Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

”Lex Sara” är ett förbaskat bra lagförslag som Ankan kom med. Man kan faktiskt mötas halvvägs.

Dumpen måste nog minska på tillverkning av snuskgubbar innan det kan implementeras dock. Läste den efterblivna chatten med ”Journalisten” och så där kan det inte se ut om IVO ev ska bli inblandat.

Nån som har en susning om Saras status idag? Kärlek och tillfrisknande önskas Sara!

Undrar fortfarande var Dumpens systerorganisationer i resten av världen är?
Det är skitkonstigt att dessa inte existerar? Verkar vara 180 länder med öppen marknad.

Ska medierna tystas av hot om självmord? Vad är det mer de inte ska få visa? Ska domare sluta döma för att brottslingen hotar med självmord? Ska läkare skriva ut knark för att patienten hotar med självmord? Slippa parkeringsböter? osv ad nauseum

Nä, det samhället skulle haverera rätt fort. Man kan upprätthålla dessa gränser för ansvar samtidigt som man erbjuder stöd till de som är självmordbenägna.

Om de ska tystas eller ej är en annan fråga. Som jag sa så kan man absolut tycka att det är helt rätt vad som händer gäddorna, men utför man en handling har man ett ansvar för dess konsekvenser. Så när man ska bedöma om det Dumpen gör är rätt eller inte så ska dess följdeffekter tas med i beräkningen.

Och i synnerhet gäller detta hur de anhöriga till gäddorna drabbas.

Det flitiga användandet av ordet "psykos" (googla) är en av anledningarna till, att jag numera så sällan bevistar den här tråden. Ordet betyder inte nödvändigtvis "avviker från mitt eget tänkande"...

Jag tror du ska ta ett steg tillbaka och försöka särskilja sina haltande jämförelser, dina personliga känslor och reell fakta som finns tillgänglig, inte vad du tror eller fantiserar ellr projicerar ihop, om Dumpen och Dumpens verksamhet.

Ja här rullar du på i din vanliga ologiska stil ser jag. Det spelar ingen roll om du har psykos, intellektuell funktionsnedsättning, är benlös eller om någon "lovar att det är första gången", du tar enbart förövarnas, de som agerat, de som skulle agera och vill agera, deras perspektiv.

Håller helt med, som media skall konsekvenserna utav publiceringen tänkas över pch vägas.
Oavsett om grunden är det "gäddan" gör. Så är allt som händer pga publiceringen dels Dumpens fel.

De kör på i raketfart utan att tänka, eftertanken kommer efteråt. Sedan skyller de ifrån sig och taggarna utåt när de gör riktigt stora misstag.
(Så som vid robinson bilden, det va ju tydligen inte deras fel att den blev publicerad, det va ju "gäddan" som skickat den till dem)

Hur deras läsare reagerar och agerar är ju helt efter hur de lägger fram och presenterar ärendet.
Gämnför man med traditionell media som försöker hålla en objektiv vy på de de skriver om, skriva neutralt. Så drar dumpen in sina känslor och åsikter i allt de publicerar. De ämnar att väcka känslor. Det är dessa känslor som gör att andra agerar som de gör.


De kan publicera sitt innehåll på en miljon olika sätt. De publicerar på detta sätt för de vill peka ut, exponera, väcka känslor och skapa debatt.

De är ju anledningar till att de spridits så snabbt, de sätter ansikte på djävulen. Folk agerar utan att tänka. Folk reagerar på känslor.

2 saker de nämnt är, att de är för barnen och att de vill exponera ett problem i samhället.
Det går inte säga att deras publiceringar främjar barnen, snarare så finns de risk att de skadar både "gäddornas" och andra barn som ser fenomenet å vill hjälpa igenom att fiska på egenhand (som någon nämnde om brorsbarn) dessa barn landar i en riskzon att bli utsatta, att bli offer.

Är det för att belysa ett problem så behöver de inte peka ut alls. De hade räkt med att peka ut politiker och folk som jobbar med barn å hållt övriga anonyma.
Framför allt inte själva ta kontakt med personer i omgivning runt personen.

Traditionell media ringer inte runt till folk "Du vi ska publicera en artikel vi tror är av extra vikt för dig att läsa" de förväntar sig att de ser å läser den via spridningen.

De vill göra folk uppröda och hatiska för de ger reaktion och reaktion leder till swish samt trakasering utav "gäddorna"

Folk tar detta feneomen som någon terapiunderhållning att ge utlopp för sina egna problem, endel för de njuter av underhållningen av att se folks liv rasera, andra igenom trakaserierna sedan finns det nog mer varianter.

