Är feministerna nöjda när kvinnorna tar över männens dåliga beteenden?

Tycker kanske vi ska ha lite mer "praktik", eller bevis på praktik, av att kvinnor faktiskt tar över mäns dåliga beteende, innan man kan lägga påstående att de skulle ha gjort det.

Tja. Jag såg det här i tidningen precis nu. Det hade inte kunnat hända före 1970 i alla fall:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...ion-i-goteborg

Dubbla explosioner i Göteborg – två anhållna

I går kväll inträffade två explosioner i Göteborg.

Under morgonen har polisen gripit två kvinnor i 20-årsåldern.

Vadå? Kvinnor skulle inte kunnat ägnat sig åt att spränga före 1970?
https://www.theguardian.com/politics...-up-a-post-box

Eller kvinnor skulle inte kunna ingå i gängkriminalitet före 1970?
https://en.wikipedia.org/wiki/Maria_Licciardi

Kvinnor har självfallet i alla tider då och då funnits både att begå brott, spränga och tom ägna sig åt sexuellt våld.
men grejen är att detta beteende är betydlgit mindre vanligt hos könet kvinna än det är hos könet man.

Läste du vad du själv länkade till nu? Maria Licciardi begick sina brott på 1990-2000-talet. Hon var en del av den moderna ideologin: att kvinnor ska kunna ha samma befattningar som männen. Inklusive befattningen maffiaboss. Hade varit otänkbart tidigare: maffiabossarnas kvinnor levde trygga liv som hemmadöttrar och -fruar, fick en feminin uppfostran i linje med en överklassflicka på den tiden, och hölls helt ovetande om var välståndet kom ifrån. Maria Licciardi är ju just ett skräckexempel på hur illa det kan gå, om man börjar rucka på könsrollerna.

Angående din första länk: ja OK, detta VAR ju sufragetterna - som sedan började kalla sig feminister. Det var deras ideologi, att kvinnor ska kunna göra sådana saker. Tycker du för övrigt att det är positivt - ett framsteg - att unga kvinnor förstör infrastruktur och kommunikation genom att exempelvis spränga brevlådor och telefonkiosker? Det tycker inte jag.

Dock tog det lång tid innan detta fick fäste, det var inte förrän på 1970-talet i Västvärlden, som en stor del av samhället hjärntvättades att hålla med om detta. Vilket förmodligen beror på att feministerna gjorde gemensam sak med arbetarrörelsen (den senare var såklart en god kraft från början, när den bara kämpade för arbetarnas villkor och inte för en allmän normupplösning). Och sedan dröjde det inte länge förrän de även drog med HBTQ-folket samt mångkulturvurmarna i den soppan. Och resultatet ser vi ju nu: ett samhälle som nästan inte fungerar längre, massor av förvirrade och olyckliga barn och ungdomar med psykiska problem, tomma offentliga kassor...

Ok läste för snabbt där, såg året 1950...(hennes födelse)

Men här har du ett gäng till:

https://themobmuseum.org/blog/top-5-...ganized-crime/

Kvinnor inom kriminalitet har alltid funnits, och kommer garanterat även alltid att finnas.

Suffragetter VAR feminister. Och precis det är feminismens ideologi att kvinnor självklart kan göra det mesta som män kan göra, och tvärtom.

Och ja, jag tycker det var tämligen positivt att suffragetterna slogs som fan för denna, idag självklara sak.

Hade du kunnat åka tillbaka till det samhälle som suffragetterna levde i, så skulle du finna den absurt orättvis och med mängder av absurda regler och normer som förstörde livet för väldigt många amänniskor.

Men jag antar att det är så sånna som du vill ha det.

Och jag tycker att de unga damer på den tiden som broderade, målade tavlor, läste franska, skrev poesi och lärde sig dansa wienervals, var betydligt trevligare föredömen än de som sprängde sönder viktig kommunikationsutrustning...

