Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Nej, jag noterade din ”poäng” att Christer Andersson rent teoretiskt (fysiskt möjligt) kan ha ingått i en konspiration. Men jag kunde inte tänka mig att poängen skulle vara så enfaldig. Jag trodde att du skulle presentera åtminstone något som tyder på det. Det kanske var där missförståndet uppstod.


Nej, nu ändrar du formuleringen. Det var inte så du skrev i inlägget jag citerade. Om du hade formulerat dig så där hade jag aldrig ens svarat på ditt inlägg.

Så här skrev du:


Christer Andersson som hypotetisk medlem i en konspiration är en helt annan sak än Grandmannen i en konspiration. Om man dryftar Christer Andersson som möjlig konspirationsmedlem kan det ju vara klädsamt att åtminstone lägga fram något mer än bara fantombilden som skulle kunna tyda på det. Annars blir det rena Stig Engström-fantasier.

Det var allt. Om du bara hade skrivit Mårtens Grandman istället för Christer Andersson hade vi sluppit hela den här poänglösa ordväxlingen. Jag avslutar här för att bespara läsarna ytterligare uttråkning. Det verkar viktigt för dig att alltid få sista ordet, så om du vill avsluta med lite spydigheter så varsågod.

Tack för en ypperlig redogörelse av detta!
Instämmer i detta med osäkerheten kring gänget som retade upp Östlund.

Det var inte min poäng.

Min poäng var att Jon Jordås skrev i sin bok att Christer Andersson kan ha varit Mårtens Grandman och att många (även jag) tidigare har nämnt att Mårtens Grandman kan ha varit en alternativ gärningsman i en gärningsmannagrupp.

Långt innan Jon skrev sin bok.



Just det. Vilket innebär att:

Jag har påstått att den man som Jon Jordås tror var Andersson (mannen som Mårten såg) kan ha varit en del av en attentatsgrupp och att Jon borde ha nämnt det.



Självklart.



Det är inte mitt problem. Jag har inte skrivit en bok om Christer Andersson och påstått att han kan ha varit Mårtens Grandman.

Skriver man en sådan bok bör man veta något om Mårtens Grandman. Att många har nämnt att den mannen kan ha varit en alternativ gärningsman i en gärningsmannagrupp.

Det nämnde Krusell redan 1986. I Polistidningen nummer 4 1986. Krusell skrev att Mårtens Grandman även kunde ha varit den norra skytten.



Den var inte poänglös. Du har fattat poängen nu.

Jag har också påstått att ingen vet om Andersson var en del av en attentatsgrupp.

Det var mycket vänligt sagt, och man får lyfta på herrhatten och tacka för tacket! Jag har en känsla av att vi också är dig tack skyldiga när det gäller framtagningen av det här materialet.

Frågorna kring flickornas möte vid korvkiosken kom upp i tråden på ett sådant sätt att jag tyckte jag borde ta en andra och noggrannare titt på det här materialet. Nu tycker jag att jag tittat nära nog, och då konstaterar vi att Östlund-intermezzot är vad det är från bevissynpunkt.

Det jag inte gått igenom i mina två föregående inlägg, det är intermezzot från Pia Engströms och Roger Östlunds synvinklar. Därför tänker jag att det kanske ändå är lika så gott att klämma in det här, även om vi då löper risken att tära på läsarnas tålamod med ytterligare en utvikning. Utvikningen blir i två delar, och det ni nu läser är alltså del ett, vilken omgående kommer att följas av del två – för dem som orkar med det...

