Citat:
Studerade ett matematiktungt civilingenjörsprogram några år och pluggade sedan psykologprogrammet, dock inte KI. Har en del erfarenhet av både ett klassiskt "svårt" program samt psykologprogrammet som jag kan jämföra mellan.
Skulle säga att följande skillnader är slående:
-Psykologprogrammet blir svårare och svårare med tiden, sista året har man praktiskt kliniskt arbete samtidigt som man har teoretiska heltidsstudier som vanligt. Dessutom finns en underliggande förväntan av att man ska kunna det mesta från alla tidigare kurser. Civilingenjörsprogrammet har motsatt trend att bli enklare och enklare då kurser blir mer praktiskt inriktade, det finns dock undantag. Generellt så förväntas man heller inte kunna allt utan endast det som man inriktat sig mot. Skulle säga att jag lade ner mer tid på psykolog studierna sista året än jag någonsin gjorde på civilingenjörsprogrammet
-Civilingenjörsprogrammet är dock svårare med avseende på att det finns tydliga rätt och fel samt att det kan bli väldigt abstrakt och komplicerat. Man behöver verkligen förstå, på psykologprogrammet kan man komma undan med att endast återge info utan att förstå.
-Psykologprogrammet är svårare vad gäller krav på faktisk fakta kunskap samt förmåga att resonera utifrån flera perspektiv. Samt att det finns tydliga krav på praktiska färdigheter sista två åren. Du förväntas mer eller mindre kunna det mesta från alla tidigare kurser och du förväntas kunna prestera på rimlig nivå i klientarbetet.
-Psykologstudenter pluggar i högre utsträckning för att de är intresserade och vill lära sig, stötte mycket sällan på någon som pluggade för godkänt. Detta var dock standard på civilingenjörsprpgrammet.
-Flervalsfrågor var ej standard där jag pluggade. Första åren var det mycket fokus på faktakunskaper. Senare år blev fokus mer på att integrera kunskap genom olika projektarbeten samt praktiska examinationer för att påvisa kliniska färdigheter.
Med det sagt, om man går in i programmet med inställningen att slappa så kanske man kan lyckas hanka sig fram. Tror dock det blir svårt senare årskurser, delvis då det bristande engagemanget kommer visa sig när det kommer till praktiska examinationer och examensarbete. Om din vän på riktigt lägger ned 10h plugg per vecka och "klarar sig" så tror jag delvis att det kan bli problem längre fram i utbildningen, den blir som sagt mer och mer krävande med tiden, men sen så undrar jag om det även kan vara så att han kanske ska välja att plugga till något annat.
Skulle säga att följande skillnader är slående:
-Psykologprogrammet blir svårare och svårare med tiden, sista året har man praktiskt kliniskt arbete samtidigt som man har teoretiska heltidsstudier som vanligt. Dessutom finns en underliggande förväntan av att man ska kunna det mesta från alla tidigare kurser. Civilingenjörsprogrammet har motsatt trend att bli enklare och enklare då kurser blir mer praktiskt inriktade, det finns dock undantag. Generellt så förväntas man heller inte kunna allt utan endast det som man inriktat sig mot. Skulle säga att jag lade ner mer tid på psykolog studierna sista året än jag någonsin gjorde på civilingenjörsprogrammet
-Civilingenjörsprogrammet är dock svårare med avseende på att det finns tydliga rätt och fel samt att det kan bli väldigt abstrakt och komplicerat. Man behöver verkligen förstå, på psykologprogrammet kan man komma undan med att endast återge info utan att förstå.
-Psykologprogrammet är svårare vad gäller krav på faktisk fakta kunskap samt förmåga att resonera utifrån flera perspektiv. Samt att det finns tydliga krav på praktiska färdigheter sista två åren. Du förväntas mer eller mindre kunna det mesta från alla tidigare kurser och du förväntas kunna prestera på rimlig nivå i klientarbetet.
-Psykologstudenter pluggar i högre utsträckning för att de är intresserade och vill lära sig, stötte mycket sällan på någon som pluggade för godkänt. Detta var dock standard på civilingenjörsprpgrammet.
-Flervalsfrågor var ej standard där jag pluggade. Första åren var det mycket fokus på faktakunskaper. Senare år blev fokus mer på att integrera kunskap genom olika projektarbeten samt praktiska examinationer för att påvisa kliniska färdigheter.
Med det sagt, om man går in i programmet med inställningen att slappa så kanske man kan lyckas hanka sig fram. Tror dock det blir svårt senare årskurser, delvis då det bristande engagemanget kommer visa sig när det kommer till praktiska examinationer och examensarbete. Om din vän på riktigt lägger ned 10h plugg per vecka och "klarar sig" så tror jag delvis att det kan bli problem längre fram i utbildningen, den blir som sagt mer och mer krävande med tiden, men sen så undrar jag om det även kan vara så att han kanske ska välja att plugga till något annat.
Tack för svar!
Ja alltså såvitt jag förstått skriver man en kandidatuppsats på tredje året på KI och det verkar ha gått utan problem, men om det stämmer som du säger att det är de sista två åren det bränner till får jag väl se till hösten om han går ner i arbetstid.
Det du skrev om att man inte behöver "förstå" har han tagit upp ofta och just i anslutning till flervalsfrågor. Mycket att lära sig att svara rätt men aldrig riktigt behöva djupgående förklara system eller case-frågor. Kanske är det just att KI har en slappare inställning till examination och förlitar sig på du har erfarit att psykologstudenter är motiverade att lära sig själva?
