Citat:
Ursprungligen postat av
Brooz
Lessler för Påve – också! (Om det är möjligt att vara både president och påve ... äsch, det reder Hen ut...).
Som jag har förstått det, är var och en ansvarig för sina egna göranden och låtanden – oberoende av vad andra kan ha företagit sig i sammanhanget. Man kan ju ändå t.ex ha råkat avliva någon i självförsvar och pga "målsägandens" göranden och låtanden dessförinnan bli fri från straff.
Dumpens förnedrande uthängningar syftar dock huvudsakligen (enligt min åsikt) främst till, att aktivera Swish från förnedringsberoende dumplingar...
Hehe, tack, Brooz! Det vore onekligen något, både president och påve lol. Jag ska be fru Lessler (hon på bilden) att utreda förutsättningarna härför.
Rörande självförsvar, ja, så är det. I en sådan situation - nödvärnsrätt så till den grad att man juridiskt tillåts döda sin angripare - är dennes beteende dessförinnan egentligen mindre relevant för ansvarsfrihet. Det är ändå individens nödvärnshandling som prövas i ansvarshänseende: Agerar du med nödvärnsrätt, agerar du rättsenligt/lagligt = inget ansvar.
Med andra ord, oberoende av klandervärt orsakande/beteende av angriparen prövas ditt agerande och de effekter detta agerande har medfört: Individuellt ansvar för din egen handling eller ej?
Översatt i Dumpentermer kan man då säga, att gäddorna har genom sitt beteende orsakat uthängningen och gäddorna får ta ansvar (är att klandra) för sina handlingar. Oaktat detta kan man likaledes hävda, att Sara Nilsson genom sitt medvetna publiceringsval
i faktisk mening har orsakat gäddorna publicitetsskada (det är liksom ett faktum).
Vad som är intressant är dock om hon ska bära ansvar (klandras)
i etisk och/eller juridisk mening för detta faktiska orsakande. Det är ungefär den stående punkten på den här trådens agenda; Sara Nilssons publicistiska utgivaransvar och det i sammanhanget relevanta gränserna för det ansvaret.
Alltid när skuld/ansvar i rättsligt eller etiskt/moraliskt avseende ska etableras för en viss gärning, måste en röd gränslinje någonstans ritas upp. Annars skulle ansvaret för alla och envar alltid vara obegränsat, eftersom naturen inte känner några naturliga avgränsningar för faktiskt orsakande:
Kausalkedjor hakar ständigt i varandra över tid och rum (föräldrarna till ett barn är i den här bemärkelsen faktisk orsak till allt barnet företar sig i livet). Där förekommer huvud- och delorsaker, underliggande och utlösande orsaker, samverkande orsaker etc. Exakt var ansvarsgränsen ska dras, såväl principiellt som i det enskilda fallet, är en normativ fråga öppen för diskussion. Det är uppenbart den här tråden ett bevis på.
Det är därför jag menar, att oavsett gäddans ansvar för sitt beteende (vilket torde vara obestridligt), har Sara Nilsson i egenskap av ansvarig utgivare att ta individuellt ansvar för vad hon medvetet väljer att göra på dumpen.se: Skära av den kausalkedja gäddan började länka (ibland förvisso med lite väl lockande bistånd från fiskaren) genom att avstå publicering - eller åtminstone avidentifiera gäddan - eller att kabla ut den för hela internet att skåda?