Skvaller om United Family Fia (Sofia Palm)

Det är en skvallertråd din jävla dundermupp, avlägsna dig själv, ingen förutom du är ute efter en ”seriös debatt om socialtjänsten” här.

Varför är du så gränslöst oförstående kring detta? Du är som klamydia fast värre, då du enbart dyker upp opassande och är irriterande utan föreliggande sex.

Hoppas någon spiller sin bajshink på dig.

Det är en skvallertråd din jävla dundermupp, avlägsna dig själv, ingen förutom du är ute efter en ”seriös debatt om socialtjänsten” här.

Varför är du så gränslöst oförstående kring detta? Du är som klamydia fast värre, då du enbart dyker upp opassande och är irriterande utan föreliggande sex.

Hoppas någon spiller sin bajshink på dig.

Kan inte påstå att jag hade haft något emot om någon ”råkade” spilla sin bajshink på Kurre.

Om du är intresserad av att diskutera konkreta lösningar för att stärka rättssäkerheten, välkomnar jag det samtalet. Men att fortsätta använda personangrepp och polariserande retorik skadar debatten mer än det bidrar till förståelse och förändring.

Nej det handlar inte bara om mina två kompisar. Det är alldeles för många föräldrar och även barn som vittnar om exakt samma sak.

Socialtjänstens arbete med barn- och familjeärenden uppvisar idag flera allvarliga systembrister som hotar både rättssäkerheten och barnens välbefinnande. Ett återkommande mönster av dokumenterade fall visar hur utredningsprocesserna präglas av metodologiska brister som riskerar att leda till felaktiga beslut med långtgående konsekvenser för de berörda familjerna.

En central problematik ligger i hur information hanteras och värderas i utredningarna. Det förekommer systematiskt att andrahands- och tredjehandsuppgifter ges samma tyngd som förstahandskällor, vilket strider mot grundläggande utredningsprinciper.

Obekräftade påståenden och hörsägen kan därmed få oproportionerligt stor inverkan på utredningens slutsatser. Detta undergräver hela utredningsprocessens tillförlitlighet.

Journalföringen uppvisar också betydande brister. Det finns vittnesmål om hur journalanteckningar modifieras och hur viktiga uppgifter utelämnas eller förvrängs. När originalhandlingar granskas kritiskt framkommer ofta en annan bild än den som presenteras i utredningarnas slutsatser.

Detta väcker allvarliga frågor om transparens och dokumentationsrutiner inom myndigheten.
Särskilt oroväckande är att dessa brister kan leda till omhändertaganden som saknar tillräcklig legal grund.

När underlagen granskas mer ingående visar det sig att de lagliga kriterierna för tvångsomhändertagande inte alltid är uppfyllda. Detta innebär att barn kan skiljas från sina föräldrar på bristfälliga grunder, vilket står i direkt konflikt med både barnkonventionen och grundläggande rättsprinciper.

För att komma tillrätta med dessa problem krävs genomgripande reformer av socialtjänstens utredningsmetodik. Det behövs tydligare riktlinjer för informationshantering, där källkritik och evidensbaserade metoder måste vara vägledande.

Kvalitetssäkringen av utredningar behöver stärkas genom oberoende granskningar och bättre intern kontroll. Dessutom krävs ökad transparens i dokumentationsprocessen, där alla berörda parter ges reell möjlighet till insyn och bemötande av uppgifter.

Det är också nödvändigt att stärka rättssäkerheten genom att införa effektivare överprövningsmekanismer och säkerställa att omhändertaganden enbart sker när det finns välgrundade och juridiskt hållbara skäl. Barnets bästa måste säkerställas genom mer systematiska och evidensbaserade bedömningar, där både risker och skyddsfaktorer vägs in på ett balanserat sätt.

Allt går att förbättra men ta en sak till dig: man måste ha betydligt mer på fötterna än berättelser från föräldrar.
Deras problem är ofta så svårartade att de inte förstår vad som orsakar LVU. Om dom hade förstått det hade barnen bott med dem.

