Skandiamannen

Jo, det är väl lite i de banorna jag tänkt tidigare.

Absolut, det är bra att ställa spekulationer mot varandra.

Det som blir provocerande är väl när vissa (ett fåtal) SE-frälsta framställer rena spekulationer som hårda fakta för att det måste vara så om han är GM. Tänk Mattias Göransson-stilen. Det är nog det som föranleder en del vassa kommentarer av vissa ibland.

Nu har jag noterat att du åtminstone på pappret håller öppet för att SE inte är GM, så det får man respektera. Själv anser jag inte heller att SE har vattentätt alibi, så det är ju fysiskt möjligt att han är GM.

Ja man ska inte glömma bort att även om man tycker att det finns ett stort nöje i att spekulera om honom som GM så är han enbart oskyldig men misstänkt i mina ögon ....Om det nu går att förstå

Det finns ff en stor chans att han är oskyldig men jag anser att han ska vara misstänkt!

Men jag kan erkänna att det är kul att spekulera om honom som GM !

Lika mkt som ni finner han ologisk som GM så kan jag känna att han är ologisk som vittne också !

Han kanske är ologiskt åt båda hållen ?

Jag ville följa upp på det här efter att ha läst Proletärens "vitbok" om Palmemordet och polisspåret, utgiven 1989. Då ville jag först och främst än en gång tacka dig, Thurizas-09, för länken till pdf:en som ligger ute på Kommunisternas webbsajt. Noga räknat är det väl också de som en gång publicerade vitboken, fast på den tiden hette partiet KPML(r). Materialet i den är dock taget från artiklar som publicerats i KPML(r):s husorgan Proletären under 1987-89. Vitboken gavs ut inför förtalsrättegången och innehåller även en "slutplädering" från Proletärens chefredaktör Roger Gross, som då stod åtalad.

Jag måste säga att vitboken är synnerligen läsvärd, även om man får göra ordentliga justeringar för propagandaelementet i den. Många av uppgifterna som framkommer i boken är visserligen högintressanta men visar sig också alltsomoftast vara oriktiga eller missvisande på det ena eller andra sättet. Det tycker jag att man får ha ordentligt överseende med, i och med att så lite utredningsmaterial fanns tillgängligt för allmänheten på den tiden. Samma problem finns ju även med de program som Borgnäs och kompani gjorde för statsradions räkning (Kanalen) och sedan även för statstelevisionen under de här tidiga åren. Det fanns i alla fall en entusiasm och en upprördhet över statsministermordet som blåser liv i skriverierna, och engagemanget smittar av sig när man läser.

För egen del tittar jag ju på hela saken genom backspegeln 40 år i efterhand, och med betydligt större tillgång till material att arbeta med. Ändå har vi ju långtifrån full överblick idag heller. Det projekt jag satt mig för med Palmemordet är att utföra en slags postmortem på hela eländet, och då arbetar man kanske mer på revisorns vis än på privatspanarens. Samtidigt hyser jag väl en slags hatkärlek till privatspanarna, på samma sätt som jag hyser en hatkärlek till offret självt, alltså Olof Palme. Jag har svårt att se allt i svartvitt utan försöker hitta nyanser och gråskalor där de står att finna.

Och även om man försöker tygla adrenalinet så är det så pass mycket som är så pass upprörande om Palmemordet, att man ibland knyter näven i fickan och rentav undslipper sig någon köttig kommentar om hur illa det står till. Revisorsmentaliteten blir med nödvändighet blandad med den heligt förbannade medborgarens, som sett hur landet fortsatt glida oss ur händerna i Palmemordets efterföljd. Lite skämtsamt skulle man kunna säga, att jag sällar mig till revisionsbyråernas revolutionära gren, som vi kan kalla för KPMG(r).

