Citat:
Släpp det. Frågan om överklass behöver dricka vin eller inte och om man då är alkis eller inte hör inte hemma i gräddigs tråd
Många av oss tjänstemän tar ett eller två glas vin efter jobbet för att komma ned i varv. Det är vardag på Östermalm, Norrmalm och Vasastan. Hur det fungerar där ni bor vet jag inte. Att dricka (självklart med måtta) är en överlevnadsstrategi i den här vardagsstressen vi lever i idag. Dom som kan känna igen sig i dokumentären ”Kampen mot stressen” på SVT förstår nog vad jag menar. Det är ett ganska nytt samhällsproblem, där extremt lite hjälp finns att få. Går du in i väggen eller får utmattningssymptom, tror du att du får någon hjälp då? Inte när du hör till den högre samhällsklassen iallafall. Platserna är redan upptagna av dom som levt på försäkringskassan i massor av år. Pia var tjänsteman även hon och hade det gott ställt. Fick hon någon hjälp när stressen blev för mycket? Nej. Och varför? För vårt samhälle lägger inte resurser på dom som faktiskt betalat skatt hela sitt liv, vi förväntas bara fortsätta. Dom som inte betalat skatt under hela sitt liv, dom människorna ska få fortsätta inkassera sina bidrag. Hade vi som betalat skatt hela vårt liv och haft det gott ställt fått lite mer hjälp och blivit tagna på allvar när saker och ting börjar dala nedåt mot ett djupt svart hål, så hade vi haft fler skattebetalare. Varför skulle vi som lever i överklassen eller medelklassen vilja byta ned oss till den nedre klassen? Det vill vi inte. Varför hamnar vissa där ändå? Jo, för att när vi jobbat ihjäl oss och hjärnan eller kroppen säger stopp så får vi ingen hjälp. Vi har det för bra för att få hjälp. Vi försöker klara oss själva med våra problem så länge det går, men tillslut blir det en krasch. För vi prioriteras inte. Dom som prioriteras är dom som vill prata med en psykolog för att kunna fråga: ”Vilket kön tror du jag är?” eller dom som har en annan religion som säger att kvinnan inte ska jobba.
