Tråden om Paul Austers författarskap [/Mod]

Läste nyligen ut "Mannen i mörkret" och får väl säga att den känns lite som en parantes i Austers bibliografi. En kort bok, ca 200 sidor med en klassisk austeriansk berättelse-i-berättelsen. Som vanligt blir denna mer intressant än ramberättelsen. Tyvärr tycker jag Auster har producerat just paranteser sen den superba "Orakelnatten" som kom 2005.

Auster är produktiv; nästa bok, som bär namnet "Invisible" ska tydligen komma ut på engelska sent 2009.

EDIT: "Orakelnatten" kom 2004.

Intressant hur det kan skilja i smak, när det gäller Austers böcker. Jag har även märkt detta när jag diskuterat med en bekant som gillar Auster ganska mycket..

I just Orakelnatten tycker jag att han hellre hade kunnat gjort ett undantag och stannat kvar i ramberättelsen. Tyckte det som fanns där innanför blev något plottrigt. Som helhet tyckte jag boken som kom ut strax innan, Illusionernas bok, var bättre.

Men när det gäller Orakelnatten så är det en annan sak som skulle vara intressant att veta. Och det är om Auster har läst en annan postmoderist, nämligen svenske Stig Larsson. I dennes Nyår är det också en man som blir skadad i en olycka (faller i en slalombacke) och därefter tycks få någon slags mental skada, förändrar personlighet, så att han bara lämnar fru och barn, försvinner och bosätter sig i en annan stad. I Orakelnatten har jag för mig att huvudpersonen får något skit på sig från en husfasad, innan han lämnar fru och barn och bara drar till en annan stad.

Tja. Liknande handlingar har man väl läst om tidigare, men här fick jag lite déjá vu-känsla. Vad tror ni?

Båda kanske har inspirerats av det där 1800-talsfallet med den samvetsgranne och försiktige familjefadern, som fick ett järnspett genom skallen, men överlevde och förvandlades till en slem spelare och drinkare utan minsta förmåga att planera mer än några timmar i förväg.

Det är nog mer troligt. För jag antar att Stig Larsson inte är fullt så känd internationellt.

Om jag inte är ute och cyklar så är väl episoden du nämner (från "Orakelnatten") inspirerad av en historia av Dashiell Hammett ("Riddarfalken från Malta" mm), har för mig att det står uttryckligen i boken.

Okej. Då fanns förklaringen där. Hade glömt det, troligen eftersom det var ett tag sedan jag läste Orakelnatten, och "Riddarfalken från Malta" har jag inte läst över huvud taget (ej heller sett filmen). Det var till och med så att jag läste Nyår efter Orakelnatten, och det var då jag tyckte att mönstret kändes igen.

Läste Auster när jag gick på gymnasiet, det var lagom avancerat, men ändå inte helt vanligt. (läste även American Psycho då, när ingen annan i mitt umgänge ens hört talas om den).
Jag gillade Månpalatset, Mr Vertigo, NY-trilogin o några till böcker.
De var roande och underhållande. Dock fick jag väldigt mycket Roald Dahl-vibbar av Mr Vertigo, påminde om den novellen där en kille lär sig se genom kort mm av nån indisk guru.
Försökte för nåt år sen läsa slumpens musik, men tyckte bara att Hr Auster blivit konstig på de år som gått sen sist.

Det var ord och inga visor i denna tråd. Många verkar kritiska till Paul Auster.

Nu har jag iof inte läst så mycket av Auster, bara City of Glass för något år sedan, men den tyckte jag var riktigt bra. Hittade den i bokhyllan för några dagar sedan och ögnade igenom den igen. Blev lite sugen på att återigen läsa en bok av Auster och undrar vad jag bör köpa om jag gillade City of Glass. Rent logiskt borde jag följa New York-trilogin, men boken Vålnader känns måttlig intressent när jag läser handlingen på baksidan.

Någon som har något tips? Hur står sig Vålnader jämfört med första boken?

Kanske misstar mig nu men är väl bättre att läsa hela trilogin i ordning för det handlade väl om samma person rakt igenom?

Annars kan jag tipsa om Orakelnatten, den var riktigt bra!

Att föreslå någon att läsa en kriminalroman istället för en bok av Paul Auster är som att säga åt någon att läsa en barnsaga istället för Strindberg.

Om du hade förväntat dig en kriminalhistoria så är du nog fel ute, du letar efter fel saker. Paul Auster vill tydligt säga något, något som de flesta deckarförfattare inte vill.

Paul Auster är en oerhört skicklig författare på så sätt att han kan bygga upp en värld som man inte annat än kan ryckas in i. Han når perfektion i sitt språk. En annan sak som gör Auster så otrolig är hans sätt att bland verklighet och dröm i hans böcker, man vet aldrig riktigt vad som faktiskt händer.

Och att klaga på personbeskrivningarna i New Yorktrilogin är lite... efterblivet. Det handlar ju mycket om identiter och att allt är flytande, vem är vem egentligen och hur hänger saker och ting samman?

Det är inga tvsåporpersonligheter.

Måste även säga att läs trilogin i ordningen som den ska läsas, sammanhängande. Utöver den kan jag rekomendera Book of Illusions och Orakelnatten. Fast egentligen kan man läsa vad som helst av honom, allt han har skrivit och som har utgivits på svenska är bra. Läs gärna manuset till The Inner life of Martin Frost som är en ganska medioker film (Auster är ingen regissör) men en fantastisk berättelse.

Läste ut New York-trilogin för några dagar sedan. Tyckte den var OK, lättläst och inte mycket att fundera över om man inte absolut vill. Själv vill jag absolut inte sitta och fundera över vad författare vill säga med sina böcker. Tycker det är konstigt om folk sitter och skriver böcker som är något slags gåtor, Som:"Vad tror ni jag vill säga med den här berättelsen?"

Strindbergs böcker t ex är absolut inga gåtor, han praktiskt taget tvingar en att förstå vad han vill säga. Tycker Strindberg är bra.

shape^skriver
"Att föreslå någon att läsa en kriminalroman istället för en bok av Paul Auster är som att säga åt någon att läsa en barnsaga istället för Strindberg.

Om du hade förväntat dig en kriminalhistoria så är du nog fel ute, du letar efter fel saker. Paul Auster vill tydligt säga något, något som de flesta deckarförfattare inte vill."


Då vill jag ta fram en deckarförfattare som får Paul Austers alster att likna en barnsaga, nämligen George P. Pelecanos. HAN vill verkligen säga något. Hans berättelser från Washington D.C. är FRUKTANSVÄRT bra! Vilken realism! Vilken spänning, vilka tragedier, vilka nästan plågsamt realistiskt skildrade öden.

Man kan googla fram en essä om hans verk: George P. Pelecanos mörka storstads deckare. Tycker visserligen essäförfattaren biter sig fast alldeles för mycket i rasfrågan men han - essäförfattaren - har lyckats fånga litet stämning från Pelecanos verk.

Trodde själv länge att Pelecanos var svart.