Med det sagt var det två intervjuer i materialet som framför allt väckte intresse. Den ena var med fotografen Ulf Karlsson (direktlänk nedan), och som befäster vad jag tidigare sagt om hans göranden och låtanden i den stora tråden. Jag ska inte älta det här, utan det kan vi ta senare i huvudtråden ifall det finns intresse av att diskutera detaljerna. I alla fall är det här som Karlsson nämner att han sett ambulanserna köra iväg samtidigt som han själv kom till mordplatsen, vilket är den referens jag hade efterfrågat men aldrig fick svar på.

https://www.kommunisterna.org/bilder-filer/broschyrer-bocker/vitbok_polissparet.pdf#page=25

Den andra intervjun, som lär vara av betydande intresse för den här tråden, är den med Stig Engström (direktlänk nedan). Här måste jag säga att jag satt med höjda ögonbryn mest hela tiden, för Engström tar ut svängarna så det räcker. Om något är den här faktiskt värre än den senare intervjun i Skydd & Säkerhet, och den får en att tänka att han måste ha haft både en och två skruvar lösa. Om han verkligen hade det förblir dock en öppen fråga, för det kan ju också vara så att han ägnar sig åt provokativ desinformation för någon organisations räkning.

https://www.kommunisterna.org/bilder-filer/broschyrer-bocker/vitbok_polissparet.pdf#page=18

Engströms nedlåtande uttalanden om Anna Hage och Gösta Söderström är inte bara oklädsamma utan överdrivna till osanning. Att han sätter sig själv i händelsernas centrum är inget nytt, men här blir det ju smått komiskt när han beskriver hur han likt hunden Trofast suttit på huk invid den fallne statsledaren ända tills polisen kom – vilket i Proletärens knasiga tideräkning tar 7-8 minuter efter skotten. En annan liten detalj som framkommer är att Engström säger sig ha rundat byggbarackerna när han varit iväg på sin lilla språngmarsch in i gränden, så att han alltså kommer tillbaka till mordplatsen via södra sidan.

Jag ska inte ge mig in på några detaljerade resonemang om det här materialet, som alltså var nytt för min del, men tänker mig att det finns andra i tråden som gärna vill sätta tänderna i det och vända och vrida på bisatserna. För mig framstår Engström som en knäppgök, men samtidigt tvivlar jag på att han verkligen var så knäpp som han verkar. Ett problem med materialet är att intervjuerna inte är redovisade ordagrant med talstreck utan det vi får i vitboken är sammanfattningar som gjorts av Proletärens knäppgökar. Det blir så att säga en skön blandning av hälften högerknäppgök och hälften vänsterknäppgök, som jag misstänker ligger bakom det helknäppa intrycket som intervjun ger.

Vitboken är i alla fall rekommenderad läsning, och jag skulle nog gärna vilja lägga ut om lite andra iakttagelser som görs i den, särskilt då om underrättelsetjänsternas roll i sammanhanget. Det hör emellertid inte till den här tråden utan det får vi ta i huvudtråden i så fall, och dessutom får vi återkomma till det längre fram enär min skrivarånga nu börjar sina för helgen. Än en gång tack till Thurizas-09, och ett senkommet tack till alla de här envetna kommunisterna som begått vitboken!

Ja tänkvärt..

Engström har kanske flera skruvar lösa eller så är det desinformation han sysslar med !

Offtopic:

Hörde att Otto var på väg att kasta in handuken helt angående CA nu...

En av CAs indicie om att han skulle skjuta sig pga rädslan att polisen var ute efter honom om palmemordet är nu helt bortstädat och den senaste pay-per-upplägget om CA var ett fiasko

Såg Gjutaren försökte hålla masken länge med hans intervjuer med "Ynglingen" men man såg att han knappt orkade hålla ihop tillslut...

Vet inte på vilket sätt han skulle göra det, men om så är fallet så är den saken i sådana fall inte oförenlig med det lite stolliga vittnet i övrigt. Poängen är att GM-SE partiellt utan självbevarelsedrift inte håller ihop.

Jag tror dock inte att det föresvävar farbröder som råkar passera en brottsplats på vägen hem från kontoret att de skulle kunna riskera att tas för gärningsman. Det lite sena vittnet SE upplever knappast att han tar någon risk.


