Skandiamannen

1993. Pensionspresent gissar jag.

Mina tankar om SE.

1. Klar etta för mig. Sent vittne som överdrev sin roll. Går hand i hand med hans personlighet. Han är övertygad GM hade blå jacka.

2. Han hör skotten uppe på Malmskillnadsgatan. Han försöker förstå vad som händer, kanske försöker kolla mot platsen. Mördaren springer förbi honom uppe på åsen, utan vapen. SE tänker att mannen flyr från någon och börjar också springa. GM springer in på Regeringsgatan, SE tar sig tillbaka till Skandia i högervarv. Han vet GM har blå jacka.

3. Springer på Palme av en slump när han råkar ha okänd revolver. Mördar honom av okänd anledning. Vänder tillbaka som en idiot. Påstår sig hjälpa till med upplivningen som en idiot. Gissar som en idiot. Uppträder i media som en idiot. Har tur med precis allt han gör. Han själv har blå jacka.

4. Som punkt 3 men han har rock och vill få alla tro GM hade blå jacka.

Trevlig lördagskväll

Jag är parat att slänga vem som hällst när som hällst. Så är det.

Men jag tänker liksom hur kan någon som R&S stöter på dyka upp på Sveavägen en hel halvtimme senare?

Kanske människan tagit en liten paus.. druckit lite kaffe.. vad vet jag.

Alternativ 2 är inte dum. Har bollat med detta flertalet ggr. Inte omöjligt alls, att han befann sig omkring krönet när skotten gick av, hörde såväl smällare som skrik från platsen, såg GM springa i trappen eller såg honom kliva över krönet, la benen på ryggen och sprang i riktning näsan pekade, mot DBG?

Han kan mycket väl att kommit tillbaka till Sveavägen via Apeltorgsgatan och skådat flertalet detaljer. Han kan rent av hunnit bevittna den bryska hanteringen av LP, sett slemsug, blodet rinna ur OP, överhört detaljer innan han återvänt till arbetet. Dock känns samtalet med LP i detta scenario som vågad gissning och dumdristigt? Känns mer troligt att han som vittne i bakgrunden sett LL samtala med LP och efterpå tagit åt sig äran (som en del annat)?

Skriver inlägget med några glas i kroppen, så jag kan ha arslet på axlarna. Sånt händer.

Robrandt EAD1094-00-D:

Några dagar senare, närmare bestämt 1986-03-04 såg hon på Rapport. Då visades detta inslag som nämns i början.

När hon fick se en mansperson med guldbågade glasögon och sotarmössa blev hon alldeles kall och sade till sin man, "Där är mannen".

[..]

Hon får intryck av att hela den del av mannen som syns i rutan stämmer in på den man som hon såg på Regeringsgatan.

Sedan har hon utryckt sig lite mindre säkert på andra ställen. Men det borde inte råda någon tvekan om att hon tyckte att mannen var lik.

Två spontana tankar som borde göra det mer eller mindre omöjligt att SE befann sig ovanför trappkrönet när skotten föll. Finns säkert fler.

1. Observationen av LJ.

2. LJ ska ha stått i korsningen under ganska lång tid före skotten. Vi talar om minuter. Han och SE borde ha lagt märke till varandra om SE passerade honom före skotten.

Hur skulle du i ditt beskänkta tillstånd placera SEs arsle uppe på Malmskillnadsgatan före mordet?
Var SE urtypen för en person som gillade att okynnesåka i långsamma rulltrappor i "fel riktning" på väg till tunnelbanan? (Det blir ingen "lögn" att påstå att han inte gick upp för trappen om han istället åkte i rulltrappan stillastående.)

Då kom jag ihåg fel och Robrandt tyckte verkligen att det var samma man. GM-SE var som sagt kanske sminkad och bytte ut kepsen mot en sotarmössa?

Finns väl ett flertal tänkbara scenarion, om man tar på sig den västen. Han kan ha funnit vägen fram till tunnelbanenedgången tryggare via åsen? Han kan ha funnit det kittlande att gå längs Malmskillnadsgatan? Han kan ha varit på jakt efter "sällskap" på vägen hem? Han kan ha ingått i en minder grupp, där han positionerades uppe omkring åsen? Och så vidare...

Dock tror jag inte att han var så svag i sinnet, att han okynnesåkte i rulltrappan. Möjligen om han var rejält snedtrippad, men om det vittnar ju inte väktarna vid "återkomsten"?

Ja, det kanske föll ner sot ur sotarmössan och landade i ansiktet. Det kanske var hela planen.

Men för att styra upp det här inlägget lite kan man tycka att det verkar långsökt att mannen skulle hinna ända till trappan ner till Snickarbacken innan Robrandt och Samson reste sig. Regeringsgatan 85 framstår som en rimligare tillflyktsort. Men då kan man också fråga sig om det verkligen var gärningsmannen.