Vilka personangrepp? Att du saknar sakkunskap? Det är inget personangrepp, det är fakta, diplomatiskt uttryckt dessutom. Det märks fö att du använder AI i ditt postande.

Det är en viktig poäng att utredningar och beslut om LVU (Lagen om vård av unga) behöver vila på mer än enbart berättelser från föräldrar, eftersom det krävs en grundlig och objektiv bedömning för att säkerställa barnens bästa. Samtidigt finns det några kritiska punkter i det resonemanget som kan belysas:

Föräldrar kan missförstå, men det innebär inte att de alltid har fel: Många föräldrar upplever att deras perspektiv inte tas på allvar eller att deras situation inte förstås av socialtjänsten. Enligt LVU ska det finnas tydliga och verifierbara grunder för ingripanden. Om föräldrar pekar på felaktigheter i dokumentation eller på brister i socialtjänstens agerande, behöver dessa tas på allvar och granskas.

Det är sant att vissa föräldrar kan sakna insikt om sina egna brister. Men det är också sant att socialtjänstens utredningar ibland innehåller felaktiga, ofullständiga eller subjektiva bedömningar. Om barn omhändertas baserat på bristfällig dokumentation, är det inte bara ett svek mot föräldrarna, utan också mot barnen.

Det finns fall där socialtjänsten inte lyckas presentera tillräckliga bevis för att stödja sina ansökningar. Ett exempel är när dokumentation saknas eller när anklagelser inte stämmer överens med journalanteckningar. Att föräldrar berättar om sådana brister är inte bara deras rätt, utan också en del av rättssäkerheten.

Socialtjänsten har makten att fatta beslut som påverkar familjer i grunden. Därför måste besluten vara välgrundade och kunna granskas objektivt. Om det upplevs som att socialtjänsten är ovillig att lyssna eller ändra felaktiga beslut, riskerar det att undergräva förtroendet för systemet.

Att säga att föräldrar inte förstår vad som orsakar LVU riskerar att generalisera och osynliggöra de fall där felaktiga beslut faktiskt har fattats. Förbättringar bör därför fokusera på att stärka rättssäkerheten, öka transparensen och säkerställa att socialtjänstens maktutövning är välgrundad och proportionerlig.

Lyssnade vad föräldrar sa i live idag där var de frågande varför barnen inte kan komma hem nu när de som förälder varit stabila i 6 månader , där är ett tydligt exempel på hur förälder inte förstår 6 , Har man blivit stabil så innebär det att man ansetts ostabil när barnet omhändertogs och den instabiliteten kan ha påverkat barnet negativt dessutom är 6 månaders stabilitet kort tid om det gäller missbruk, medel- svår psykisk sjukdom eller liknande men ok tid om det gäller haft bostad och sysselsättning

Det som verkar förbises här i denna tråd är hur socialtjänsten ofta bryter ner dessa föräldrar mentalt, vilket leder till att de inte orkar arbeta och hamnar utanför samhället. Detta förstärker socialtjänstens argument för att hålla kvar barnen under LVU, vilket i många fall gör att barnen aldrig återförenas med sina biologiska föräldrar.

Socialtjänstens bemötande av biologiska föräldrar är en central del av det systemfel som bland annat jag kritiserar. Föräldrar som får sina barn omhändertagna bör erbjudas stöd och hjälp för att återhämta sig och stärka sin föräldraroll. I stället möts de alltför ofta av ett nedvärderande bemötande, vilket ytterligare försvårar deras situation. Sådant beteende är oacceptabelt och undergräver förtroendet för socialtjänsten.

De föräldrar som syns och hörs på sociala media har fått mängder av insatser med föräldrakurser, familjebehandling , utredningshem osv ofta ett flertal gånger mycket mer än så finns det att erbjuda för att stärka föräldraroll .

Föräldrar med instabila liv där oro gång på gång flyttar inte sällan omkring och är då inte ens nåbara för frivilliga insatser som tex familjen med 12 barn som flyttat 17 ggr på 13 sedan första barnet föddes och där barn på 11 år endast gått inskola 3 terminer och där en 4 åring hade mycket misskötta tänder