Inget finns inte.

Fast jag pratar inte om universum utan om allt som existerar. Hur mycket allt som existerar än utgörs av så kan man alltid prata om ett bortanför, och där hittar man per definition ingenting.

Att man kan prata om nåt betyder inte så mycket.

Det stämmer att om man har en mängd ting så kan man tömma mängden och inte längre ha några ting. Men existensen är inte ett ting, inte en mängd, inte nåt sånt. Den bara är, och något alternativ finns inte. Inte ens "jaja men den kan ju bara sluta vara!" Nä, det kan den inte. Vi kan inbilla oss det, men som sagt, att man kan inbilla sig nåt betyder inte så mycket.

Just precis, då både kan och måste inget finnas utanför.

Som sagt, det enda alternativet till att någonting finns är att ingenting finns.

Existensen av ingenting är inte ett ting, existensen av något är ett ting.

Upphör existensen av ett ingenting så blir det ett ting, upphör existensen av ett ting så blir det ett ingenting.

”Inget” finns som begrepp i människors medvetande för att förstå världen. Men jag påstår att inget, inte finns.

Inget finns inte för att det finns inte något i den fysiska världen som existerar som att det inte finns.

Hur tänker du?

”Inget” finns som begrepp i människors medvetande för att förstå världen. Men jag påstår att inget, inte finns.

Inget finns inte för att det finns inte något i den fysiska världen som existerar som att det inte finns.

Hur tänker du?

Din tankegång är korrekt i en strikt fysisk mening, det finns ingen observerbart "inget" i universum. Varje punkt i rymden, även om vi kallar den "tom", innehåller energi, kvantfluktuationer eller rumtidsstruktur. Men här uppstår en filosofisk paradox, genom att säga "inget finns inte" använder du själva begreppet "inget" för att förneka det. Detta avslöjar att "inget" är ett språkligt och kognitivt verktyg som vi inte kan undvika, även när vi diskuterar dess icke-existens.

Att påstå att "inget inte finns" är att blanda ontologisk nivå (vad som existerar) med epistemologisk nivå (hur vi förstår). "Inget" är en mental konstruktion för att beskriva avsaknad eller negation, inte en fysisk substans. Utan detta begrepp skulle vi inte kunna formulera frågor som "Vad saknas här?" eller upptäcka att en teori inte förklarar alla observationer. Så även om "inget" inte existerar som en sten eller en stjärna, är det en nödvändig illusion, likt horisonten, en gräns som guidar oss, fast den inte är fysiskt "verklig". Din intuition om den fysiska verkligheten är korrekt, men begreppets roll i vår förståelse är oupphörlig.

Precis. Ontologi och epistemologi. Bra att iaf någon tar upp vilka grenar inom filosofi som är relevanta för Topic.

Om ett ting inte finns, och ett ingenting inte finns, det vill säga att du tar bort båda, vad landar du i då?

Ingenting kan existera utan dess motsats. Ingenting kan inte existera utan dess motsats.

Hej p, skickar dej några tankemoln och tror inte du har landat då det inte går!

I det som är komplett, så att säga finns inga tillägg eller saknad, landning eller avfärd, födsel eller död, andra eller du ...

Att det bara finns en själ är även det för mycket.
Ett.mysterium och dagens sanning får duga.

Tankar är ett namn på "allt som finns" och går runt i ring
och att stoppa det är vad jag hört ... hopplöst.

Utan tro är du fri att göra det du redan gör.
Duger det eller vill du ha mer av det som inte finns? Jomen...

Mina tankar om mer kommer och går igen helt naturligt.

Är de verkligen mina tankar? Det verkar så ibland vilket bara är en ny tanke som kämpar på för att ha mer.

Universum ökar tempot under ljustiden och får lite vila när mörkret kommer. Allt bara händer som vanligt. Ojojoj utan slut eller början


Vilket spel!