är ensamhet hos vuxna ett av våra största tabun?

Jag tror att man behöver förstå vad det är man ger sig in på om man ska använda dem. Inte vara allt för... Hungrig (desperat). Ge det tid.

Friska, sunda, trygga och mogna människor vet att det mest fantastiska sättet att leva sitt liv är i en sund och trygg kärleksrelation (oavsett kön/sexualitet). Det näst bästa är att vara singel. Det värsta av allt är att vara i en destruktiv, dålig relation.

Ur detta kan man härleda att väldigt många friska, sunda , trygga och mogna människor statistiskt ÄR i en sund relation, och kommer att fortsätta att vara det över tid.

Människor som har förutsättningar för att vara friska, sunda, trygga och mogna som är i destruktiva relationer är pga det oftast inte friska, sunda, trygga och mogna, vare sig i den relationen - eller precis när de kommer ur den. Ergo: väldigt många av de som möter varandra på dejtingtjänster online är en "pool" av människor med "hög omsättningshastighet" som helt enkelt dejtar runt med varandra, och enkelt uttryckt söker lösningen på att de inte är friska, sunda, trygga och mogna i andra människor - vilket inte fungerar. Det hindrar dem inte från att göra samma sak om och om igen med en förväntan att det ska ge ett annat resultat än alla tidigare.

Skulle jag ge mig ut på "marknaden" (bara det begreppet i detta sammanhang...) skulle jag förvänta mig att >90% låg i denna repetitiva "torktumlare". De vill bli räddade, i praktiken från sig själva - och de vill att någon annan ska göra det åt dem. Oavsett vem du är kan du inte göra det, sådana relationer leder alltid till => "det sämsta av allt är destruktiva dåliga relationer". Inte för att 90% av människor är "dåliga" etc, utan för att det i mångt och mycket är en "pool" av samma människor du möter där.

Vad du kan är att arbeta med dig själv, ifrågasätta dig själv, dina tankar, syften, behov, värderingar och målsättningar i strävan om att bli frisk, sund, trygg och mogen. Det är därifrån du har möjligheten att möta en annan sådan människa och tillsammans skapa en frisk, sund, trygg och mogen relation.

mig är det tydligen något fel på

Har du ett problem?
- Nej
- Så, varför oroa sig?

Har du ett problem?
- Ja.
- Kan du göra något år det?
- Ja.
- Så, varför oroa sig?

Har du ett problem?
- Ja.
- Kan du göra något åt det?
- Nej
- Så, varför oroa sig?

Jag skulle säga att trots att samhället öppnare idag , och det idag är ok att ”komma ut” om man är bög , eller det pratas om att ”våga prata om psykisk ohälsa” osv.

Trots det finns det ett område som fortlevde är stigmatiserat: och det är att som vuxens vara ensam , ofrivilligt vara isolerad . Inte ha några vänner .

Jag läste nånstans att det fanns en mätning på vad människor skämdes mest över , och i toppen så var ” ensamhet ”

Det tycker jag låter som det kan stämma .

För även om du har andra saker du skäms över , om du är gay, eller om du har konstiga idéer om världen , eller om du inte vill ha barn, eller whatever. Då är du ändå rätt ok om du har ett nätverk av likasinnade, vänner och bekanta

Men en person som mitt i livet inser att fan,jag har inga vänner .
Den ensamheten är nåt man bör gömma undan så långt det går.

För andra människor som söker lite sammanhang och är kontaktsökande vill inte ha kontakt med ensamma människor.
Du måste maskera din ensamhet.
Ser någon din ensamhet blir den en STANK som hänger som ett skit-stinkande moln över dig.

Det tycks vara något med själva ensamheten som skapar en patetisk dimension hos en människa , och vem gillar det?

Så jag skulle säga att av saker man kan vara (om vi bortser från brottsliga saker eller parafila löggningar typ nekrofili eller peddos) - så är nog ensam det mest skamliga.

Det tycker jag inte. Att vara ensam är skönt och eftersträvansvärt. Och som vuxen kan man välja att vara det

Det är inte alls skönt och eftersträvande, vad babblar du om? Jag garanterar att även om man tror att det kan vara skönt med ensamhet så kommer man att må 1000 gånger bättre när man har vänner, familj, partner osv.

Jag hade själv inte så många vänner när jag var 13-14, men när jag var 15 fick jag fler och fler vänner, och till följd av detta mådde jag bättre och bättre.

Att säga att det är bekvämt med ensamhet är bara en "Coping mechanism", man förnekar sanningen som är att ensamhet är något av det värsta man kan uppleva och att man skulle må bättre av att ha folk att umgås med.

Jaså, jag ligger själv i sängen just nu och har det bra 🙃

Som sagt, du skulle må bättre om du hade folk du kunde umgås med

Nej, du nämner det som om jag inte har valt detta själv

Men varför väljer du ens att vara ensam?