Vi börjar med alla relevanta utdrag från förhören med Pia Engström:

Pia Engström, den 1/3 1986:
"Några ungdomar sparkade till på busskuren i närheten. Mannen (Roger Östlund) började att jaga ungdomarna med en kniv, vilken mannen hade undanstoppad i sina kläder. Ungdomarna avvek. Mannen stoppade ned kniven igen."
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:L261-00

Pia Engström, den 28/3 1986:
"I samband med att killen stod och pratade med henne kom det några andra personer fram till busskuren och sparkade till den. Killen blev då arg och tog upp någon dolk och visade den för dessa personer som sparkat till kuren."
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:L261-00-C

Pia Engström, den 22/9 1988:
"Det hela händer nu mer eller mindre slag i slag och det kommer ett ungdomsgäng gående på samma sida av Sveavägen och ner i riktning mot Pia Engström och busshållplatsen. Någon i det här gänget kommer fram till busskuren och sparkar till den. Killen som först kommit fram till henne, blir då arg och rusar fram mot ungdomsgänget, samtidigt som han drar upp en kniv. Ungdomarna blir rädda och skriker någonting om att mannen skall lägga av med sitt beteende. Men samtidigt som det här händer, så ser Pia Engström att buss 52 kommer fram till busshållplatsen och hon kliver så småningom på bussen."
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:L261-00-F

I tingsrätten berättar Pia Engström följande på åklagare Anders Helins fråga (se sid 1 i länken nedan):

Pia Engström: /.../ Ja han (Roger Östlund) stod väl där en bra stund för bussen kommer inte förrän 28 (dvs 23.28) så han kanske dök upp framåt tjugo över någonting. /.../ Sedan kom bussen och samtidigt kom några ungdomar och sparkade till busskuren. Då blev han vansinnigt arg och drar kniv emot de här. Samtidigt kommer bussen så att jag kliver på och vänder mig om för att se vad som händer. Men han sprang efter dom en bit bara och sedan gav han upp då så han kom tillbaka mot busshållplatsen men han klev ju aldrig på bussen.

På sid 4-5 i samma protokoll inleder advokat Arne Liljeros sin utfrågning av Pia Engström så just Östlund-intermezzot:

Advokat Arne Liljeros: Ja du säger att mannen han bråkade. Var det med något ungdomsgäng?
Pia Engström: Ja just det.
Liljeros: Kan du beskriva det där bråket lite närmare?
Engström: Ja, när vi stod vid busskuren så kommer de här ungdomarna från Kungsgatan-hållet och ner. Och när de kommer fram till busskuren så sparkar de på busskuren. Och det väckte tydligen hans vrede på något vis så att han skulle göra upp med dem om att...
Liljeros: Tog han upp en kniv?
Engström: Då tog han upp en kniv.
Liljeros: Gjorde han något utfall med kniven?
Engström: Ja han sprang efter dem och skrek någonting men det var kanske ett par meter efter. De sprang ju iväg då så klart så då stoppade han ner kniven igen och... ja samtidigt då kom ju bussen så att säga.
Liljeros: Du fick den uppfattningen att han kom från Kungsgats-hållet?
Engström: Ja jag fick den uppfattningen då. Jag har ju inte sett det men jag fick... Han kom vid busskuren från det hållet så att säga, till busskuren från det hållet. Han kom inte från Grand-hållet så att säga utan han kom... ja norrifrån.
https://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-pia.html

Så långt intermezzot från Pia Engströms synvinkel. Nu till Roger Östlunds.

Roger Östlund, den 15/11 1988 (se sid 24 i pdf:en, min fetning):
"Vidare delges han att han har varit i bråk med ett ungdomsgäng. Någon i gänget hade sparkat på en busshållplats och Roger hade då blivit irriterad och tagit upp en kniv och jagat dem. När förhörsledaren läser upp detta drar han sig till minnes att det var någonting med något punkrockargäng som han blev irriterad på. Något minne av att han tagit fram kniven har han dock inte, men han har ett svagt minne av att han blev väldigt, väldigt irriterad på det här gänget. Hur långt Roger sprang efter gänget, kommer han inte ihåg. Vad han gjorde efter, sedan det här så kallade efterföljandet från Rogers sida var avklarat, kan inte Roger säga. Troligtvis tog jag då en taxi som han har berättat om tidigare till Röda Rummet."
https://drive.google.com/file/d/1_SZ50nXXVRUVGmFjFLPNyxSDqQQPieuz/view

Roger Östlund, den 24/1 1989 (sid 29 i samma pdf, min fetning):
"På fråga om Östlund har något minne av om något ytterligare inträffat på Sveavägen så uppger han att han har ett svagt minne av att det var något 'strul' med ett punkgäng någonstans utefter Sveavägen. Östlund hade förmodligen blivit irriterad på dessa punkare, då dessa hade sparkat eller kastat några papperskorgar omkring sig. På grund av dessa punkares beteende hade Östlund jagat iväg dessa. Då Östlund ska försöka lägga in detta i tiden så tror han att denna händelse hade inträffat efter telefonsamtalet med Sigge Cedergren. Om Östlund har dragit kniv då han jagade punkgänget, kan han inte svara på, då han inte kommer ihåg detta i dagsläget."

