Utmärkt kommentar om Northvolt i Aftonbladet av Andreas Cervenka:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/k...-grona-bolaget
Några utdrag:
Citat:
Nyheten att Northvolt ansöker om konkursskydd i USA, så kallat Chapter 11, var inte oväntad. Det har varit uppenbart att de stora ägarna i Northvolt inte var villiga att skjuta till mer kapital samtidigt som pengarna forsat ur bolaget.
En rekonstruktion i Sverige var inte ett alternativ eftersom en förutsättning är att bolaget i grunden är livskraftigt, vilket Northvolt inte visat att det är.
Återstår en ansökan till en konkursdomstol i Texas, vilket kan tyckas lite långsökt för ett bolag med hjärtat i Skellefteå.
Orsaken är att lagstiftningen i USA är lite mer skonsam mot företagsledningar som kört i diket.
Planen är nu att “omstrukturera skulderna” som det heter på finansspråk, eller slippa undan betalning på ren svenska.
Citat:
Draget med amerikansk snarare än svensk konkurs bär spår av den typ av finansiell slughet som präglat hela bygget av Northvolt.
Tidigare i höst satte Northvolt ett dotterbolag i konkurs istället för hela koncernen, och kastade därmed ett antal småföretagare under bussen. Det är affärsmetoder som brukar förknippas med skojare och inte samhällsbyggare.
Och det är också här det går att hitta förklaringen till härdsmältan Northvolt.
Vems är egentligen felet att det har gått så snett?
Ska man tro grundarna tycks svaret vara: alla andras.
Citat:
När det började krisa tyckte vd Peter Carlsson att det var dags för “alla” att ställa upp, det vill säga att skattebetalarna halade fram kreditkortet.
I en debattartikel för bara en månad sedan beklagade sig en av annan av grundarna, riskkapitalisten Harald Mix, över “svartmålningen” av Northvolt och det gröna stålbolaget Stegra där han också är inblandad. Han frågade sig om “Sverige är för litet” för den typen av satsningar.
Vilket är samma sak som att antyda att han själv är lite för stor för Sverige.
Jantelagen kort sagt.
Harald Mix har varit särskilt arg på de kritiska studier kring Northvolt som finansierats av en rad näringslivsprofiler och hänvisat till alla “riktiga” experter som gått igenom bolaget. Vilket uppenbarligen inte är en garanti för framgång, att döma av torsdagens besked.
I Affärsvärlden skrev riskkapitalisten Johan Wachtmeister att “klagosången kring Northvolt är för ensidig” och att det riskerar att lära svenskarna att “hög ambition och högt risktagande är fel, konkurs och rekonstruktion är inte hedervärt och misslyckanden är fult.”
Det är en förbluffande studie i offermentalitet. Det är också något av ett hån mot vanliga företagare som inte har tillgång till hundra miljarder i startkapital och advokater i Armanikostymer som kan skicka in papper i Texas om det skiter sig, utan får nöja sig med tingsrätten och Kronofogden.
Citat:
Bolaget tog in ett belopp motsvarande små länders BNP och lovade att tillverka en massa batterier. Det lyckades man inte med. Punkt och slut.
Så sent som i veckan rapporterades om att Northvolt ännu en gång missat sina produktionsmål, trots att de ligger på bara enstaka procent av fabrikens kapacitet.
Att producera de varor man har tänkt sig att sälja är första kapitlet i företagsekonomins grundkurs. Den tröskeln lyckades Northvolt aldrig hiva sig över. Det är vad som sänkte bolaget.
Bättre sammanfattning av vilken cancersvulst och fräck bluff som Northvolt har varit från början kan man nog inte framställa. För er som ständigt grinar över ryskt, kinesiskt, iranskt, nordkoreanskt osv. sabotage av Sverige: Bättre agenter än Peter Carlsson och Harald Mix hade de aldrig kunnat rekrytera eller bygga upp själva.
Men många av er lågintelligenta svennebananer (de allra mest trögfattade hittar vi som vanligt i det inavlade och i många århundraden sektpräglade Norrland, men marginalen är inte särskilt stor) har varit dumma nog att heja på Northvolt som en smocka just mot östblocket när det i själva verket har varit en katastrof för och en jackpot för dem (hos vissa av er har polletten
fortfarande inte trillat ner). Glöm aldrig att dessa länder skrattar åt er 24/7.