SHB vill begränsa distansarbete

Exakt så! Det blir svårt att ”backa” när allt annat ändrats.
Man var inte heller ständigt uppkopplad med mobiler och appar från sin arbetsgivare. Utan stängde ner sitt kontor och var klar/ ”fri”. De kan inte äta kakan och ha den kvar 🫠 ha tillbaka alla men utan tillräcklig yta och plats?! Det är lite trist när alla stänger in sig, men ofta också nödvändigt, människan behöver sin arbetsro den är inte gjord för ständigt kackel, avbrott och distraktion (än mer än den vi redan har konstant via telefon, mail, nyhetsflöden med mera).

Min nuvarande chef är runt 50 och jag frågade om policyn när jag började jobba, fick aldrig något riktigt svar mer än att han sa att han tyckte det var trevligt vara på kontoret träffa andra, vet inte riktigt var han ville komma, det är en sån där introvert typ som man får dra ut ord från, inte så att han säger för mycket eller för lite, otroligt besvärande de personlighetstyperna som inte kan vara transparenta.

Så nu skiter jag i det och kör mitt race som jag behagar som jag vore konsult, ingen bryr sig ändå....så jävla rörigt med allt så ingen har koll på nåt, en fördel är att det är så konsultdrivet och de kommer och går hur de vill, jag är anställd så det är lite annorlunda.

Det finns även många yngre som ”älskar kontor”, för att fjäska för, ställa in sig och synas hos de äldre eller överlag hos chefer. Utöver det älskar de att ”komma in” för att de kanske annars sitter i trånga ettor och jobbar, inte har barn och logistik att fixa med, och ser kontor som ett sätt att socialisera och knyta kontakter. Dessa unga går ovanligt väl ihop med de gammaldags stofilerna, och det hela blir en riktig scharad att beskåda..

Det gör dom inte alls. Just du har det förtroendet från din chef. Det betyder inte att du äger din arbetstid eller att det är en mänsklig rättighet att få distansarbeta.

Absolut, i grunden är det en personlighetsfråga, vissa gillar att vara på plats och andra inte oavsett ålder/familjesituation/etc.

Just ang. det där med att ha småbarn (vilket ju i regel korrelerar med att vara rätt ung, i åldern 30-40) så verkar det vara rätt tvådelat, vissa tycker att distansjobb är det bästa om man är ung förälder då man har möjlighet att vara närvarande plus att det underlättar livspusslet. Andra verkar typ tycka att det är skönt att få en paus från barnet/barnen och att det därför är bättre på kontoret då dessa inte kan jobba hemma med småbarn.

Min bild är dock att äldre är lite mer homogena här, de flesta i åldern 55-60 planerar att gå i pension snart, har vuxna barn som flyttat hemifrån (kanske till och med bildat egna familjer) och har (förhoppningsvis) varit gifta med samma partner i 30-40 år, så de har inte sådär jättemycket liv utanför jobbet. På kvällarna hänger de med sin partner som de gjort varje kväll i årtionden, deras vuxna barn behöver inte support på samma sätt som småbarn, de har kanske inte heller så många fritidsintressen, och att sitta och kolla på TV dag efter dag blir då rätt tradigt, så då verkar de tycka att kontoret är en skön paus där de kan fylla på sina sociala depåer typ.

Sedan finns det såklart undantag även där. Men som sagt, i grunden såklart en personlighetsfråga.

Ja, tiderna har förändrats. Förr sågs man fysiskt på arbetsplatsen när jobb skulle göras, dvs. mellan vissa bestämda tider mån-fre. Kontoren var då anpassade för det arbetssättet, så alla hade sina egna rum där man kunde stänga in sig och ta möten. Som du säger fanns inte heller samma krav på uppkoppling och tillgänglighet utan ringde nån kl. 16:35 och man lämnat kl. 16:30 såg man inte det missade samtalet förrän nästa dag (man hade ju stationära telefoner i arbetsrummen).

Idag är inget av detta tillämpbart, man tar ett jobbsamtal på väg till dagis för att hämta barnen, kan kolla ett viktigt mejl efter gymmet på kvällen, osv. och då faller den där anknytningen till arbetsplatsen som fysisk plats för att jobba. Ska arbetsgivarna kräva att folk är på jobbet när jobbet utförs så blir det en återgång även på denna bit, dvs. kommunikationen blir långsammare och tillgängligheten lägre.