Roger Östlund, den 15/2 1989 (se sid 38 i samma pdf, min fetning):
"När Östlund sedan lämnar fastigheten där Sigge Cedergren bor och går ut mot Sveavägen så kan inte exakt komma ihåg vad ha gjorde eller hur han gick. Han kommer dock ihåg att han vid något tillfälle bråkade med några 'punkare' någonstans mellan kyrkan och ABF-huset. Orsaken till detta bråk var att Östlund förmodligen var irriterad på dessa "punkare" då de slängde eller sparkade på någon papperskorg och orsaken till hans irritation var förmodligen det att han inte fick komma upp till Sigge Cedergren. /.../ Då Östlund tillfrågas om han kan precisera denna händelse med 'punk-gänget' så uppger han att han inte kan göra detta, men han tror att denna händelse inträffade innan det att han gick in på biografen Grand för att ringa upp till Sigge Cedergren."

Roger Östlund, samma förhör (se sid 40 i pdf:en):
"På fråga om vad som inträffat efter samtalet med Sigge Cedergren – om Östlund varit utanför biografen eller uppe vid korvkiosken vid Adolf Fredriks kyrka – så uppger Östlund att han inte exakt kan säga vad han gjorde efter detta samtal. Han uppger dock att han varit någonstans mellan den tidigare nämnda korvkiosken och ABF-huset i samband med att han bråkade med de tidigare nämnda 'punkarna'."

I tingsrätten kommer "intermezzot" också upp med Roger Östlund (se sid 6 i länken nedan):

Åklagare Anders Helin: Du berättade om någon episod med något gäng punkare här. Var utspelades det någonstans?
Roger Östlund: Det var närmare korvkiosken.
Helin: Det var längre söderut på Sveavägen (än Grand)?
Östlund: Nej längre... ja söderut.
Helin: Umm.
Östlund: De springer över gatan... (ohörbart)...
Helin: Jaha. Men du blev arg på något gäng där. Kommer du ihåg mera...
Östlund: Ja de stod och sparkade på... irriterande den där papperskorgen där.
Helin: Umm. Kommer du ihåg vad du själv gjorde då?
Östlund: Vad jag gjorde?
Helin: Ja.
(Någon ledamot av rätten bryter in: Nu hörde jag inte åklagarens fråga.)
Helin: Kommer du ihåg vad du själv gjorde då?
Östlund: Ja jag jagade iväg dem.
Helin: Du jagade iväg dem. Ja, har du mera minne av... Kan du klart säga rättare sagt om den här episoden med punkarna var före eller efter samtalet med Sigge?
Östlund: Före.
Helin: Det var före. Är det så du vill ha det?
Östlund: Va?
Helin: Är det så du minns det alltså idag?
Östlund: Ja, jag har för mig att det var så, före, ja visst.
https://lennartremstam.blogspot.com/2015/07/tingsratten-palmemordet-vittne-roger.html

Det var materialgenomgången för Engström & Östlund. Vad ska man då säga om det här? Den diskussionen tar vi i del två, som följer omgående efter det här inlägget.

(del två följer...)

Först och främst är ju intermezzot väl definierat i tid och rum. Det inträffar precis när Pia Engströms buss kommer, vilket den enligt tidtabellen skulle göra kl 23.28. Det finns inget som tyder på att den inte gått i tid.

