Människor som inte skaffar brukar det vara något fel på. Vi kan se det på den generation som i stor utsträckning blir barnlösa, de är ofta lata, deprimerade, saknar driv och initiativförmåga. De klarar inte göra jobbiga saker och har blivit söndercurlade till att tro att livet kommer servera dem något.

Sen är det oerhört slitsamt när barnen är 0 - 5, men därefter är det fantastiskt att på nära håll få se en människa utveckas. Det kan även vara en trygghet när man själv åldras, blir tröttare och fulare. Att då ha skapat och omges av människor som har energi, nyfikenhet och livsglädje smittar av sig.

De med 3 barn är ju i princip lika ensamma. Barn flyttar till andra städet och hemtjänsten tar över.