Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Bra inlägg, och håller med dig fullt ut.

Jag fann det lite märkligt, när JO fällde kommentaren i "Efter Fem", inte vidare genomtänkt - eller så sitter han fast i något han inte kan ta sig ur, alternativt är förgiftad med en unken kåranda, oklart. Visst, upprättelsen som dokumentärserien ger; är bättre än inget, men också där stannar det, enligt mig. Personligen anser jag att serien snarare är (eller bör) vara startskottet för något större, där de ännu levande och inblandade till denna katastrof (Lindblad inkluderad) bör ställas mot väggen, där staten skall få stå till svars för sitt agerande och sina övergrepp, både mot de två herrarna men även barnet. Jag anser att såväl mamman som staten begått övergrepp mot henne i den här soppan. Hur hon mår och har förmått att leva ett halvt vuxenliv med detta justitiemord som bojor runt sina fötter vet jag inte, och känns ovärdigt att grotta ner sig i, men att hon påverkats; är nog inge högoddsare.

Medierna har (hittills) kommit väldigt billigt undan i sin häxjakt genom åren. En mer djuplodad ursäkt och rannsakan vore så klart på sin plats. En vidare offentlig debatt och analys omkring detta vore önskvärd. Lite beroende på vad som (förhoppningsvis) kommer att ske framöver omkring detta ärende hoppas jag och lite naivt tror jag att så kommer att bli. Dock tycker jag att somliga skribenter skrivit ett par hyggliga texter i ämnet, ställt dörrarna på glänt för en debatt omkring medias rapportering och roll i dylika ärenden.

LGWPs röst ar ju ännu stark genomslagskraft. Även om han blivit lite tröttare på äldre dar, och kanske inte varit så engagerad på sistonde, tänker jag att han kunde göra ett sista ryck och iaf försöka, bringa reda i denna soppa samt ge verklig upprättelse åt de drabbade - hans ord väger trots allt tungt ännu, och folk lyssnar på honom, från slott till koja.

Det finns bara förlorare i den här soppan. Anhöriga till Da Costa, de två uthängda herrarna och deras anhöriga. Dock är det ju de två uthängda som fråntagits sina liv. För de allra flesta av oss är det svårt att fullt ut förstå vad dessa två har varit med om de sista fyrtio åren, personligen tror jag även de två själva har svårt att förstå, det är surrealistiskt, även om människan är ett vanedjur, tror jag de fortfortfarande lever i en märklig och syrefattig dröm. De är fångar. De bör ges rätten att återfå sina liv, släppas ut i regelrätt frihet, även om jag misstänker att de kommer att ha svårt att fullt ut njuta av den och återanpassas, de kommer nog alltid att känna sig utanför och som udda fåglar, tyvärr.

Jag kanske har varit lite hård mot JO:s uttalande och jag kan förstå vad han menar. Om man beaktar den massiva motattacken som Döden är en man utsattes för och hur dess teser egentligen aldrig slog igenom hos gemene man är det egentligen först nu som den breda allmänheten börjar förstå vilken obefintlig bevisning som målet mot TA och TH vilade på.

På så sätt är dokumentärserien det, förhoppningsvis första, steget i en upprättelse för läkarna i offentligheten. Sedan bör det naturligtvis följas av en juridisk och ekonomisk upprättelse också, men en sådan hade med största sannolikhet varit svår att nå utan ett medialt tryck.

Ansvarsutkrävandet lär dock i vanlig ordning vara föga imponerande. Man kan jämföra med Quick-fallet och Kevin-bröderna där mig veterligen ingen egentligen har ställt till svars. Lambertz blev visserligen hånad och Sven Å Christansons bok skulle inte längre få utgöra kurslitteratur, men några reella konsekvenser lyser med sin frånvaro.

Mediernas roll är skamligt förbisedd, vilket tillåter att sådana som Victor Malm kan beklaga en skandal de själva var drivande i. Expressen valde att hänga ut TH med bild så sent som under 2010-talet. Han levde redan då under skyddad identitet, hade inte gjort sig skyldig till något brott, var inte misstänkt för något brott utan uttalade sig i en rättssal utifrån sin profession. Detta hade ju varit klädsamt om Malm hade tagit avstånd ifrån och bett om ursäkt för.