Nä, men jag tycker att vi eller "vi" har kastat ut barnet med badvattnet. Det hade gått att ta bort de absurda reglerna utan att vända upp och ner på allting. Och vissa av dessa "absurda" regler som jag antar att du menar, tjänade för övrigt till att skydda kvinnorna själva. Idag blir kvinnor våldtagna när de "går på efterfest" eller "sover över hos en killkompis". För hundra år sedan var sådana beteenden inte tillåtna, och det kan man ju tycka var begränsande, men kvinnorna slapp många obehagliga upplevelser också.

Men herregud...

Inget fel på någon av dessa aktiviteter, men eftersom de faktiskt inte leder till någon försörjning, vuxen självständighet, så är det ju knappast något som någon vuxen människa ska tvingas att endast syssla med, eller hur?

Jag tyckte att de kvinnor som insåg förtrycket, orättvisan och lidandet det innebar och som valde att protesterade emot det, var betydligt mer av föredömen.

Och nej, ibland går det inte att ändra samhällsnormer av detta slag utan kraftigare protester. Det var ingen, vad jag vet, som tog skada av dessa sprängningar. men alltså mängder av kvinnor som tog skada av att försättas i de förtryckta liv som de tvingades leva i.
Och snälla du, sexuellt våld kan jag garantera dig var vansinnigt mer vanligt i det förr vi nu pratar om än vad det är idag.
Skillanderna mellan då och nu är att det faktiskt betraktas som ett brott och inte en "manlig rättighet" kvinnor kan tala öppet om det och anmäla det.

Sluta ha en sån naiv syn.

Kvinnor och flickor våldtogs förr också. Fast då var det deras fel att de blivit våldtagna och fick lida för det i dubbel bemärkelse. Längtar du tillbaks dit?
Sen tycker jag självklart man måste bli bättre på att varna unga kvinnor för att utsätta sig för att bli utnyttjade av män och killar. Tyvärr nog många män som skulle känna sig kränkta av att utmålas som potentiella faror för kvinnor.

Finns det något mer du saknar i vårat moderna samhälle? Den att mannen har enväldig bestämmanderätt över parets pengar han kan välja att supa upp eller spela bort? Så fru och barn får gå kalla och hungriga?

Fast nu blandar du ihop den kristna världen med den muslimska världen. Åsikten att kvinnor får skylla sig själva om de blir våldtagna för då har de lockat mannen, är inget som finns eller någonsin har funnits i den kristna världen. I alla fall inte om det inte mycket uppenbart har varit så också. Ingen har någonsin i den kristna världen beskyllt en kvinna som går ensam genom skogen och blir våldtagen av någon främmande man, eller som utsätts i sin yrkesroll (t.ex. en slumsyster som går hem till en patient) för att ha orsakat detta själv.

Det där känner jag inte igen. Min mamma var alltid hemmafru och hon och min pappa hade allid alla pengar tillsammans, och diskuterade alla ekonomiska beslut tillsammans. Det fanns inte på kartan att min pappa skulle ha bestämt över pengarna ensam, bara för att det var han som tjänade dem. Och detta har varit den normala inställningen, stödd av kyrkan och lagarna. Ekonomisk misshandel har såklart alltid funnits precis som fysisk, psykisk och sexuell misshandel, men detta var inget som samhället understödde förr heller, utan det var undantagen.

I dag har dock sådana män fått vatten på sin kvarn av feminismen. För 60 år sedan hade de inte kunnat säga att "det är jag som tjänar pengarna så det är jag som bestämmer över dem också", för det var självklart att man och hustru ägde allting tillsammans. Men idag är normen att kvinnor också ska yrkesarbeta, och till och med många feminister - som borde vara på kvinnors sida - hävdar att den rätta fördelningen av hushållets kostnader, är att mannen och kvinnan betalar hälften var. Oavsett inkomst. Vilket gör att mannen - som nästan alltid tjänar mer - har mer över till sina egna nöjen när räkningarna är betalalda. Det finns numera familjer där pappan reser på utlandssemester med barnen, medan mamman får stanna hemma för "hon hade inte pengar just nu". Är detta något du stöder? Du kan läsa om ett sådant fall här (läs gärna hela, man får ju inte kopiera in hela hit):