Som en jobbkompis till min pappa, som är pensionerad sedan ca 30 år, alltid sagt: "Jag släpper arbetspennan kl. 16:30 och plockar inte upp den nästa dag förrän kl. 9:00."

Exakt så var det! De släppte allt när de gick därifrån. Vilket nästan är svårt att tänka sig numer för tjänstemän. Och troligen bättre för psyket att leva så trots allt.. så det där gamla gardet ska inte komma och säga att nyare generationer är si eller så, det är på ett annat sätt numera! Och den utvecklingen har ingen kunnat hindra.
Men man kan inte BÅDE vara uppkopplad och tillgänglig halva sin fritid PLUS befinna sig på ett kontor i samma utsträckning som år 1991. När man inte ens har egna rum längre.

Ser precis detta med de något äldre. De
her sken av lojalitet och engagemang, men det är mer pga de inte har så mycket annat utanför arbetslivet. Och får sin bekräftelse och sociala dos där. Något sorgligt då ingen från arbetsplatsen kommer sörja dem på dödsbädden direkt.

En annan positiv aspekt med distansarbete är att detta har tydliggjort hur många onödiga möten man har i stora organisationer.

Minns hur det var bara precis innan Corona, säg 2018-2019, då kunde man gå till jobbet, sätta sig i möte med 10-15 pers kl. 9, under mötet satt man och halvsov och scrollade nyheter på datorn medan man slölyssnade, när mötet var slut nån timme senare gick man vidare till nästa möte som såg ut på samma sätt osv.

En "arbets"dag kunde inte sällan bestå av 6-7 sådana möten där man bidrog med absolut ingenting. Ofta var det 1-2 personer som höll låda eller diskuterade något som alla de andra mötesdeltagarna inte var delaktiga i och inte berördes av.

Numera är det ju lätt att multitaska under sådana möten, man börjar med en riktig arbetsuppgift om mötet inte ger något och vaskar liksom inte en arbetsdag på samma sätt med att bara låtsaslyssna på nån pratkvarn.

Vilket ju inte direkt säger något positivt om organisationen i dagens arbetsliv, det bara ryker inkompetent styre av att situationen är sådan. Du har alltså ett outtalat krav på dig att prestera med en pratkvarn i vänster öra som häver ur sig sådant som för dina arbetsuppgifter är helt irrelevant. Det låter väldigt stressande.

När det mer eller mindre var krav på att delta i alla möten fysiskt, så var alla improduktiva under dessa timmar. Ingen kunde få en fördel och säkra sin anställning/befordran genom att avgöra själv, göra slag i saken och faktiskt nyttja mötestimmarna för nyttigt arbete vilket man nu i praktiken måste för att uppfattas som konkurrenskraftig på en arbetsplats.

Ja, det är väl det fetade som är det stora problemet med en återgång till arbete på kontoret, att få nåt jobb gjort när man ska lyssna på grannen som snackar högt i mobilen, ett par andra grannar som snackar om vad de gjort i helgen, ytterligare en annan som sitter i landskapet och tar sitt Teams-samtal därifrån osv. är i vart fall för mig en orimlig stressnivå.

Som sagt, ska man backa i tiden får man göra det konsekvent, dvs. egna rum, ingen open desk-policy utan bestämda platser, stationära telefoner och datorer så man inte kan ta med sig jobbet hem (med lägre tillgänglighet som följd) osv., dvs. allt går såväl långsammare som är mer platsbundet givet dagens uppkopplade värld.

De företag som istället satsar på digitalisering ligger i framkant både som arbetsgivare och organisatoriskt.

Men som jag skrev, ge det 10-15 år till så hinner alla "äldre gubbar" gå i pension, det är ändå dessa som är mest positiva till en återgång till kontor.

Om 10-15 år har AI ersatt alla hemjobbare. JP Morgan är tydliga:

- VD:ns ilska mot hemarbete – kallar in 317 000 anställda -

https://www.affarsvarlden.se/artikel/vdns-ilska-mot-hemarbete-kallar-in-317-000-anstallda-fucking-zoom?fbclid=IwY2xjawIcQ69leHRuA2FlbQIxM QABHYpruI4M0oLT2a615fLPQqVUUZF51ft3-3ZgnwQV8Ex4rnlu8Czxpn8uxQ_aem_-8rsnsnuZOaDfU6LDNoGpQ