Du nämner add bland AST diagnoserna.
Och det kan ju RA ha haft.
Han kan inte koncentrera sig och upprätthålla fokus. Men saknar hyperaktivitet. Därför märks han inte. Han lär sig inte heller pga brist på koncentrationsförmåga och klarar inte matte.
Det är mycket möjligt att han haft den kombinationen. Den missas ju ofta tyvärr.
Det är ju ganska tydligt att RA i alla fall kände sig mobbad av samhället och med tanke på hur extremt han började bete sig i högstadiet så ligger det ju inte alltför långt borta att han även blev utsatt för regelrätt sådan, det kan ju funnits andra skäl att han undvikit de sista åren i skolan än att han hade normal "skoltrötthet".
Det är ju väldigt tyst från hans skolkamrater.
Citat:
Ursprungligen postat av honn
Så sant. Varför skrivs inte mer om detta?
Vågar ingen träda fram?
Oavsett så kan mobbning skada en människa för livet. Man tror att andra människor, som har förmåga att umgås i grupp, skrattar åt en, eftersom det var så de gjorde i skolan under uppväxten. Detta är en tragedi för samtliga inblandade, inklusive RA och hans anhöriga.
Det är oerhört konstigt, speciellt att deras nätverk om de har något inte har sagt något heller utom i början. Finns det kanske någon auktoritär person i familjen som har stor förmåga att styra sin omgivning, i så fall är ju bara det misstänkt med tanke på den extrema tystnaden.
Var sonen familjens hemlighet? Berättade dom aldrig någonting om honom för någon utanför den allra innersta kretsen eller är de utanför som vet något försedda med munkavle sv någon i RA:s familj.
Ja jo.. det ger en konstig känsla.
Kanske står det inte rätt till där heller?
Jag vet inte?
Jag kan instämma när det gäller ADD. Sociala svårigheter i AST och i synnerhet ADHD är omöjliga att missa i förskoleåldern, åtminstone när de är så svåra som den här individen har uppvisat. Man skiftar inte från autism nivå 1 till nivå 3 på ett halvår.
Jag är av motsatt uppfattning och vet att diagnoser ofta sätts när barnet är äldre än det du beskriver. Inte ovanligt att det sker just på högstadiet- försent - så att stöd och förståelse inte har funnits. Idag handlar det oftast om långa köer till bup.
Sen såklart finns det andra situationer då barnen har så extremt avvikande svårigheter på alla områden redan tidigt och då sätts diagnosen i regel tidigare.
Det jag försöker förmedla är att funktionsnedsättningen existerar men att den vanligtvis inte sätts och diagnostiseras förrän när barnet blir något äldre.
Barn tillåts vara mer olika när de är små vilket gör att man avvaktar med utredande för inväntande av ålder, mognad etc.
__________________
Senast redigerad av Mellanting 2025-02-14 kl. 11:29.
Det är ju ganska tydligt att RA i alla fall kände sig mobbad av samhället och med tanke på hur extremt han började bete sig i högstadiet så ligger det ju inte alltför långt borta att han även blev utsatt för regelrätt sådan, det kan ju funnits andra skäl att han undvikit de sista åren i skolan än att han hade "normal" skoltrötthet.
Det är ju väldigt tyst från hans skolkamrater också.
Citat:
Ursprungligen postat av honn
Så sant. Varför skrivs inte mer om detta?
Vågar ingen träda fram?
Oavsett så kan mobbning skada en människa för livet. Man tror att andra människor, som har förmåga att umgås i grupp, skrattar åt en, eftersom det var så de gjorde i skolan under uppväxten. Detta är en tragedi för samtliga inblandade, inklusive RA och hans anhöriga.
__________________
Senast redigerad av Kortisol 2025-02-14 kl. 11:32.
Det är MYCKET tyst från och om hans föräldrar.
Vad vet vi om dom? Och om deras relation?
Om det är några som vet och känner honom borde väl dom veta?
Jag vet inte men.. - Varför så tyst från dom?
Jag tror dem har mycket att hantera just nu och därav tyst i media, dem måste sörja en död familjemedlem samtidigt som de förmodligen känner mycket skuld och skam över dådet han gjorde. Jag tror dem kommer att uttala sig framöver när dem känner sig redo förmodligen
Jag är av motsatt uppfattning och vet att diagnoser i regel sätts när barnet är äldre än det du beskriver. Inte ovanligt att det sker just på högstadiet- försent - så att stöd och förståelse inte har funnits. Idag handlar det oftast om långa köer till bup.
Sen såklart finns det andra situationer då barnen har så extremt avvikande svårigheter på alla områden redan tidigt och då sätts diagnosen i regel tidigare.
Det jag försöker förmedla är att funktionsnedsättningen existerar men att den vanligtvis inte sätts och diagnostiseras förrän när barnet blir något äldre.
Barn tillåts vara mer olika när de är små vilket gör att man avvaktar med utredande för inväntande av ålder, mognad etc.
Då talar vi kanske om olika saker. En diagnos är en klassificering på en samling symptom, inte ett tillstånd som individen har. Den kommer oftast sent, men inte för att problemen inte funnits tidigare utan precis som du säger för att man har sett dem men väntat alldeles för länge - "det kanske växer bort".
