Skvaller om United Family Fia (Sofia Palm)

Många lvu - fall ser faktiskt ut så , familjen flyttar till ny kommun gång på gång för att undvika utredning , familjen med många barn i alJazeeras dokumentär har gjort så i många år .

Finns självklart inga resurser för skräddarsydd hjälp till varenda enskild familj . Det lvu- föräldrar efterfrågar verkar vara en blandning mellan hemtjänst/personlig assistent som även är pedagoger som tydligen ska ta över föräldraroll i hemmet vilket mer eller mindre låter som att familjehemsförälder finns i någons hem medan föräldrarna är någon form av person som ibland umgås och leker med barnen när de känner för det.

PM som behövde avlastning med typ en kvarts varsel kan ju inte ha barn hemma utan annan vuxen dygnet runt

Det är viktigt att förstå att alla föräldrar som hamnar i LVU-processen inte ser likadana ut. Att generalisera och använda exempel från specifika dokumentärer eller extrema fall gör att vi tappar fokus på den större frågan: bristen på rättssäkerhet i systemet.

Även föräldrar som inte flyttar från kommun till kommun eller som inte har en historia av omfattande behov av stöd påverkas negativt av ett system som ofta saknar transparens och tydliga rutiner. Det finns återkommande kritik från både JO och IVO om att socialtjänstens utredningar ibland bygger på bristfällig dokumentation, subjektiva bedömningar och i vissa fall manipulation av fakta. Detta drabbar inte bara några få utan riskerar att påverka alla föräldrar i kontakt med socialtjänsten.

Det är vidare en missuppfattning att föräldrar i LVU-processer generellt vill ha "en blandning av hemtjänst och pedagogiska assistenter". Många föräldrar efterfrågar konkreta och rimliga insatser som faktiskt adresserar deras specifika behov. Det kan handla om:

Avlastning för en förälder som är sjuk eller har funktionsnedsättning.
En rättvis bedömning där både styrkor och svagheter tas i beaktande.
Att generalisera föräldrarnas behov och avfärda deras önskemål som orimliga är inte rättvist och bidrar till en polariserad diskussion.

Oavsett om en familj behöver omfattande stöd eller bara en liten insats ska socialtjänstens arbete präglas av rättssäkerhet, transparens och respekt för familjens situation. Bristen på skräddarsydd hjälp är inte bara en fråga om resurser utan också om viljan att förstå och bemöta varje familj på ett individuellt och rättvist sätt.

LVU-processer är inte rättssäkra för någon förälder om systemet tillåter brister i dokumentation, subjektiva tolkningar och dålig transparens. Det är inte en fråga om att föräldrar vill "slippa ta ansvar", utan om att de ofta kämpar för att få en rättvis chans att behålla sina barn och få stöd som faktiskt fungerar. Samma rättvisa bör gälla alla, oavsett om de är i en utsatt situation eller har flyttat mellan kommuner. Att ignorera detta gör att vi missar kärnproblemet i LVU-systemet.

Kan inte du skapa en egen tråd?

Missade idag. Vad hände?

LVU-diskussionen om rättssäkerhet hör faktiskt till denna tråd, eftersom Fia gång på gång tar upp problemet med socialtjänstens bristande utredningar. En fullständigt korrekt observation och det kan givetvis även gälla hennes utredningar.

Jag tycker det är tragiskt att många här inte förstår att det finns en Fia innan barnen blev omhändertagna och den nya Fia som ni diskuterar, som till stor del är skapad av socialtjänstens hantering av henne som person. Behandlingen av biologiska föräldrar med barn på LVU är nämligen helt horribel.

Att förlora sina barn på det sätt Fia har gjort är oerhört traumatiskt. Det hon uppvisar på TT är ett tydligt symtom på svår traumatisering. Det är inget att skratta åt och göra sig lustig över, utan det är en tragisk situation både för hennes barn och för Fia själv.

Fast det tar upp allt. Det är sjukt irriterande då man vill diskutera fler än bara fia och du maler på om samma sak dag ut och dag in.

Ja, men det gör ni också, och det är samma problem i era diskussioner. Alla föräldrar med barn under LVU framställs som dåliga föräldrar som alltid har fel i sin kritik mot socialtjänsten. När de delar sina negativa upplevelser av socialtjänsten, avfärdas deras synpunkter som "desinformation".

Till skillnad från er lyssnar jag på vad Fia säger. Och det hon berättar är inte bara osammanhängande påståenden, utan till stor del en tragisk sanning om svensk socialtjänst.

Jag kan lova dig att du inte accepterat denna ordning om det gällde dina egna barn som låg i potten.

Gör hon? Märkligt för jag har då bara hört henne kackla psykotiskt om sina barn "Eleijas å Leukas" som soc rätteligen omhändertagit då hon är världens minst lämpade mamma.
Hon är en vandrande kacklande reklampelare för hur tacksamma vi ska vara att soc och LVU finns.

Näru Gun-Sune, du och dina psykotiska rättshaverister till meningsfränder ska inte få vara inom 10 mils omkrets från barn. Heja soc!

Man kan lyssna 5 min på hennes live för att inse vilken hatisk och manipulativ narcissistisk människa hon är. Om du inte ser det så är du nog dålig på att läsa av människor. Oavsett, du argumenterar mot en vägg härinne. Ingen håller med dig och ingen kommer ge med sig. Klart som fan att det finns avvikelser inom soc som med vilken annan myndighet/organisation. Fia påstår att alla på soc är pedofiler osv och det fattar väl vem som helst att hon ljuger. Lägg ner bara. Det är så jävla irriterande hur du fyller tråden med samma skit jämt å ständigt.

Vad vet du om det? Har du läst hela dokumentationen?

För att hon är svårt traumatiserad.


Att påpeka brister i socialtjänstens utredningar när dessa uppvisar tydliga felaktigheter eller tecken på manipulation är en legitim form av kritik. Det verkliga problemet ligger snarare hos de tjänstemän inom socialtjänsten som konsekvent vägrar erkänna sina misstag, även när det finns tydliga bevis för felaktigheter i handläggningen.

Ni missar att hon är traumatiserad och det är med all sannolikhet socialtjänstens fel att hon blivit så här. Behandlingen av biologiska föräldrar med barn på LVU är rent bedrövlig för att uttrycka sig milt.

Det är inte roligt och inget man ska peka finger åt. Se det som en trafikolycka och titta inte åt hennes håll är mitt råd. Och framförallt gör er inte lustiga på hennes och barnens bekostnad. Det är inte roligt.

Nej det där är en personlighetsstörning inte trauma.