En gräns går vid att vittnet SE knappt befunnit sig på mordplatsen efter skotten och konstruerar sin närvaro där och håller på på samma sätt som GM-SE sägs göra, men som vittne. Det blir tokigt i övermått. Men nu tror jag ju att vittnet SE fanns på plats och att det han berättar har grund i faktiska upplevelser och intryck av sådant som utspelade sig på platsen.


Vad avses, om man får fråga?

Att fru Palme fick en skymt av mördarens ansikte när denne vände sig om inne i gränden kan anses vara klarlagt. Taxichaufför Hans Johansaon gör samma observation, dock med tillägget att han inte registrerade några detaljer. Men Johansson satt inne i sin bil, fru Palme gjorde sin observation bås
närmare och ute i det fria. Därvidlag är det inte omöjligt att hon faktiskt noterade detaljer i ansiktet, frågan som kan diskuteras är hur mycket som etsade sig fast i minnet.

Klart i alla fall är att hon inte såg några brillor eller ett utstuderat "månansikte".

Utan tvekan såg hon gärningsmannen bakifrån under flykten. Den mörkhåriga individen med mörkblå täckjacka observerases även av Svensson, Johansson, Andersson och Ljungqvist, även om en av dem vill byta ut den mörka kalufsen till förmån för en mörk mössa istället.

Som synes går det inte heller här att få det till att det var Engström de såg. Johansson säger sig även ha sett gärningsmannens armrörelser och det behöver väl knapoast nämnas att någon "bögslunga" utkristalliseear sig ej.

Tekniskt KO var ett skämt...

Men jag försökte ta upp förväxlingen ordentligt däremot...

Låt oss anta att förväxlingen är en "panikåtgärd" den 1/3.

Men det är i april han börjar driva denna sak hårt och tycks till och med starta en kampanj gällande den på ett ganska raffinerat sätt via både TT och Rapport och som därmed sprids vidare.

Detta alltså i ett läge då den omedelbara paniken bör ha lagt sig. Ingen har pekat ut honom. Och han bör dessutom, om verklighetskontakten är någorlunda intakt, vid detta laget ha insett att en påstådd förväxling vid en rusch flera minuter efter GM:s flykt inte innebär skydd mot någonting överhuvudtaget.

Vad är det som händer här om SE är GM?

Om jag får gissa lite...

Jag tror att en del frågor börjar ställas mot honom nu....

Som du skrev först direkt efter mordet är panikårgärd men lugnar sen ner sig ...

Men kanske han känner att det börjar ställas tvivel om han verkligen är ett vittne vid tidpunkten ?

Kan han återigen känna lite panik över att inte få delta i den riktiga rekonstruktion och börjar misstänka att polisen inte tror på honom som vittne ?

Ja, det är väl vad som brukar föreslås. Och han bör väl ana att polisen inte tycker att han är något avgörande vittne. Han vet själv att han sagt att han inte sett något av mordet. Därför tycks han sälja in förväxlingen och att ignorerandet av honom därmed innebär att polisen delvis arbetar utifrån felaktiga uppgifter.¨

Men det är ju inte vittne han säljer in sig som. Utan som ett vittne av vikt.

Eller vad har förväxlingen med saken att göra annars? Den bevisar ju ingen närvaro på platsen. Inte heller hans andra punkt gör det, det vill säga den att han var i det närmaste först på plats efter skotten. Det är återigen hans betydelse som tycks vara det väsentliga.

Vid sidan om står i varje fall Stig och mästrar om sådant som blir tokigt vid rekonstruktionen eftersom ett av de tidigaste och mest avgörande vittnena utestängs från att deltaga.

Gjutarnäfves intervju med "Ynglingen" innehåller en hel del nytt om SEs inblandning i MOP.

https://youtu.be/ubENSfNDQrY

För den som gillar lite "äventyrliga" fakta om SE och MOP är klippet en bottenlös källa att ösa ur för den hågade.