Andra vittnen ser sedan Östlund inne i Grands foajé när han ringer från telefonautomaten, men det får vi spara till en annan gång. Vi vet att det samtalet ligger tidigast 23.30 men enligt telefonavlyssningen skulle det ha inletts redan 23.15 och avslutats 23.21. Det har det inte, utan tk-protokollet är förfalskat. Ändå köper både tingsrätten och hovrätten det i sina respektive domar. Säpo ifrågasätter man inte.

Östlund säger att han först varit till Sigge Cedergrens bostad men inte fått komma upp. Men när han kommer till busskuren så kommer han från andra hållet. Det där med att Östlund varit till Sigge först är något han hittat på själv, eller blandat ihop från ett par dagar tidigare när incidenten med polackerna inträffade. Den spelades då in på tk-band och klipptes sedan ur och klistrades in på bandet för mordkvällen, i syfte att få det att framstå som om Sigge redan var hemma före kl 23.15. I själva verket var Sigge på väg hem vid den tiden, och då såg han vissa saker på Luntmakargatan som man tydligen inte ville att han skulle ha sett. Genom att falskeligen placera honom i bostaden vid den tiden kunde man då sopa Sigges uppgifter om "bilstångningen" och "löparen" på Luntmakargatan under mattan.

Östlund är lyhörd för polisens manipulationer. Han serveras allt de vill att han ska säga. Intermezzot med ungdomsgänget berättar Thure Nässén för Östlund, och då vips erinrar sig Östlund det hela. Då heter det att ett gäng "punkare" sparkar på en papperskorg, vilket irriterar Östlund så att han jagar bort dem. Att kniven är framme får han höra av Nässén.

Pia Engström säger inget om några punkare utan det är "ungdomar", som kommer söderifrån och som sparkar på själva busskuren när de går förbi (och inte på någon papperskorg). Enligt Östlund (i tingsrätten) springer "punkarna" över gatan när han börjar jaga dem, men enligt Pia Engström springer de vidare norrut.

Det är ju ganska uppenbart, menar jag, att Östlunds version är fabricerad i meningen "återskapat minne", som i vissa delar nog är riktigt men som i stora stycken består av Nässéns information plus rena chansningar. Inte ens ordningsföljden mellan händelserna tycks han minnas, utan han vacklar till exempel i frågan om han ringt till Sigge Cedergren före eller efter intermezzot.

I det första förhöret ovan säger Östlund att han inte minns, men att han troligen tog en taxi till Röda Rummet direkt efter intermezzot. Då underförstår han ju att han redan ringt till Sigge innan intermezzot inträffar. I nästa förhör säger Östlund samma sak fast rent ut, alltså att han ringde till Sigge före intermezzot vid busskuren.

Det är först vid det tredje förhöret ovan som Östlund plötsligt byter fot om ordningsföljden och hävdar att han ringde till Sigge först efter intermezzot. Då är det ju ingen långsökt gissning att han kunnat räkna ut att det är det svar som polisen velat höra och anpassat sin story efter det.

Här spekulerar jag lite, men det intryck jag får är att Nässén troligtvis inte varit varse problemet med tk-tiden för samtalet med Sigge när han hör Östlund, utan fokuserar på att med subtila metoder jämka Östlunds story med Pia Engströms och de andra vittnena från Grands foajé ("Flygledaren" Lars-Erik Eriksson och biografvaktmästaren Peter Olofsson). De har ju sett Östlund ringa därinne efter kl 23.30 och Pia Engström säger att han var vid busskuren fram till cirka 23.28.

Att de uppgifterna och det förloppet inte går ihop med tk-tiden för det påstådda samtalet med Sigge, det inser kanske inte Nässén vid den här tiden, men någon som däremot inser problemet, det är chefsåklagaren Helin. Det är ju ändå ganska uppenbart att Helin gör ett slags sista tafatt försök att få Östlund att säga att han ringde före intermezzot, men det lyckas inte. "Det är så du vill ha det?" varpå Östlund svarar "Va?" och så vidare. Nice try.

