Citat:
Ursprungligen postat av
pojkpingis
Jag håller med er båda två. Många som inte var med i mitten slutet på åttiotalet har ju tappat hakan iom denna dokumentärserie, samt de många bra krönikor som skrivits om fallet den senaste månaden. Det känns verkligt fint, att så många inte räds att ta till orda omkring fallet, och de två uthängda männen. Även fint, att man fläckvis ägnat krönikorna åt självrannsakan (främst från AB och DNs håll). Personligen var jag liten och i tidiga tonåren när detta skedde, men minns rubrikerna och teverapporteringarna väl - man blev ju smått livrädd över alla häpnadsväckande rubriker.
Håller tummarna, att yngre generationer som befinner sig inom jurist- och rättsväsende upprörs över fallet; att deras inre eld och rättspatos flammar upp, så att de kan trycka på med sina unika verktyg via sina kanaler, så att fallet en gång för alla reds upp. Tyvärr blir ju många bekväma och trötta med åldern (utom folk som Dan Josefsson), så min förhoppning är att yngre förmågor kommer in i spelet, och gör rent hus. De har ju också ett annat kurage, en annan glöd och mer objektiv syn på både tidseran och fallet. Något som är lite beklämmande, är ju att fokus i det närmaste helt vilar på obducenten och allmänläkaren idag och inte Da Costa och hennes död och mordet. Det är ju som sagt ouppklarat. Även om hon var en "strulputte" av rang, och att det i grunden inte var en skräll att någon tog henne av daga, så förtjänar ju även hon och hennes anhöriga ett värdigt avslut. Mordet må vara preskibierat, men med tanke på omständigheterna och den enorma röra som satt krokben för utredningen i alla år, borde man öppna utredningen igen - uppenbarligen finns det en hel del trådar att dra i, om det visar ju jobbet som somliga av er i tråden gör och har gjort, även LGWP som varit involverad och engagerad i fallet sedan många år sitter ju uppenbarligen på värdefulla fakta, idéer och resonemang.
I viss mån kan jag förstå vad JOs menar med upprättelse, men det är ju som sagt en väldig skönskrivning, snudd på omskrivning. Problemet med JO är ju att han är en grå mus av rang och visar noll känslor och väger varje ord på guldvåg innan han yttrar sig. Som om han fått instruktioner vad han skall eller får säga, och inte ett ord mer, kändes rätt ihåligt. Med tanke på att han är pensionär och befinner sig på livets eftermiddag, borde han (äntligen!) kunnat ta bladet från munnen och slutligen slå på den lite större trumman omkring utredningen, sin arbetsgivare och vad de orsakat de utpekade? JO må vara en respekterad herre (säkert med all rätt delvis), dock anser jag att han själv är ett lysande exempel på just tunnelseende; när det kommer till Palmemordet och hans starka tro/övertygelse kring den idag aktuella "palmemördaren" Christer Andersson. Han må ha träffat honom, men det känns som att han gått vilse i spåret, och som så många andra förälskat sig i "sin" gärningsman. Men det är off topic.
Jag instämmer i dina förhoppningar om att en yngre generation ska ta vid. GW:s insatser ger jag däremot inte mycket för, av skäl som redan har diskuterats i tråden.
Det är självklart beklämmande att CdC med anhöriga aldrig fick någon upprättelse och att hennes gärningsman gick fri. Någonstans fanns eller finns det en eller flera personer som styckade hennes kropp och troligen dödade henne innan, utan att någonsin straffas för detta.
Att uppmärksamheten nu primärt är inriktad på TA och TH ser jag dock som en kronologisk nödvändighet. För att kunna komma vidare i det egentliga utredandet av vem eller vilka som var skyldiga behövs en grundlig och initierad granskning av hur häxprocessen mot dem egentligen gick till.
Man kan jämföra med utvecklingen i den här tråden där de första åren ägnades åt debatter kring rättsskandalen, innan diskussionerna och grävandet slutligen fördes in på Catrines liv, hotbilder och presumtiva gärningsmän.
Angående att dokumentärserien skulle vara en upprättelse tycker jag att det är ynkligt, för lite, för sent, utan ansvarsutkrävande av relevanta aktörer och att rättsväsendet och medierna hittills i serien kommit relativt lindrigt undan beträffande kritik. Det som skedde TH och TA är en oöverträffad, polisiärt, medialt och juridiskt koordinerad attack som är ovärdig en demokrati. I det sammanhanget upplever jag att några fågelholksgapande kulturjournalisters senkomna insikter och ett par debatter i TV är mycket, mycket ringa plåster på såren.