Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Men tänk om BO:s sista sexkund förivrade sig i stundens hetta?

Dödsfall i samband med strypsex förekommer faktiskt i den svenska kriminalhistorien.



Torskspåret är och har alltid varit den mest sannolika hypotesen eftersom BO träffade en rad olika främmande män varje dag när hon stod på Malmskillnadsgatan för att finansiera sitt missbruk, frågan är bara varför du är en stark motståndare till detta så intressanta spår?

Hitta den sista torsken så är gåtan löst.

Vad utesluter den doktoranden Härm? Han bedrev ju "forskning" och var intresserad av kvinnorna på Malmskillnasgatan. Inget utesluter honom.

Finns det någon genomgång av hans privata "forskning?

Hej!

Jag har ägnat betydande tid åt att försöka hitta var Thomas Allgéns dotter (Karin) egentligen
tog vägen? Thomas säger själv i en intervju att han inte haft någon kontakt med
dottern sedan mitten på 1980-talet. Jag har inga ambitioner att trakassera dottern, men av
uppenbara anledningar vore det fantastiskt intressant att ta reda på vad och hur hon minns
omständigheterna kring hennes vittnesmål. Hon är den enda personen i den här soppan
vars röst inte blivit hörd, vilket gnager och skaver för undertecknad.

Såvitt jag kunnat utröna har såväl Kristina (modern) som Karin Allgén skyddad identitet eller i
vilket fall fått sina personuppgifter ordentligt urstädade ur folkbokföringen. Enda hoppet står
väl därför till anhöriga eller vänner som kanske kan förmedla kontakt med främst Karin Allgén?

/ Neatfreak

Är hon verkligen så intressant? Hon kan knappast minnas någonting. Jag ser inte hur det skulle finnas något värde i att prata med henne mer än att stilla sin egen nyfikenhet.

Ja, det är min uppfattning att hon är högst intressant. Annars skulle jag inte försökt snoka rätt på
henne. OM hon minns vad som skedde är det främst betydelsefullt då hon är det enda åsyna vittnet
och därmed den enda som kan släcka de spekulationer som uppstått kring händelseförloppet. Eller
i vilket fall bidra med sin minnesbild.
OM hon inte minns är hon intressant ur ett mer vittnespsykologiskt perspektiv. Det är ju inte på
det viset att hon avgivit ett enda vittnesmål till polisman/annan utredare. Det var en process
utdragen över år. Skulle hon inte minnas det så undrar man ju vilka mekanismer som gett ett
sådant resultat. Om hon inte minns men fått eller INTE fått information om vad hon faktiskt varit
med om är det intressant ur ett psykologiskt perspektiv. Om modern inte berättat, eller hittat på
ett alternativt förlopp för henne är det ett människoöde som förtjänar uppmärksamhet. Kan det till
och med vara på det viset att hon själv börjat tvivla på vad som egentligen skedde?
Rimligen borde sociala myndigheter och barnpsykiatrin haft henne under uppsyn och behandlat
henne för vad som med STOR sannolikhet resulterat i PTSD.

Men mitt i allt ihop finns förstås en annan tragedi. Nämligen den läkare som förlorat sitt enda barn.

Långt svar på en kort fråga kanske, men jag vill understryka att jag inte drivs av några
personliga intressen och inte heller någon slags lystenhet för sensationer!

Nu säger jag kanske emot mig själv något jämfört med mitt första inlägg, men jag har en
arbetshypotes och jag tror att jag har en relativt god uppfattning åt vilket håll hon flyttat
och teori om vad i vilket fall hennes mor ägnat sig åt vilket hjälp hon fått till det. Men det är
bara spekulationer i nuläget och lämpar sig därför inte att vidareutveckla i denna frågeställning.

/ Neatfreak

Hon borde känna till det mesta, hade varit konstigt annars. Är så enkelt att kolla upp så jag kan inte tänka mig att hon inte vet om det.
Tomas Allgen vet garanterat var hon finns idag, om han sen har kontaktat henne är dock oklart.

Vore intressant att höra din arbetshypotes men du är för färsk för att skicka och ta emot PM ser jag. Men jag kan säga så här, allting är betydligt enklare än vad dom flesta tror.