Vad jag känner om hela intermezzo-frågan har jag väl redan sagt i tidigare inlägg, nämligen att det trots allt ändå kan tänkas vara Dahlén-gänget som sparkar på eller dänger till busskuren när de går förbi den på vägen norrut från korvkiosken till Kårhuset. Det finns dock frågetecken, varav ett är att ingen i gänget erinrar sig något sådant intermezzo och ett annat är tiden. En närmare tid på förloppstiderna ger grund för ytterligare tvivel, som vi strax ska se.

Promenaden från korvkiosken upp till busskuren handlar ju ändå bara om en dryg minut, och därför måste de hänga kvar vid kiosken lågt räknat hela 8-10 minuter efter att paret Palme passerat för att kunna kvala in som det östlundska intermezzogänget.

Eftersom samtalet mellan Dahlén och Ryttestål & Karlsson pågår i 3-5 minuter enligt deras egna uppgifter, och att det verkar ha inletts redan innan paret Palme kommer fram till kiosken, så betyder de 8-10 minuterna att de måste hänga kvar ytterligare grovt räknat fem minuter (plus/minus 1-2 minuter) efter att samtalet avslutats och Ryttestål & Karlsson fortsatt söderut. Det är i och för sig inte otänkbart, men å andra sidan tar det inte långa stunden att trycka i sig en varmkorv och sedan fortsätta norrut.

Den mer besvärliga delen rent tidsmässigt är Ljubisa Najics uppgifter om svägerskan Danica. Så här står det i förhöret den 24/3 1986:

"Strax efter att de tre ungdomarna lämnat korvkiosken hörde Najic 'ett' skott. Han brydde sig inte om skottet, eftersom han antog att det kom från något fordon. En stund senare återkom svägerskan till kiosken. /.../ Innan svägerskan återkom hade Najic inte sett några polisbilar och ambulanser. En stund efter att svägerskan återkommit till kiosken såg han två ambulanser komma körande i hög fart Sveavägen norrut."
https://drive.google.com/file/d/0BxuBxyn2s5hMU2UyRXNKZUJxZm8/view?resourcekey=0-hEoL_O7UZErkyCEMMesHbg

Då har vi följande från Pia Engströms förhör den 22/9 1988:

"Bussen åker i alla fall iväg Sveavägen söderut och i höjd med Sveavägen & Tunnelgatan, ser Pia Engström att det har hänt någonting. Innan dess, så här Pia Engström sett två ambulanser komma åkande Sveavägen norrut. Ambulanserna kom uppifrån Sveavägen/Kungsgatan och åkte ner åt Odenplan. Pia Engström förklarar närmare och uppger att ambulanserna såg hon innan bussen kom fram. Hon säger att det var ett par minuter innan bussen kom."
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:L261-00-F

Från det här kan vi sluta oss till att intermezzot med Östlund inträffat ungefär två minuter efter att ambulanserna kört förbi, och det gör de alltså innan Danica kommer tillbaka till korvkiosken, vilket hon gör "en stund" efter att ungdomarna lämnat korvkiosken. Tågordningen är alltså, att ungdomarna sticker först, sedan kommer Danica och därefter kommer ambulanserna.

Nu finns i och för sig möjligheten att Najic bara avser att ungdomarna lämnat luckan och alltså gott och ställt sig bredvid kiosken, men ändå verkar det mindre sannolikt. Najic ser ju ambulanserna passera och hör smällen, och det gör han därför att han har bakdörren till kiosken öppen på sidan som vetter mot Sveavägen. Det framgår av ett orelaterat vittnesförhör i uppslaget E2090-2, där en bilist kör förbi kiosken precis vid den här tiden och iakttar följande (se sid 6 i pdf:en):

"På baksidan av kiosken, således ut mot Sveavägen, fanns en ingång och dörren där stod vid tillfället öppen. se att det stod en kvinna utanför dörren och pratade med en man inne i kiosken. Under tiden han satt och väntade på att trafikljusen skulle slå om så kom han att iaktta kvinnan och mannen och hans uppfattning om kvinnan var att hon såg något orolig ut."
https://drive.google.com/file/d/1Tz-obyoG2r0bN8TpZB2RBfgddo4hGttl/view

Den oroliga kvinnan är då Danica, som fått inbrott i bilen, och den hon pratar med är naturligtvis svågern Ljubisa Najic. Så dörren står helt klart öppen på baksidan och Najic verkar kliva in och ut ur kiosken mellan kunderna. På så vis har han bra koll på vad som rör sig runtom kiosken, och just därför är det alltså mindre sannolikt att ungdomarna hängt kvar där utan att han skulle ha märkt det.

