Citat:
Ursprungligen postat av
costa-mop
Jag instämmer i dina förhoppningar om att en yngre generation ska ta vid. GW:s insatser ger jag däremot inte mycket för, av skäl som redan har diskuterats i tråden.
Det är självklart beklämmande att CdC med anhöriga aldrig fick någon upprättelse och att hennes gärningsman gick fri. Någonstans fanns eller finns det en eller flera personer som styckade hennes kropp och troligen dödade henne innan, utan att någonsin straffas för detta.
Att uppmärksamheten nu primärt är inriktad på TA och TH ser jag dock som en kronologisk nödvändighet. För att kunna komma vidare i det egentliga utredandet av vem eller vilka som var skyldiga behövs en grundlig och initierad granskning av hur häxprocessen mot dem egentligen gick till.
Man kan jämföra med utvecklingen i den här tråden där de första åren ägnades åt debatter kring rättsskandalen, innan diskussionerna och grävandet slutligen fördes in på Catrines liv, hotbilder och presumtiva gärningsmän.
Angående att dokumentärserien skulle vara en upprättelse tycker jag att det är ynkligt, för lite, för sent, utan ansvarsutkrävande av relevanta aktörer och att rättsväsendet och medierna hittills i serien kommit relativt lindrigt undan beträffande kritik. Det som skedde TH och TA är en oöverträffad, polisiärt, medialt och juridiskt koordinerad attack som är ovärdig en demokrati. I det sammanhanget upplever jag att några fågelholksgapande kulturjournalisters senkomna insikter och ett par debatter i TV är mycket, mycket ringa plåster på såren.
Bra inlägg, och håller med dig fullt ut.
Jag fann det lite märkligt, när JO fällde kommentaren i "Efter Fem", inte vidare genomtänkt - eller så sitter han fast i något han inte kan ta sig ur, alternativt är förgiftad med en unken kåranda, oklart. Visst, upprättelsen som dokumentärserien ger; är bättre än inget, men också där stannar det, enligt mig. Personligen anser jag att serien snarare är (eller bör) vara startskottet för något större, där de ännu levande och inblandade till denna katastrof (Lindblad inkluderad) bör ställas mot väggen, där staten skall få stå till svars för sitt agerande och sina övergrepp, både mot de två herrarna men även barnet. Jag anser att såväl mamman som staten begått övergrepp mot henne i den här soppan. Hur hon mår och har förmått att leva ett halvt vuxenliv med detta justitiemord som bojor runt sina fötter vet jag inte, och känns ovärdigt att grotta ner sig i, men att hon påverkats; är nog inge högoddsare.
Medierna har (hittills) kommit väldigt billigt undan i sin häxjakt genom åren. En mer djuplodad ursäkt och rannsakan vore så klart på sin plats. En vidare offentlig debatt och analys omkring detta vore önskvärd. Lite beroende på vad som (förhoppningsvis) kommer att ske framöver omkring detta ärende hoppas jag och lite naivt tror jag att så kommer att bli. Dock tycker jag att somliga skribenter skrivit ett par hyggliga texter i ämnet, ställt dörrarna på glänt för en debatt omkring medias rapportering och roll i dylika ärenden.
LGWPs röst ar ju ännu stark genomslagskraft. Även om han blivit lite tröttare på äldre dar, och kanske inte varit så engagerad på sistonde, tänker jag att han kunde göra ett sista ryck och iaf försöka, bringa reda i denna soppa samt ge verklig upprättelse åt de drabbade - hans ord väger trots allt tungt ännu, och folk lyssnar på honom, från slott till koja.
Det finns bara förlorare i den här soppan. Anhöriga till Da Costa, de två uthängda herrarna och deras anhöriga. Dock är det ju de två uthängda som fråntagits sina liv. För de allra flesta av oss är det svårt att fullt ut förstå vad dessa två har varit med om de sista fyrtio åren, personligen tror jag även de två själva har svårt att förstå, det är surrealistiskt, även om människan är ett vanedjur, tror jag de fortfortfarande lever i en märklig och syrefattig dröm. De är fångar. De bör ges rätten att återfå sina liv, släppas ut i regelrätt frihet, även om jag misstänker att de kommer att ha svårt att fullt ut njuta av den och återanpassas, de kommer nog alltid att känna sig utanför och som udda fåglar, tyvärr.
