är ensamhet hos vuxna ett av våra största tabun?

Jag skulle säga att trots att samhället öppnare idag , och det idag är ok att ”komma ut” om man är bög , eller det pratas om att ”våga prata om psykisk ohälsa” osv.

Trots det finns det ett område som fortlevde är stigmatiserat: och det är att som vuxens vara ensam , ofrivilligt vara isolerad . Inte ha några vänner .

Jag läste nånstans att det fanns en mätning på vad människor skämdes mest över , och i toppen så var ” ensamhet ”

Det tycker jag låter som det kan stämma .

För även om du har andra saker du skäms över , om du är gay, eller om du har konstiga idéer om världen , eller om du inte vill ha barn, eller whatever. Då är du ändå rätt ok om du har ett nätverk av likasinnade, vänner och bekanta

Men en person som mitt i livet inser att fan,jag har inga vänner .
Den ensamheten är nåt man bör gömma undan så långt det går.

För andra människor som söker lite sammanhang och är kontaktsökande vill inte ha kontakt med ensamma människor.
Du måste maskera din ensamhet.
Ser någon din ensamhet blir den en STANK som hänger som ett skit-stinkande moln över dig.

Det tycks vara något med själva ensamheten som skapar en patetisk dimension hos en människa , och vem gillar det?

Så jag skulle säga att av saker man kan vara (om vi bortser från brottsliga saker eller parafila löggningar typ nekrofili eller peddos) - så är nog ensam det mest skamliga.

Är tabu verkligen rätt ord du är ute efter?
Känns fel om det är ofrivillig ensamhet.

Men om vi pratar att man väljer ensamhet.
Vad är dina tankar om detta gäller lika mycket män som kvinnor?

Ja då kan jag vara den som är "öppen" och säger att Jag är Ensam!
Och jag skäms inte för det.
Är bara så att jag är det.
Vill inte vara med ytliga och falska personer så kan vara därför delvis.

I allmänhet är nog etniska svenskar bland de mest ensamma i världen. Så lite konstigt att det skulle vara "stigmatiserande" egentligen.

Ja alltså ett tabu att tala om eller erkänna att man är. Det är ofta folk står för att de är excentriska, gay, adhd eller är bipolära sällan nån står för sin ensamhet.

Det är ett ämne man undviker. Som man inte vill beröras av riktigt. Inte vill vara. Och anar man det hos andra undviker man dem. Därav ordet Tabu.

Okej fattar hur du tänker.
Jag säger ej emot dig, det är intressant.

Såg du min Edit?
Tar den här igen.

Kvinnor som väljer att vara ensamma känns inte lika misslyckade.

Beror kanske på att kvinnor ALLTID kan hitta en man. Medans män som inte hittar en kvinna ses som misslyckade

Tror inte lika många kvinnor är det egentligen men beror på vad man söker.
Är man materiell, söker yta och aldrig tänker djupt så är det väl superlätt att hitta "vänner" idag... 🤔 Kanske därför kvinnor tenderar att inte vara lika ensamma.
Men vi finns vi ensamma olyckliga kvinnor också.

Det är väl just detta som hela incel-tjallaballot från de senaste åren handlar om?

Nej det gör de inte!
Ensamhet kan vara så mycket mer än ENBART att ha en "man/kvinna"....

Ja det är konstigt.

Men det är nog en bra strategi att vara öppen med det. För självkänslan.

det låter lite på dig som det är självvalt också?

Och det kanske det är hos mig i nån mån. Man vill förstås inte umgås med vem som helst med enda gemensamma faktor att man är ensam.

Det är lite det som är jobbigt med ensamhet tycker jag. Läggs det på någon tar ifrån någon dess individualitet och gör dem till en enda ömklig egenskap .
Men bortom det behovet är man ju likväl en individ. Som passar mer eller mindre ihop med olika människor.

Tror att TS inte i första hand avsåg ensamheten i att inte ha en partner, utan ensamheten i att inte ha nära vänner. I så fall är incelgrejen inte riktigt relevant.

Rubrik ändrad. Tidigare:
är ensamhet hos vuxna en av våra största tabun??

/Moderator

Va?

Det är väll det TS efterfrågar? Att man lever ensam?