Om ungdomarna med Dahlén i spetsen sticker iväg så pass tidigt från korvkiosken så måste intermezzo-gänget vara några andra. Den här biten hade jag inte gått igenom förut, men nu har jag det och då måste jag ju ändra min lutning åt motsatt håll jämfört med tidigare, nämligen till att intermezzo-gänget är några andra än Dahlén och kompani.

I och med att det skiljer uppskattningsvis fem minuter tidsmässigt (och kanske lite mer) så finns det ju alla möjligheter för ett annat gäng att dyka upp söderifrån vid busskuren. Förargligt nog har de inte givit sig tillkänna eller på annat vis kunnat identifieras av polisen. Därför går det som redan tidigare sagt inte att säga särskilt mycket mer om vilken väg de tagit dit, förutom då att de knappast gått Sveavägen norrut hela vägen – för i så fall hade de ju passerat mordplatsen efter mordet.

Det var allt för denna gång. Som synes hakar förloppen i varandra och det ena leder till det andra. Här har vi lösa trådar i ett flertal riktningar: in på Grand, till Sigge Cedergren och dennes kumpan Reine Jansson, och även till Danica Najic och förloppet med polisingripandet avseende inbrottet i hennes bil. Alla de här förloppen kan sedan i sin tur länkas ihop med andra förlopp och fogas in i den komplexa helheten.

Från min utkikspunkt har Östlund-intermezzot mest bara varit en fotnot, men i och med att problemet med Dahlén-gänget kom upp i tråden tyckte jag det kunde vara lika bra att tröska igenom det och rapportera vad som finns i materialet och hur det hela ter sig.

https://www.youtube.com/watch?v=haVmxnldqlw

Varför har Palmemordet fortsatt att fascinera oss i 36 år? Är det haveriet med mordutredningen som skapat aldrig avtagande intresset? Och vad har själva haveriet gjort med oss och vår självbild?
Hör Hans-Gunnar Axberger, professor i konstitutionell rätt och tidigare JO, Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet, och Lena Andersson, författare.

Podden du länkar till ger en missvisande bild av att det bara skulle vara H-G Axberger och Lena Andersson som protesterar mot den officiella teorin. Glöm inte att Gunnar Wall, Lars Borgnäs, Ole Dammegård och Göran Lambertz också är skeptiska.

Alldeles utmärkt jobbat detta,Packet.
Jag delar vad jag förmodar kan vara din slutsats att det handlar om ett annat gäng än D gänget som ställer till bus vid busshållplatsen och som Östlund sedan jagar iväg en bit norrut.
Tidpunkten i sig som är nära kopplad till tidpunkt då Pia Es buss kommer plus Roger Ös vittnesmål i sig talar för detta.

Jag anser det vara viktigt om man kan utreda alla delar i händelserna på Sveavägen vid tidpunkt runt mordet Fredagen den 28 Februari 1986,så långt man nu kan givet de förutsättningar som finnes.Oavsett om de vid anblick verkar ha liten eller ingen betydelse för MOP.
Buset vid Pia Es busshållplats är en sådan sak,och här har framsteg gjorts vad synes.
Det är utmärkt.

Frågan jag nu ställer mig är om detta "punkgäng" kan vara det ungdomsgäng som Inge M uppgett sig ha sett när han stått parkerad snett väster om mordplatsen?
Denna observation har alltid framstått som något av en gåta för mig,och andra också kan jag tro.
Tidsmässigt skulle det kunna stämma och antalsmässigt synes gänget också falla inom rimliga ramar.
Svårt att uttala sig i några kategoriska termer här naturligtivs...men från vad jag sitter synes det vara en möjlig förklaringsmodell till Inge Ms observation av ett ungdomsgäng.

