Citat:
Tillägg/rättelse: Det som är sjukt om det stämmer.. är om det förekommer mobbning - eller om man pushar någon till att begå sitt liv så äre illa - råder väl ingen tvekan om den bedömningen. Men jag är återigen inte förvånad - för om det är ett yrke som få vill bli och jobba med trots hög lön så kommer skit att dras dit, finns en anledning varför de är en brist
Är dock "generellt" inte ett dugg förvånad av att man sparkar ut dessa patienter i övrigt... det är bara så de blir när resurserna inte finns, då utvecklas dessa prioriteringar och man gör som man är tillsagd i stängda dörrar utifrån dom platser och resurser man har.
Sen om man ska vända lite på det vad de gäller svåra självskadebeteende är det knepigare.. vården för dessa är begränsade. Eftersom sökandet av bekräftelse är återkommande genom att skada sig allvarligt gång på gång på gång och söka vård.. Därav stänger man dörren för dessa, då man inte vill bekräfta dom och läka dom. Dom behöver ju givetvis hjälp. Men den hjälp som finns är som sagt begränsad. Därav sparkas som lättare ut är det korta svaret.
Anhöriga och patienter blir ju förtvivlade, hopplöshet maktlöshet osv. Det är en mycket svår situation men få möjligheter utifrån hur psykiatrin är uppbyggd att hjälpa dessa. Vissa blir bra. Men jag vet att dom allra svåraste fall så har man sagt att nästa gång du trycker in någonting i din kropp som vi behöver operera ut för tjungonde gången kommer vi inte göra nåt.. Oftast väldigt svåra patienter med hög aggressivitet. Typ rättpsyk nivå
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/nationell-hogspecialiserad-vard/oversikt/svarbehandlat-sjalvskadebeteende/
Är dock "generellt" inte ett dugg förvånad av att man sparkar ut dessa patienter i övrigt... det är bara så de blir när resurserna inte finns, då utvecklas dessa prioriteringar och man gör som man är tillsagd i stängda dörrar utifrån dom platser och resurser man har.
Sen om man ska vända lite på det vad de gäller svåra självskadebeteende är det knepigare.. vården för dessa är begränsade. Eftersom sökandet av bekräftelse är återkommande genom att skada sig allvarligt gång på gång på gång och söka vård.. Därav stänger man dörren för dessa, då man inte vill bekräfta dom och läka dom. Dom behöver ju givetvis hjälp. Men den hjälp som finns är som sagt begränsad. Därav sparkas som lättare ut är det korta svaret.
Anhöriga och patienter blir ju förtvivlade, hopplöshet maktlöshet osv. Det är en mycket svår situation men få möjligheter utifrån hur psykiatrin är uppbyggd att hjälpa dessa. Vissa blir bra. Men jag vet att dom allra svåraste fall så har man sagt att nästa gång du trycker in någonting i din kropp som vi behöver operera ut för tjungonde gången kommer vi inte göra nåt.. Oftast väldigt svåra patienter med hög aggressivitet. Typ rättpsyk nivå
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/nationell-hogspecialiserad-vard/oversikt/svarbehandlat-sjalvskadebeteende/
De behöver hjälp men inte inom slutenvården. Tillgång till psykoterapi är urusel vilket är ett problem. Men slutenvård är nästan kontraindicerat då det förstärker beteendet och patienten får det bekräftat att de är så sjuka att de måste vara inlagda.
Hur mycket självskada tror ni förekom på 1800-talet?