Citat:
Orakelnatten har jag också läst, och jag blev väldigt imponerad över Paul Austers förmåga att låta romanen utspelas på flera olika nivåer, samtidigt som handlingen aldrig upplevdes som splittrad eller fragmentarisk. New York-trilogin ligger dessutom på nattduksbordet och inväntar rätt tillfälle. Är även den präglad av den där härliga, lite smått absurda, mystiska stämningen som vilar över Orakelnatten?
Citat:
Återvände efter viss tvekan till Auster och hans författarskap. Denna gång föll valet på Oracle Night. Tyckte att den kändes rörig och jobbig de första 30 sidorna och jag var nära att ge upp boken men eftersom jag satt på ett tåg och inte hade något annat att göra så fortsatte jag att läsa. Det är jag glad för då boken blev bättre när man kom in i den. Sidorna från ca 50-150 uppskattade jag mycket. Bokens avslutning var skum (som vanligt när det gäller Auster) men får väl antas passa till de parallella berättelse han byggt upp. Auster har definitivt förmågan att skriva bra litteratur men efter att ha läst fyra av hans verk så måste jag ändå återkomma till det faktum att han är väldigt ojämn. Menar då inte att främst verken har skiftande kvalitet utan snarare att det i en och samma bok finns bra och dåliga avsnitt. Så är det med de flesta författare kanske någon argumenterar men jag tycker att det är mer extremt hos Auster än hos någon annan jag läst.
