Citat:
Ursprungligen postat av
Missouri
Detta visar hur ointressant det är att läsa texter av parti- eller ideologiskt förankrade skribenter, de redovisar sin "sanning" utifrån politisk vision snarare än fakta. I fallet med skjutningen i Örebro är det vänsterskribenter som gör bort sig i andra fall kan det vara andra. Poängen är att om man utgår från en politisk ideologi i sina ståndpunkter blir det man skriver ointressant för alla med undantag av släkt, vänner samt redan frälsta.
Vilket leder längre fram leder till skador i samhället som inte går att rätta till.
En summering av gärningsmannens historik knuten till hans psykiska ohälsa. Gärningsmannens diagnoser (autism och troligtvis även ADD med mera) får sin debut när han går i sjuan. Då blir han mutist (slutar prata) och får oerhört svårt för socialt umgänge. Ångesten och därpå depressionerna leder till att han sluter sig ännu mer och här påbörjas suicidala tankar. Sammantaget leder detta till de märkliga beteenden som hans klasskamrater vittnar om. Skolan som institution saknar kunskap och har ännu mindre förmåga att kunna hjälpa dessa elever. Resterande delen av högstadiet är för gärningsmannen bara en transportsträcka där all energi läggs på att bara kunna ta sig till skolan. Mer än så är det inte. Därmed blir han underkänd i alla ämnen. I gymnasiet går han en resursklass för elever med autism. Inte heller det klarar han eftersom all socialt umgänge är en enorm plåga, han har enorma koncentrationssvårigheter och det är åter igen ett helvete att bara ta sig hemifrån. Alla misslyckande gör att isoleringen blir nödvändig för att stå ut, att kunna leva en dag till. Vi kan förmoda att de suicida planerna tilltar. Efter gymnasiet flyttar han hemifrån och lever på medel från föräldrarna och därefter på socialen. 10 år senare får socialen för sig att han ska läsa upp betyg för att kunna söka jobb. Då han har för lite närvaro och tvingas sluta skolan stryper socialtjänsten hans försörjning. Under 3 eller fyra år så försöker han gång på gång övertyga socialen att återfå försörjningen, men de hänvisar envist till att han måste klara skolan och söka jobb. Någonstans här brister det och han får en psykos.
Risbergska skolan och de krav socialen ställer blir slutet för honom att kunna existera med de diagnoser han har. För gärningsmannen är det en dödsdom. Vi talar om en person med stor neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som i praktiken omöjliggör att kunna leva som andra. Tidigare har högstadiet och gymnasiet låtit honom vara ifred. Att inte kunna plugga och få betyg är förstås stora misslyckanden, men tillvaron sattes inte helt ur spel. Det gjorde det med socialens motkrav att plugga och söka jobb. Detta kan liknas med att man ställer som motkrav till att en lam klient ska gå på gym och lära sig gå.
Såg i en tråd här på flashback där en skribent jobbat med ljudfilen som Tv4 menar att han säger att ni ska ut ur Europa, istället säger han att jag inte kan jobba, vilket med hans historik låter troligare.Tv4, Aftonbladet och övriga inom antirasistbrigaden har således hoppat över det ovan redogjorda. Det är en reflex för att i alla sammanhang legitimera sitt krig mot rasism och högerextremism.
Allt ska således filtreras och prövas utifrån rasism. Förutom antirasismen så ingår deras narrativ i samma kluster av retorik som klimat, hbtq, kulturmarxism och vithetsstudier använder. De sysslar också med påstådda större faror. Då denna sorts världsuppfattning styr allt tappar man också intresset för andra förklaringar. I förlängningen förloras kunskap om olika företeelser i ett allt mer komplext och föränderligt samhälle. Att exempelvis åldringsvårdens kollaps har kunnat passera obemärkt beror förstås på att det är sekundärt till narrativet.
Ser vi till gärningsmannens historik så delar han samma öde med tusentals andra. Den oförståelse och brist på kunskap om deras situation är en del i en större utveckling: ju snabbare samhället förändras, ju svårare får dessa individer att passa in. Deras möjligheter försämras ytterligare då de instanser som ska hjälpa istället har tvingats på andra inriktningar och prioriteringar som successivt fjärmar sig från varje individs förutsättningar. Allt för att politiker och ledande tjänstemän på ett lättare sätt ska kunna forcera fram sina beslut. Media som borde bevaka det här har som sagt å sin sida förlorat sig i sin egen introvert inredda verklighet.