Den problematik som Rickard har uppvisat i högstadiet och vuxen ålder är ovanlig svår för att kunna förklaras med någon sorts hastigt upptäckt NPF. Antingen stämmer det inte att han fungerade någorlunda normalt i låg- och mellanstadiet, eller så finns det något ytterligare med i bilden.
En man som intervjuas nu på tv 4 Nyhetsmorgon säger att det finns ett klockrent motiv, en trigger, som är den utlösande faktorn till allt. Svaret finns tydligen 1 vecka innan dådet som förklarar allt, säger han.
Någon som vet vad han pratar om?
Vad får mig att tro det? Ja, det finns kanske statistik och fakta på detta? Har du levt under en sten de senaste åren? Medvetet sållat bort fakta som inte passar dina åsikter & känslor? Detta är liksom ingen välbevarad hemlighet att det är så utan snarare välkänt att en stor del belastar systemet och bara går runt på bidrag. Men absolut finns det många inom denna del av befolkningen som också försöker komma in i samhället, bidra och utbilda sig. Som offrena på skolan som faktiskt försökte göra något, men det tar ju heller inte bort att det finns en stor stor del som tyvärr mest snurrar runt vardagarna på bidrag från skattepengar som vi andra pytsar in i systemet.
Nu har ju polisen gått ut och sagt att det verkar som att han slumpmässigt valde sina offer. Dessutom har ju GM gått i skolan, misslyckats med sina betyg, fått bidrag indragna, säkert haft AF efter sig, varit rejält lack på socialen. Det låter just nu, innan allt är klarlagt, som en förklaringsmodell med tyngd i sig. Men jag säger som vissa andra, det är nästan som att vissa vill att det ska vara ett rasistiskt dåd. Och om folk kände GM så bra och vet låg rasistiska motiv bakom, så borde man vända sig till polisen.
En del gör det, ja. Vill varken vara mästrande eller off topic så drar det i en spoiler
en del som lever på bidrag vill inget hellre än att komma in på arbetsmarknaden men lyckas inte av en eller annan anledning (problem med svenskan, men även: blir inte kallade till intervju för att de heter Mohammed t.ex) medan andra inte har något emot att leva på bidrag - precis som det finns svenskar som inte vill "ta sig i kragen" fast de skulle kunna.
Men jag svarade på diskussionen om varför det var mest personer som såg etniskt svenska ut under den tysta minuten. Om det nu var du eller någon annan postare skrev: "ja, det kan ju inte ha varit för att de andra var på jobbet".
Och DET är en myt som sprids av dem som måste sovit under en sten under lång tid :-)
Det fetade: det är en förklaringsmodell med tyngd, ja. Det är inte säkert att han hade rasistiska motiv.
Att det var mest "etniska svenskar" på bilden från samlingen under den tysta minuten kan dock inte förklaras med att övriga latat sig, inte varit på jobbet, belastat systemet och inte orkat pallra sig iväg till manifestationen. Många kan ha trott att motivet var rasistiskt och befarat en attack från högerextrema.
Då talar vi kanske om olika saker. En diagnos är en klassificering på en samling symptom, inte ett tillstånd som individen har. Den kommer oftast sent, men inte för att problemen inte funnits tidigare utan precis som du säger för att man har sett dem men väntat alldeles för länge - "det kanske växer bort".
Den problematik som Rickard har uppvisat i högstadiet och vuxen ålder är ovanlig svår för att kunna förklaras med någon sorts hastigt upptäckt NPF. Antingen stämmer det inte att han fungerade någorlunda normalt i låg- och mellanstadiet, eller så finns det något ytterligare med i bilden.
Vi får hoppas att familjen börjar uttala sig.
Hans funktionsnedsättning och psykiska tillstånd har blivit sämre i takt med hans åldrande. Förstår du inte detta?
Avvikelser märks inte på samma sätt i yngre ålder, då människor tillåts vara mer olika som barn.
Ett tydligt exempel på detta är att många barn med npf kraschar på mellanstadiet/högstadiet då kravbilden blir för stor för dem att hantera.
GM verkar dessutom mestadels ha varit tyst och då går man kanske mer under radarn jämfört med någon som har ADHD som kan vara högaktiv.
Då talar vi kanske om olika saker. En diagnos är en klassificering på en samling symptom, inte ett tillstånd som individen har. Den kommer oftast sent, men inte för att problemen inte funnits tidigare utan precis som du säger för att man har sett dem men väntat alldeles för länge - "det kanske växer bort".
Den problematik som Rickard har uppvisat i högstadiet och vuxen ålder är ovanlig svår för att kunna förklaras med någon sorts hastigt upptäckt NPF. Antingen stämmer det inte att han fungerade någorlunda normalt i låg- och mellanstadiet, eller så finns det något ytterligare med i bilden.
Vi får hoppas att familjen börjar uttala sig.
Om man benar ut det litegrann, vad exakt är det för problematik som (du ser att) han uppvisar i högstadiet och vuxen ålder?
- Varför så tyst från dom?