Citat:
Ursprungligen postat av
StorstBastVackrast
Tänk om, tänk rätt, det gäller dig mest av alla i den här tråden.
Närmare hälften av alla tr-domar som överklagas ändras i hr. Det kan man tycka är märkligt, med all rätta. Men så är det. Tingsrätten har fel i nästan vartannat fall. Givet det som framkommit i det här fallet och alldeles särskilt givet att den först tilldelade försvarsadvokaten var direkt korrupt, så kan man utan vidare säga att det är ytterst sannolikt att denna domen är en av alla de som kommer ändras av hr.
Det här var väldigt långt ifrån första gången en tingsrätt blundade för fakta, bevis och avsaknad av bevis och kom med en helt godtycklig dom. Gör om gör rätt, kommer det bli i hr.
Nej, det är inte märkligt att många domar ändras i Hovrätten. Hade Hovrätten alltid vidhållit Tingsrättens alla domar, så hade Hovrätten mer setts som ett "spel för gallerierna" än som en instans som man verkligen kan överklaga till och få en ny granskning av ärendet, av bla. hela tre utbildade juristdomare.
Vad får dig att tro att försvarsadvokaten är korrupt? Bara för att hon jobbat som målsägandebiträde när det kommer till relationsvåld? Detta fallet rör ju
inte relationsvåld, utan det rör bekantskapsvåldtäkt, vilket är ett helt annat typ av brott. Som advokat står hon givetvis på sin klients sida. Och som advokat vill hon givetvis göra ett så bra jobb som möjligt, så att fler vill anlita hennes firma och hon tjänar mer pengar. Men du tror alltså att hon bryr sig mer om målsägande i ett mål där hon ska försvara den tilltalade, än hon bryr sig om sitt eget rykte som advokat (vilket är vad som ger henne klirr i kassan)?
Ni tror alltså att målsägande är en falsk tillvitare som bara bryr sig om pengar.
Samtidigt som ni tror att
den dömdes advokat är en empatisk och blödig person som bryr sig mer om målsägande än sin egen ekonomi.
Jag skulle nog förr tänka att advokaten mest bryr sig om att tjäna stålar. Och att målsägande är den blödiga av de två.
Nu
lever målsägande och kan berätta vad hon själv har utsatts för och vem som har utsatt henne och det finns bevisning som styrker hennes trovärdighet och berättelse. I fall där en målsägande är
död och inte kan vittna, så vet man ju aldrig... Där verkar fantasier och ryktesspridning etc. ibland få härja fritt. Jag syftar nu på styckmordet 1984. Eller Thomas Quick-fallet.
Men i detta fallet har vi en målsägande som kan berätta vad som hänt henne och vem som har utsatt henne.