Tillägg/rättelse: Det som är sjukt om det stämmer.. är om det förekommer mobbning - eller om man pushar någon till att begå sitt liv så äre illa - råder väl ingen tvekan om den bedömningen. Men jag är återigen inte förvånad - för om det är ett yrke som få vill bli och jobba med trots hög lön så kommer skit att dras dit, finns en anledning varför de är en brist
Är dock "generellt" inte ett dugg förvånad av att man sparkar ut dessa patienter i övrigt... det är bara så de blir när resurserna inte finns, då utvecklas dessa prioriteringar och man gör som man är tillsagd i stängda dörrar utifrån dom platser och resurser man har.
Sen om man ska vända lite på det vad de gäller svåra självskadebeteende är det knepigare.. vården för dessa är begränsade. Eftersom sökandet av bekräftelse är återkommande genom att skada sig allvarligt gång på gång på gång och söka vård.. Därav stänger man dörren för dessa, då man inte vill bekräfta dom och läka dom. Dom behöver ju givetvis hjälp. Men den hjälp som finns är som sagt begränsad. Därav sparkas som lättare ut är det korta svaret.
Anhöriga och patienter blir ju förtvivlade, hopplöshet maktlöshet osv. Det är en mycket svår situation men få möjligheter utifrån hur psykiatrin är uppbyggd att hjälpa dessa. Vissa blir bra. Men jag vet att dom allra svåraste fall så har man sagt att nästa gång du trycker in någonting i din kropp som vi behöver operera ut för tjungonde gången kommer vi inte göra nåt.. Oftast väldigt svåra patienter med hög aggressivitet. Typ rättpsyk nivå
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/nationell-hogspecialiserad-vard/oversikt/svarbehandlat-sjalvskadebeteende/
Är dock "generellt" inte ett dugg förvånad av att man sparkar ut dessa patienter i övrigt... det är bara så de blir när resurserna inte finns, då utvecklas dessa prioriteringar och man gör som man är tillsagd i stängda dörrar utifrån dom platser och resurser man har.
Sen om man ska vända lite på det vad de gäller svåra självskadebeteende är det knepigare.. vården för dessa är begränsade. Eftersom sökandet av bekräftelse är återkommande genom att skada sig allvarligt gång på gång på gång och söka vård.. Därav stänger man dörren för dessa, då man inte vill bekräfta dom och läka dom. Dom behöver ju givetvis hjälp. Men den hjälp som finns är som sagt begränsad. Därav sparkas som lättare ut är det korta svaret.
Anhöriga och patienter blir ju förtvivlade, hopplöshet maktlöshet osv. Det är en mycket svår situation men få möjligheter utifrån hur psykiatrin är uppbyggd att hjälpa dessa. Vissa blir bra. Men jag vet att dom allra svåraste fall så har man sagt att nästa gång du trycker in någonting i din kropp som vi behöver operera ut för tjungonde gången kommer vi inte göra nåt.. Oftast väldigt svåra patienter med hög aggressivitet. Typ rättpsyk nivå
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/regler-och-riktlinjer/nationell-hogspecialiserad-vard/oversikt/svarbehandlat-sjalvskadebeteende/
Citat:
"Detta bedöms vara vård som är komplex, sällan förekommande, kräver viss vo lym och multidisciplinär kompetens. Vården är komplex eftersom det exempel vis ofta krävs ett samarbete över flera vårdnivåer och olika aktörer ( öppenvård, specialistvård, kommun etc.). Vården kräver ett multidisciplinärt omhänderta gande eftersom patienterna ofta har annan samsjuklighet. Exempelvis behövs psykiater, habiliteringspersonal, psykoterapeut, fysioterapeut, specialistsjukskö terska i teamet som även behöver ha ett nära samarbete med somatisk specialist vård. Dessa behöver ha särskild kompetens kring de svårast sjuka och en fördju pad kompetens inom en bred repertoar av behandlingsmetoder för att kunna individualisera behandlingen. Sakkunniggruppen föreslår att två av de nationella vårdenheterna ska ha specialistkompetens inom vård av både barn och vuxna med avancerat långvarigt självskadebeteende. Detta bedöms exempelvis för bättra möjligheterna till bättre diagnostik och god överföring från barn- till vux envård. Sakkunniggruppen bedömer att ca 100 patienter/år, där merparten är vuxna, skulle behöva heldygnsvård vid nationella vårdenheter. Behovet av tre enheter avser framförallt möjligheterna att erbjuda god vård och att kunna möjliggöra en god tillgänglighet i de fall där den uppskattade inneliggande vårdtiden är upp till tolv veckor och att antalet vårdplatser är begränsade. Det krävs dock en viss vårdvolym för att åstadkomma kunskapsutveckling inom den definierade pati entgruppen. Sakkunniggruppen vill betona vikten av inrättandet av tre enheter och inte färre. Färre enheter skulle inte ge tillräcklig geografisk spridning, och både patienter med självskadebeteende och övriga patienter i den psykiatriska vården skulle riskera att trängas undan, både på de nationella högspecialiserade vårdenheterna och i den regionala psykiatriska vården. Konsekvenserna av att koncentrera denna vård bedöms vara övervägande posi tiva. Framförallt kan den gemensamma bedömningen och den inledande konsul tationen från de nationella vårdenheterna höja kunskaperna även i remitterande regioner. Sakkunniggruppen bedömer vidare att akutsjukvården inte påverkas. Eftersom regional heldygnsvårdsmöjlighet fortfarande kommer att behövas ser inte sakkunniggruppen att omkringliggande områden påverkas. "
__________________
Senast redigerad av rawjudge 2024-10-16 kl. 22:56.
Senast redigerad av rawjudge 2024-10-16 kl. 22:56.