Jag tror dessvärre att det är av mindre betydelse om hon minns eller inte. Hennes minnesbilder (eller rättare sagt bristen på dem enligt mig) är under alla omständigheter kraftigt förvrängda genom andras påverkan att de inte går att använda varken som bevis eller ens som tecken på vare sig det ena eller det andra.

Säg att hon skulle säga att hon minns allt. Hur ska man kunna fästa tilltro till dessa uppgifter även om hon talar sanning utifrån det hon själv tycker sig minnas. Att det går att plantera falska minnen och att minnen omformas i efterhand är välkänt och okontroversiellt i minnesforskarvärlden. Dessutom var flickan 18 månader gammal, vilket betyder att hennes hippocampus inte var tillräckligt utvecklad för att rent praktiskt kunna koda in den typen av episodiska minnen.

Jag tror dock som du att risken är stor att flickan behövt hjälp av exempelvis barnpsykiatrin och om inte annat så kanske hon just därför mår bäst av att hållas utanför även om jag håller med dig om att hennes berättelse saknas i denna historia. Då tänker jag även på att det vore intressant att höra hur hon haft det under uppväxten m.m. Jag tycker dock som sagt att det ändå inte är värt att riskera hennes psykiska hälsa för att få höra berättelsen om hon inte vill berätta den.

Men hur då skulle denna Karins psyk. hälsa kunna riskeras (nu)???
Om hon inte är totalt hjärnskruvad av den sv. Feministrörelse som låg bakom det stora misslyckandet i att finna verkligt skyldiga vid cdc död, så borde det väl varje dag gnaga på henne (nu 36 år gammal), att hon ofrivilligt gjordes till en aktör vid försöken att lagföra de två läkarna?

Jag ser henne som ett brottsoffer och då tycker jag att det är hennes val att göra om hon vill berätta eller inte. Jag hoppas dock att hon och TA får kontakt så att de kan reparera den relation som gick förlorad i och med galenskaperna. Om det är möjligt förstås.

Jag har en fråga.

Varför utgår du per automatik att dotterns märkliga berättelse är något som tillhör sagans värld?

Finns inte det en möjlighet att något enstaka litet fragment i berättelsen kan ha varit sanning?

Vilket fragment tänker du på?

Spännande att höra de olika inställningarna hos er.

Att hon är ett brottsoffer framstår som ganska självklart, hur man än vrider och vänder på saken.
Jag kan svårligen tänka mig att någon människa kan gå oskadad genom en sådan här historia.
Detta oavsett om man väljer att tro att flickan varit närvarande vid mordet och styckandet av
kroppen eller om hon genom suggestion av sin mor fått sina minnen "framkallade".
Som jag skrev tidigare handlar det ju inte om ett enstaka avläggande av vittnesmål by proxy
utan om ett utsträckt förlopp. Såpass utsträckt att hon faktiskt i den senare delen också
varit i en ålder där hon skaffat sig riktiga egna minnen. Jag har också svårt att tänka mig
att det är en historia som kunnat isoleras i tid på ett sådant vis att hennes resterande
uppväxt inte påverkats.

Det är mycket möjligt att hon även i dag är en skör person som inte vill prata om det här.
Men hon är trots allt vuxen och borde ha fått ett visst perspektiv på sådant som skett för mer än
tre decennier sedan. Att berätta sin historia borde därför rimligen inte innebära att hon
tar någon egentlig skada av det. Möjligheten borde hur som helst ges henne att framföra
sin egen berättelse.

Vad gäller min hypotes om hennes nuvarande vistelseort och vad hon ägnar dagarna åt så behöver
man ju inte krångla till det i onödan. Man kommer långt genom att forska i både vad som står,
men kanske framför allt, vad som inte står i folkbokföringen. Men i och med att det krävs viss
kreativitet i frågan så går det inte som utomstående vara hundra procent säker på
dagsaktuella uppgifter. Det finns alltså en viss risk för att man "outar" fel person, vilket vore olyckligt.
Men visst, norrut och människovårdande yrke är väl lågoddsare i mitt tycke.

/ N