Citat:
Ursprungligen postat av
pojkpingis
Jag håller med er båda två. Många som inte var med i mitten slutet på åttiotalet har ju tappat hakan iom denna dokumentärserie, samt de många bra krönikor som skrivits om fallet den senaste månaden. Det känns verkligt fint, att så många inte räds att ta till orda omkring fallet, och de två uthängda männen. Även fint, att man fläckvis ägnat krönikorna åt självrannsakan (främst från AB och DNs håll). Personligen var jag liten och i tidiga tonåren när detta skedde, men minns rubrikerna och teverapporteringarna väl - man blev ju smått livrädd över alla häpnadsväckande rubriker.
Håller tummarna, att yngre generationer som befinner sig inom jurist- och rättsväsende upprörs över fallet; att deras inre eld och rättspatos flammar upp, så att de kan trycka på med sina unika verktyg via sina kanaler, så att fallet en gång för alla reds upp. Tyvärr blir ju många bekväma och trötta med åldern (utom folk som Dan Josefsson), så min förhoppning är att yngre förmågor kommer in i spelet, och gör rent hus. De har ju också ett annat kurage, en annan glöd och mer objektiv syn på både tidseran och fallet. Något som är lite beklämmande, är ju att fokus i det närmaste helt vilar på obducenten och allmänläkaren idag och inte Da Costa och hennes död och mordet. Det är ju som sagt ouppklarat. Även om hon var en "strulputte" av rang, och att det i grunden inte var en skräll att någon tog henne av daga, så förtjänar ju även hon och hennes anhöriga ett värdigt avslut. Mordet må vara preskibierat, men med tanke på omständigheterna och den enorma röra som satt krokben för utredningen i alla år, borde man öppna utredningen igen - uppenbarligen finns det en hel del trådar att dra i, om det visar ju jobbet som somliga av er i tråden gör och har gjort, även LGWP som varit involverad och engagerad i fallet sedan många år sitter ju uppenbarligen på värdefulla fakta, idéer och resonemang.
I viss mån kan jag förstå vad JOs menar med upprättelse, men det är ju som sagt en väldig skönskrivning, snudd på omskrivning. Problemet med JO är ju att han är en grå mus av rang och visar noll känslor och väger varje ord på guldvåg innan han yttrar sig. Som om han fått instruktioner vad han skall eller får säga, och inte ett ord mer, kändes rätt ihåligt. Med tanke på att han är pensionär och befinner sig på livets eftermiddag, borde han (äntligen!) kunnat ta bladet från munnen och slutligen slå på den lite större trumman omkring utredningen, sin arbetsgivare och vad de orsakat de utpekade? JO må vara en respekterad herre (säkert med all rätt delvis), dock anser jag att han själv är ett lysande exempel på just tunnelseende; när det kommer till Palmemordet och hans starka tro/övertygelse kring den idag aktuella "palmemördaren" Christer Andersson. Han må ha träffat honom, men det känns som att han gått vilse i spåret, och som så många andra förälskat sig i "sin" gärningsman. Men det är off topic.
Hela narrativet har från början mer eller mindre uteslutande, och från alla håll inom rättsapparaten, handlat om att korsfästa läkarna. CdC utredningen blev inget annat än en slutprodukt av detta och hamna helt i bakvattnet. Intresset av att lösa CdC fallet gick helt enkelt inte hand i hand med att få läkarna skyldiga. Det framgår med all tydlighet att CdC utredningen och de rättstekniska bevisen inte hanterats korrekt.
Sen gick jag kanske också gick lite väl hårt åt JO. Han hade åtminstone smakfullheten att inte hänga ut någon MGM i TV-rutan som ev fritt promenerar runt på stans gator. Att JO framstod som en robot är kanske bara en blandning av osäkerhet (avsaknad av medieträning), kårandan i ryggraden och hans i övrigt lågmälda personlighet.
Nya dokumentären har i ord och bild lyckats tydliggöra det mest väsentliga i Lindebergs bok ”Döden är en man” på ett greppbart sätt för gemene man hemma i tv-soffan. Dessutom har man gjort ett gott jobb med att utskilja CdC från färsen med en egen person och liv utan avslut.
Jag hoppas också att det finns modiga rättskämpare som ser att det finns möjligheter att ta vid här. Inte minst om man vill göra sig ett namn. Många inblandade i ledande positioner är borta från scenen idag.
Det finns inga vinnare eller värdighet för någon här. Alla är stora förlorare. Det finns 2 läkare som överlevt häxjakten utan att leva en endaste anständig dag på drygt 40 år. Det finns en död och styckad ung kvinna med anhöriga utan en rättvis utredning och avslut på 40 år. Dessutom en potentiellt ännu levande GM som gått fri i 40 år utan rättmätigt straff.
Allt för rättsapparatens svaghet att inte lyckas bibehålla objektivitet och rättssäkerheten för dess medborgare.
Man får ändå ha tilltro att det finns hopp för mänskligheten!