Som samhälle behöver vi sammarbeta för att bygga en bättre värld för kommande generationer och barn. De hat som väller fram och sliter isär samhället är inte den vägen. Det är därför vi har vård och paykologer. Samt ett rättsväsende som specialicerar sig på dessa peoblem. Inte de hobby åklagare och hobby psykologer som tycker sig veta bättre.

Nej. Medier, domare etc. måste vara konsekvensneutrala i det avseendet.

Ja, det skulle det samhället göra. Så ja, man kan upprätthålla gränser för ansvar. Frågan är emellertid vems ansvar och i vilket sammanhang (se vidare min kommentar strax nedan i detta inlägg).


Var och en är ansvarig för sina handlingar, ja. Individen har ansvar för sina egna handlingar, ja. Ytterst är och måste det vara så, i såväl moraliskt som juridiskt hänseende.

Sara Nilsson är en individ och ansvarig utgivare för dumpen.se. Alltså har hon individuellt ansvar för sina handlingar inom ramen för sitt utgivarskap. Dumpen är ansvarig ”för att rapportera hur verkligheten ser ut, inget annat”, enligt dig. Jag menar att i den verklighetsrapporteringen vilar ett ansvar på Sara Nilsson: Hon kan inte ta sig vilka friheter som helst bara för att hon rapporterar om personer som för sin del får ta individuellt ansvar för sina beteenden.

Det handlar alltså om publicistiskt ansvar, om etiska och juridiska gränser för ett utgivarskap och för vad som publiceras. Dumpen följer inte den etablerade medieetiken, utan håller sig med sin egen ”Dumpenetik”, som jag tidigare i tråden har benämnt Dumpens etiska syn.

Svaret på frågan huruvida Sara Nilsson ska hållas etiskt ansvarig (ska klandras) för själva utpekandet av gäddorna beror på om man ansluter sig till medieetiken (ansvarig) eller Dumpenetiken (ej ansvarig). En försvarlig andel av inläggen i den här tråden debatterar det spörsmålet - svaret är föremål för diskussion och hela denna normativa frågeställning ringar in frågan om var och hur gränserna ska dras för individen Sara Nilssons etiska ansvar i egenskap av ansvarig utgivare.

En annan aspekt av Sara Nilssons ansvar är den juridiska, även den livligt ventilerad i tråden. Vad man än anser om huruvida hon gör sig skyldig till förtal i samband med utpekandet av gäddorna och huruvida hon ska fällas till ansvar för grovt förtal i det aktuella målet, där hon står åtalad för det brottet, kommer en fällande dom innebära att hon, liksom ”var och en” alltid och ytterst, ”är ansvarig för sina handlingar”.

Sedan kan man hävda, vilket jag har förstått att du gör, att Sara Nilsson inte ska ådömas ansvar för grovt förtal. Men att påstå att Dumpen endast är ansvarig ”för att rapportera hur verkligheten ser ut, inget annat” menar jag alltså är att se saken lite för snävt.

Jag håller med om det du tidigare skrev, att Dumpen inte kan hållas ansvarig för vad andra gör - gäddorna eller de som fysiskt antastar gäddorna eller i övrigt trakasserar dem - på grund av publiceringen:

Inom ramen för yttrandefriheten måste det i såväl etiskt som juridiskt hänseende anses vara tillåtet att publicera vad man nu vill publicera utan att ansvar åläggs en för vad andra hittar på med anledning av publiceringen. Där dras exempelvis en gräns för Sara Nilssons ansvar.

Man ska inte manipulera en psykotisk, såsom Dumpen gör ibland.

Skillnaden är om man är i sina sinnens fulla bruk. Och då de just i detta tillfälle inte gjorde något brott och ingen blev ju skadad, så vad är skadan? Få är kontinuerligt i psykos och då de tillfällen de är det är de sårbara och lättpåverkade. MRX är en som var psykotisk, kan man se utan att ha träffat denne.

Eftersom konsekvenserna som kan bli av Saras publiceringar, är det viktigt att det hon skriver är neutralt och då kan hon inte undanhålla viktiga uppgifter. Man kan dra slutsatser av avhuggna meningar och text som inte har sammanhang att stora mängder text undanhålls. Och då blir det inte förtal, utan förtal utfört med felaktiga uppgifter.

Ja, allt det där är Sara Nilssons publicistiska val. Hon fattar beslut om vad som ska publiceras och inte och hur det ska göras - hon agerar på sitt utgivaransvar och får ansvara för eventuella konsekvenser av det agerandet.