https://amelia.expressen.se/relation...iter-i-varden/

Fråga: Min sambo kommer från en förmögen familj. När vi träffades på 80-talet var det inget jag brydde mig så mycket om, vi var så unga. Vi var kära och skapade en familj tillsammans med fyra barn, jag var ingen ”gold-digger” och blev heller inte så imponerad av hans familjs rikedom. Men nu när vi är runt 60 och barnen har flyttat ut och han jobbar som chef (välbetald, ganska fria arbetstider) medan jag är barnmorska och trött i kroppen efter alla år av stressiga arbetsdagar, kan jag ändå tänka: Varför delar vi lika på alla räkningar?

Detta med att det numera är OK att leva ihop utan att vara gifta, är också något som har drabbat kvinnor. Gifta par äger nämligen enligt äktenskapsbalken allting tillsammans, och ska leva på samma nivå. Det står i lagen. Men som sambos kan mannen (som nästan alltid är den som tjänar mer) helt lagligt göra som mannen i ovanstående fråga. Han behöver inte dela med sig av sina pengar till kvinnan, inte ens efter 30 år och fyra barn, och han behöver inte heller testamentera något till henne. Så när han dör så går allt direkt till barnen, och hon kan till och med bli hemlös, eftersom sambos inte har någon arvsrätt efter varandra. Det var just sådant som äktenskapet skulle skydda kvinnan från - men feministerna ville ju inte ha kvar "den gamla patriarkaliska institutionen".

Jag syftar såklart på tiden innan feminismen när ingen feminism rådde. Tiden då kvinnor var mäns ägodelar och allt de tjänade i pengaväg också tillhörde mannen som var deras förmyndare. Att du inte känner igen det beror på att du inte var född då, och jo kvinnor har fått skylla sig själva i den kristna världen.

I artikeln du länkar till står det tydligt att paret inte är gifta och därför inte har gemensam ekonomi. Kvinnan valde ändå att föda och ta hand om mannens barn så nu behöver han inte bry sig om henne. Men eftersom de fortfarande delar lika på räkningarna och bestyren hemma är hon fortfarande välkommen att bo under samma tak antar jag.

Nu kan du inte ha läst mitt inlägg innan du svarade. Snabb sammanfattning då:

1. Enligt äktenskapsbalken äger mannen och hustrun allting tillsammans, och ska leva med samma standard. Så har det alltid varit. Det är en mycket ny idé att mannen ska kunna säga att "det är jag som tjänar pengarna, så du får vara tacksam för det jag ger dig, jag behöver egentligen inte ge dig något alls".

2. Ja de är sambos, och det är ju en del i problematiken. När alla var gifta, kunde männen inte behandla sina fruar så (se punkt 1). Men nu när det är OK att vara sambos - vilket är en del av normupplösningen, som feministerna drivit på - så kan mannen säga så. Han är inte försörjningsskyldig enligt lag. Och kvinnan - som nästan alltid tjänar mindre - förlorar på det. Hela livet ut, eftersom hon inte heller har någon arvsrätt eller giftorätt efter sin sambo.

I och med samboskapet kan män numera få allt som de måste gifta sig för att få tidigare: sex, barn, kvinnligt sällskap, någon som städar och pysslar och skapar ett trevligt hem, lagar mat och passar upp när han bjuder hem sina släktingar och vänner o.s.v.. Men utan att behöva dela med sig av sin inkomst eller förmögenhet, nu eller efter en separation eller dödsfall. Kravlöst och ansvarsfritt. Tack för det...

Jag läste ditt inlägg och jag läste artikeln du länkade. Det står till och med på länken att de är sambos och därmed inte gifta.
Det är trist men kvinnan har själv låtit det fortgå. Hon har själv valt att föda mannens horbarn utan att begära något tillbaka.