Att GW kan understryka läkarnas oskuld betvivlar jag inte (det har han ju gjort genom åren), men hans egna insatser i fallet är inte något att skryta med. Att han fortsätter att insinuera att den så kallade Solnamannen minsann vet vad som hände är häpnadsväckande. Det finns ingen bevisning mot mannen, och indicierna som GW tar upp är mycket vaga.

Ja, att det enbart finns förlorare bland de omedelbart berörda är uppenbart. Däremot, och frånstötande nog, resulterade da Costa-haveriet i en ansenlig framgång för individer som Hanna Olsson, Jovan Rajs, Frank Lindblad och deras påhejare. Det är en av många motbjudande aspekter av detta fall.

Jag skulle vilja påstå att det redan har uppstått en trådsanning om att den ene killen är mörk.

I brevet beskrivs visserligen den blonda killen relativt utförligt: hans hårfärg, att han har "vitt ansikte", att han bara pratar svenska osv och man tänker sig lätt att den andre killen är motsatsen till detta, men jag kan inte hitta något explicit signalement på den andra killen.

Istället nämns att han är (någonting maskat), att han kommer från (någonting maskat), men inget om hans utseende. Upplys mig gärna om jag har missat det!

Att Gypsy inte beskriver mannens utseende är lite intressant, för han nämner inte heller något om hur Catrine såg ut eller hur han visste att det var just da Costa han såg.

Jag tror att Gypsy kan ha haft vissa brister i theory of mind, som säkert kan härledas till hans bristande skriftspråk (och möjligen psykiatriska tillstånd). Han kanske kände till såväl mannen som da Costa och reflekterade därför inte över att han borde upplysa brevets mottagare om vissa grundläggande detaljer, just eftersom de var självklara för honom.

Den blonde mannen var däremot okänd för Gypsy och därmed försökte han förklara vem han var genom utseendet.

Detta är så klart spekulationer, men man kan se det som ett svagt indicium på att Gypsy kände till Catrine, vilket inte vore omöjligt i och med Solna-kopplingen och försäljning samt inköp av hasch.

Eremona (förstås )har redan hänvisat mig dit, men tack så hemskt mycket.
Oerhört "spännande" brev hur som helst.

Här kommer dokumenten, håll till godo
https://www.dropbox.com/scl/fi/cguntv8bngo5iqqjvgl44/dacosta.zip?rlkey=u41ganzqvzocqke0qi7k685ul&st=k2m i9g0i&dl=0

Jag säger inte att det är hugget i sten men att det är fullt möjligt mot bakgrund av en del vittnesmål.

Som du själv skriver var Kungsan en central mötesplats inte minst för dealningen av narkotika.
S var tung missbrukare R röka en hel del och drack desto mer om man får tro vittnen. C var tung missbrukare men även kran och sålde. Att deras vägar korsades här är fullt möjligt.

Det finns vittnesuppgifter från TÅ som placerar en kille just med R karakteristiska drag, stor ljushårig, i Kungsan samtidigt som CdC är i krokarna.

Ett av de sista vittnena JE, säger dessutom att CdC på fredagkvällen efter pingsten var i sällskap med en mörkhårig kille, en lite stressig missbrukartyp runt 185 (om jag inte missminner mig) och som prata svenska.

Dessutom finns vittnesuppgifter på att CdC ska stuckit iväg med en nymuckad kille när TÅ letar efter henne. De enda som jag sett är nymuckade vid detta tillfället är R och M. De släpptes ut arresten 7/6 enligt tidigare uppgifter i tråden.

Sen har vi även ”Gypsy brevet” adresserat till åklagarn från ”drop boxen”. Häri beskrivs även de två männen som kommer gåendes med CdC till ”tillhållet”. Han namnger CdC och den mörke galne killen. Den andre killen beskrivs som stor och blond, ”vit”.