Du ska ha tack för för de funderingarna, Lookalike. Det är förvisso inte lätt att hålla tungan rätt i munnen med alla rörliga delar på "spelplanen" på och runt Sveavägen, och Dahlén-gängets rörelser liksom även frågan om "intermezzot" med Östlund hade jag själv visserligen snabbtittat på för något år sedan men aldrig gjort någon grundlig tröskning.

Nu när Faderlig tagit upp ämnet i tråden tänkte jag att jag skulle ge mig i kast med en lite bättre utredning och då kunde jag lika gärna göra den enligt "tänka högt"-modellen – dvs att jag helt enkelt skriver medan jag arbetar på det och postar anteckningarna i tråden. Det blir mycket utdrag ut förhör men det hoppas jag läsarna kan leva med.

Vad jag visste sedan tidigare var att det var ganska många som var med i det stora Dahlén-gänget som "förfestade" på Sturehof och sedan gick vidare till Kårhuset. Jag hade även sett att det troligtvis delade på sig i två delar så att ena delen av gänget gick på östra trottoaren medan andra gänget gick på västra trottoaren när de rörde sig norrut på Sveavägen.

Jag kallar dem nu för östra respektive västra Dahlén-gänget, och nu har jag försökt "räkna gubbar" i vardera gänget och får det till sex stycken i östra gänget och fyra i västra gänget, inklusive Dahlén själv som naturligtvis fanns med på västra trottoaren. Det västra gänget stannar vid Najics korvkiosk när Dahlén stött på Ryttestål & Karlsson och vill prata med dem några minuter. Under tiden de pratar handlar de andra korv.

Östra gänget stannar inte på vägen utan fortsätter raka spåret norrut mot Kårhuset. Gängen ligger nog inte riktigt "i jämnhöjd" med varandra längs Sveavägen utan troligtvis ligger Dahléns gäng något efter. Delningen i två bitar verkar ha skett vid godisbutiken på Kungsgatan, även om det inte är helt säkert utan det kan ha varit vid bankomaten också. Oavsett vilket kan det skilja någon eller några minuter mellan gängen i höjd med Adolf Fredriks Kyrkogata där korvkiosken låg, och då är det ganska säkert östra gänget som ligger före.

Vad jag ville visa med utläggningen här, det är att östra Dahlén-gänget ligger alldeles för tidigt för att kunna vara identiskt med Morelius' "ungdomsgäng" som han ser passera mordplatsen kort innan mordet. De här ungdomarna har passerat mordplatsen redan innan Morelius kommer dit och parkerar.

När det sedan gäller "Östlund-intermezzot" där han jagar bort några "punkare" ("ungdomar" enligt Pia Engström) som sparkat på busskuren så finns ingen i Dahlén-gänget som erinrar sig något sådant intermezzo. Likväl tänkte jag förut att det nog ändå kunde vara västra Dahlén-gänget, men att Östlund bara kokat ihop det där med "punkare" – för jag tror inte Dahlén och kompani var punkare.

Om Dahlén vore punkare skulle hon knappast vara kompis med sådana tjejer som Ryttestål & Karlsson som vi ju har bilder på. Det är ju inga punktjejer direkt. Så det var två saker som liksom inte ville gå ihop: den ena var "punkarna" och den andra var att ingen mindes intermezzot i förhören. Ändå tyckte jag tiden verkade stämma ungefärligen, men nu när jag tittat närmare på saken så tycker jag inte längre det utan intermezzot ligger för sent i tiden för Dahlén-gänget. Det diffar på minst fem minuter och på fem minuter hinner mycket hända en fredagskväll på stan.

Intermezzo-gänget verkar alltså inte vara Dahlén-gänget utan något annat gäng. De kommer söderifrån säger Pia Engström, och då menar jag att de knappast kan ha kommit hela vägen längs Sveavägen. För i och med att intermezzot ligger hela 8-10 minuter efter mordet så måste de ju i så fall ha passerat mordplatsen efter mordet. Att gå den biten från mordplatsen till ABF-huset tar ju bara cirka tre minuter.

