Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Punkt 6. Hur skiljer man miljö från genetik. Det kan bara ske genom antaganden. Det går inte mäta miljö. Det enda man kan göra, är att jämföra IQ mellan olika miljöer. Men om det är så att miljön påverkas av föräldrarnas IQ. går det inte att avgöra vad som är vad.
Ska gå mot dig lite här.

Ja, det är inte trivialt att skilja. Det bästa är väl tvillingstudier, och där tror jag man sett 50-80% genetisk faktor (jag är snäll här för det är data som också är lite tillrättalagt, tidigare talade man om ca. 85%), ungefär. Men det finns ju en hel del andra effekter (långt bortom min kunskap, ska tilläggas). Jag tänker på exempelvis epigenetik, alltså gener som "styrs" av miljömässiga upplevelser - att man kan ha en gen för något som ligger latent tills den aktiveras.
Därtill så ser jag, som jag skrivit tidigare, miljö och genetik lite som väder och klimat. Miljön styr ytterst på lång sikt, alltså om vi pratar, säg, 30.000 år i en viss miljö.
Ytterligare så vet vi att en bristfällig miljö kan vara direkt skadlig för utvecklingen, alltså exempelvis näringsbrist prenatalt eller tidigt i livet, som ju kan resultera i låg IQ trots att generna "bestämmer" något annat. Men som jag också sagt, man kan inte bli bättre än sin genetiska potential; man kan inte dubbla näringsintaget för ett barn för att det ska växa och bli fyra meter långt. Samma sak med IQ, givetvis.
Det går att "mäta miljö" genom att isolera den från genetik, exempelvis genom att jämföra enäggstvillingar. I övrigt håller jag med om vad du skriver, och som jag skrev, gränsen mellan miljö och genetik är aldrig knivskarp.
Det jag tycker är mest problematiskt i den här tråden är att det finns en så utbredd ansats att få världen att se ut på ett visst sätt. Tabula rasa-tänket, som egentligen avfärdades med aplomb redan under 1800-talet - vi föds inte som blanka papper. Jag tycker det är jättekonstigt och trist att så många inte kan acceptera att män och kvinnor är lite olika på i praktiken alla områden, även när det gäller IQ. I deras hjärnor verkar det som att, en acceptans för att det ena könet har en fördel på ett område, måste betyda att det könet är överlägset, och därför kan det inte (få) vara så, utan istället ska vi bevisa att vi minsann är identiska. Exempelvis IQ, där det ju finns lite skillnader mellan könet. So what, vi är lite olika. För alla vuxna, tänkande varelser står det klart att det ena könen direkt reduceras till exakt 0 utan det andra könet. Vare sig en man eller kvinna kan existera utan att det finns både en biologisk mamma och en biologisk pappa.
Egentligen tycker jag det fenomenet i sig är mer intressant än IQ-skillnader. Du pekade ut det tidigare i den här tråden, och man ser hur vissa skribenter vrider och vänder på alla möjliga formuleringar, vänder 180 grader i sina egna ståndpunkter m.m. - allt för att vi absolut inte får komma fram till något annat än att IQ-snittet är exakt samma för män och kvinnor (trots att det i praktiken inte gäller något i naturen i övrigt...). Märkligt!