Den mörkhårige galna killen, som troligen är från samma finska kahlekultur som brevvittnet, förekommer med namn men det är såklart blurrat i utredningsmaterialet.
Det skulle även kunna vara en glasklar koppling.

Ett intressant brev om det är verkliga iakttagelser som beskrivs, men jag tror att det lika gärna kan vara ett villospår från en person som sitter på rättspsyk eller någon annan låst psykiatrisk avdelning. Han ska alltså ha varit 16 år när han blev den sista person som såg CdC vid liv förutom mördarna och 25 år senare får han bråttom att berätta om det via ett brev som han skriver från den avdelning han sitter på. Det verkar också som om det varit något inslag på TV om att fallet snart preskriberas där de dessutom nämnde chefsåklagaren vid namn eftersom Gypsy både har koll på när preskriptionen inträder och vad chefsåklagaren heter.

Om det inte är ett villospår är det dock såklart sprängstoff, men det som också talar emot det är att polisen med glädje lämnade ut det.

Jag håller med om att brevet är svårbedömt och ville nu mest påtala att det saknas beskrivning av en av gärningsmännens utseende, trots att det har blivit en trådsanning att det rör sig om en mörk man.

Tidigare har jag skrivit en del om brevets trovärdighet, så jag sammanfattar lite ur minnet. Att skribenten befinner sig på något omsorgsboende/sjukhus är uppenbart, med tanke på post-it-lappen där åklagaren ombeds att kontakta avdelningschefen.

Första gången jag läste brevet tyckte jag att det nästan kändes hånfullt, med tillgjorda stavfel och juvenilt språk. Framför allt reagerade jag över beskrivningen av hur brevskrivaren får ont i magen och är nervös när han skriver brevet. Detta skulle alltså röra sig om en drygt 40 år gammal man, men intrycket blir ett barn som försöker uttrycka sina känslor verbalt.

Jag hittade en kvällstidningsintervju med chefsåklagaren Stefan Bergman som handlade om preskriptionen, publicerad bara ett par dagar innan brevet registrerades som inkommet, så Gypsy har av allt att döma blivit inspirerad. Det kan man visserligen tolka på flera sätt: att det är ett klassiskt "toktips" där en sjuk människa får associationer på grund av att fallet uppmärksammas eller att en person som i alla fall själv tror sig ha något viktigt att tillföra ser det som sin sista chans.

Brevet är intressant och vissa detaljer ger ett autentisk känsla. Men det saknas verkligen inte varningssignaler och jag undrar hur pass mycket polisen engagerade sig i detta. Att Gypsy verkar peka ut en person med namn är tankeväckande. Det skulle hypotetiskt kunna handla om en slags hämnd på denna person från Gypsys håll. En annan förklaring kan vara att Gypsy faktiskt hörde en kvinna bli misshandlad, men att det inte var CdC, utan att han kopplade ihop det i efterhand när säckarna återfanns.

Absolut! Det är verkligen en balansgång. Men jag är alltid nyfiken på vad olika människor har iakttagit och vad de har tänkt. Tyvärr har vi bara en liten grupp personer som fortfarande lever som fortfarande kan berätta om sina möten med C kring tiden innan hennes försvinnande. Det finns säkert flera, men de har i såna fall inte gett sig till känna.

Det är intressant som sagt och det kanske kan vara värt att forska vidare lite i brevet (även om jag lutar åt att det är ett toktips).

Gypsys namn borde vi kunna avslöja, men finns det mer vi kan ta reda på för att göra det lättare att avgöra äktheten?

Ur den aspekten håller jag med dig, och jag tycker att det är värdefullt att få höra människors uppfattning om Catrine trots att de inte kan bidra med information om själva fallet. Allt som ger en mer mångfacetterad och fördjupad bild av C hjälper till vid förståelsen av hennes öde.

Däremot blir det svårt när man kommer in på namngivna, nu levande människor som kanske inte vill figurera i denna tråd. Det är som sagt en balansgång när man diskuterar möjliga gärningsmän, men deras anhöriga kanske kan lämnas utanför.