Att intermezzo-gänget är ett annat gäng än Dahlén-gänget ser jag ganska tydligt nu efter ett par kvällars tröskning, men jag har ingen klar lösning på vad det är för gäng eller var de egentligen kommer ifrån. Det enda vi kan säga med hyfsat god säkerhet, det är att intermezzo-gänget inte gått uppför Sveavägen utan måste ha kommit in från någon sidogata. Då finns det ju bara två sidogator att välja på om de ska komma söderifrån vid busskuren, och det är Adolf Fredriks Kyrkogata eller Kammakargatan. Av de två verkar Kammakargatan mer sannolik, men AFK är ju inte omöjlig heller.

Mer än så kan jag inte säga i dagsläget. Nuförtiden jobbar jag ju mer på sådana här "sidoproblem" när det gäller förloppen snarare än på "huvudproblemet" om hur paret Palme och gärningsmannen rörde sig och hur de då förhöll sig till de olika ekipagen som var ute på Sveavägen och längs flyktvägen.

Just nu är jag lite tröskningstrött och tänkte lata mig lite men ska återkomma senare med lite mer om Danica Najic och hennes polisanmälan av bilinbrottet. Det sidoförloppet hakar ju också i IM-tiden för anmälan som upprättas om bilinbrottet och även till larmtiden för Palmemordet, som poliserna får höra talas om när de kört tillbaka till vaktdistriktet för att dricka kaffe efter rundan med Danica.

Favoriten där för folk med rå humor är vad (troligtvis) Helin svarar när de här poliserna hör av sig till ledningscentralen för att fråga hur de kan hjälpa till med jakten på Palmes mördare. De får då beskedet att de kan dricka sitt kaffe i lugn och ro. Det tycker jag säger en del om hur det gick till.

Men som sagt ska jag återkomma längre fram till en tröskning av det förloppet också, plus kanske andra relaterade sidoförlopp typ Sigge Cedergrens "bilstångning" med en vit Volvo i backen på Luntmakargatan, där det ligger en riktigt fet hund begraven.

När det gäller Dahlén-gänget och intermezzot så känns det som om jag inte kommer längre i dagsläget, utan det jag sagt sammanfattar var jag står. Möjligen kan något framkomma som gör att man kan "hitta" intermezzo-gänget genom andra vittnesuppgifter, fast realistiskt sett tvivlar jag på det utan tror vi får leva med mysteriet. Det gör ju ändå ingen skillnad i det stora hela.

Jag håller med om de huvudsakliga invändningarna emot att intermezzo(fanns väl ett gammalt band som kallade sig så?)gänget skall ha varit det gäng ungdomar som Inge M säger sig ha observerat.
Jag har kommit till samma slutsats gällande buset vid hållplatsen.
Det är inte D gänget det rör sig om här..och D gänget kan inte vara liktydiga med den hop ungdomar som Inge M anser sig ha sett.
Jag har samma intryck,de foton som finns av exempelvis Rytterstål samt Karlsson talar om välvårdad gymnasieungdom som synes ha varit hyggligt modemedvetna.Ungdomar såg ju ovanligt välartade ut tidpunkt ifråga.Det var det modet som gällde.Jag var själv gymnasium vid tidpunkten och flashbacken när man kollar exempelvis Rytterstål är av direkt slag..:-)..en liten revolt emot föräldragenerationens mera flumaktiga stil har jag alltid känt.F-n..ibland hade jag vitskjorta utan krage samt svart fluga på mig när jag gick i plugget på den tiden.
Ungdomssynder..:-)

Jag har dock svårt att bortse från Inge Ms observation av ett större ungdomsgäng.
Är det inte intermezzogänget han sett så blir det i sådant fall ytterligare ett annat ungdomsgäng.
Absolut ingen omöjlighet naturligtivs.Det är Fredagskväll på Sveavägen.

Nej. Och inte vid SE eller CP heller. Inga bevis i något av fallen.

Men det är väl vettigt att diskutera sånt som inte genast kan avfärdas som rent stolleri. Att ingen vet är ju själva grundproblemet efter snart 40 år. 😎

Lyfter ett gammalt inlägg angående Walkie-Talkies.