Citat:
Jag har sett klippet många många gånger. Dock berättar det egentligen inte vidare mycket, det är en väldigt kort sträcka. De flesta människor klarar av att genomföra det utan problem, om än somliga skulle vara utpumpade efteråt. Och det är väl lite detta som ME och Glaser påpekar? Att han borde få en hjärtinfarkt efter den sträckan. Och nog är väl vår grafiker lite rödmosig och andfådd i intervjun som sker i samma inslag?
Om han springer fortare än mordutredarna eller inte; vet du inget om så klart. Det är spekulation på högsta nivå och rent önsketänkande. Hans stil under den kortare sträckan berättar faktiskt ingenting egentligen. Ingenting.
Att du springer ofta i trappor rörande ditt pendlande, säger egentligen bara att du planerar din tid dåligt, eller är för rastlös att invänta nästa tåg tio minuter senare. Med tanke på att SE (enligt samstämmiga källor) var en potatis, så sprang han sannolikt inte i trappor i onödan. Som pendlare till både Sveriges Radio och Skandiahuset (sammanlagt 20 år 1986), så visste han så klart tågen kom på löpande band, ingen orsak till att springa i trappor och knuffa folk i sina finkläder.
Om han springer fortare än mordutredarna eller inte; vet du inget om så klart. Det är spekulation på högsta nivå och rent önsketänkande. Hans stil under den kortare sträckan berättar faktiskt ingenting egentligen. Ingenting.
Att du springer ofta i trappor rörande ditt pendlande, säger egentligen bara att du planerar din tid dåligt, eller är för rastlös att invänta nästa tåg tio minuter senare. Med tanke på att SE (enligt samstämmiga källor) var en potatis, så sprang han sannolikt inte i trappor i onödan. Som pendlare till både Sveriges Radio och Skandiahuset (sammanlagt 20 år 1986), så visste han så klart tågen kom på löpande band, ingen orsak till att springa i trappor och knuffa folk i sina finkläder.
Har aldrig missat en buss eller ett tåg faktiskt, på 15 år, så min planering är nog rätt bra.
Däremot ser man alltid folk komma i maxlöpning med kaffemuggar och annat i högsta hugg, för att missa tåget på sekunden.
Det är roande, varje morgon.
I trappor och på vägen hem tycker en del av oss dock om att trycka på lite, så man kommer fram så fort som möjligt. Det värsta man vet som pendlare, är ju just att behöva vänta 10 minuter extra.
De där minuterna kan kännas som en stor vinst! En del riskerar livet i trafiken för dem ...
Andfåddheten var faktiskt det första jag tänkte på för fyra år sedan, när jag ifrågasatte SE-teorin.
Å andra sidan vet vi inte hur många tagningar som gjordes.
GM hade dessutom svårt att springa uppe på åsen, var rejält medtagen.
Som 50+ kände jag också hur mjölksyran satte in väl uppe på krönet.
Så dit tar jag mig ganska fort, därefter blir det svårare. SE hade tagit sig dit upp ännu fortare.
SE är en bättre sprinter än CP i alla fall, men den senare är en bättre långdistansare.
Om CA överhuvudtaget kunde springa är oklart ...