Ni som valde att INTE klättra i karriärstegen, hur gick det?

Finns en viss underton i ditt inlägg att det är dåligt att vara kvar på samma jobb i säg 30 år. Kan förstå det då samhället får en att tro att det är fel. Vet inte hur gammal du är men med åren brukar fler insikter komma. Man behöver göra resan dit dock, erfara höglönearbetet, utröna om det är värt det, möta det som livet slänger på en. Efter det, då har man fått bilden klar för sig, då klarnar det om det är ens egen strävan och tillfredställelse att fortsätta höglönearbetet/karriärist-vägen eller om det är samhällets mall man istället försöker efterleva.

Då kan man göra valet, och det är mycket möjligt att dom du ser på arbetet som jobbar kvar i 30 år, har gjort just sitt val, att gå sin egen väg istället. Det är en styrka att gå sin egen väg. Allting handlar inte om status, fina titlar och pengar. Man tar inte med sig något materiellt när man lämnar jordelivet.

Hoppas du hittar din väg, det kan ta tid, det gjorde det för mig

Jag gör gärna lite karriär nu när jag är 30 sålänge som det betyder kring 40h vecka. Vill ha ett balanserat liv. Det står inte i direkt motsättning till karriär, iaf inte som programmerare.

Gå i pension vid 50 medans man fortf har hälsa kvar vore ju trevligt och ett skäl till att det för mig känns viktigt att göra karriär, villkorat på att man inte överarbetar sig.

Jag tänker mest på andra kollegor, och vänner. De flesta bor inte runt mig utan i olika delar av Stockholm. Jag skulle tro att den typen av "karriärist" utgör merparten, skillanden är att det är inte dem du ser i baren, motvilligt barnlösa. Jag känner faktiskt inte till en enda som skulle passa i den beskrivningen. Det är lite som att säga att alla arbetare sitter dyngpackade nere på den lokala pizzan och spelar Leo Vegas varje kväll.

Vill inte grusa dina drömmar, men kommer din pension medge några excesser när du är 50? Pensionär vid 50 är ju värdelöst utan pengar? 🤔
En liten nackdel med karriär är ju att när du är runt 50 och tjänar 100 000/mån, då kanske en liten pension inte är så lockande längre

Detta är ett ämne som alltid fascinerat mig. Ibland ser man dom som jobbet "glömde bort", dom som suttit på samma tjänst och roll, säg 20,30,40 år. Slavar iväg med samma sak dom gjorde när dom började. Kanske ville dom aldrig längre än sin roll, kanske kunde de inte, kanske var de för dåliga, kanske blev dom diskriminerade av dom runt omkring, kanske saknades utbildning eller kontaktnät för att röra sig vidare till högre poisitioner. Kanske var man bara aldrig särskilt omtyckt och blev aldrig befodrad. Man har sett kollegor komma och gå medans man själv blivit kvar. Kanske ville man aldrig göra karriär utan enbart ha ett jobb för att betala räkningar och mat och inte mer.

Är det några av er där ute, som jobbat i samma roll under massa år, utan att avancera vidare? Varför gör ni det, trivs ni med att göra samma sak år ut och år in, eller varför har ni inte velat klättra till högre positionen? Jag möter dessa människor dagligen, folk som haft samma tjänst i 30 år medan andra gått vidare och blivit chefer och företagsledare. Men vissa stannar kvar i samma roll och växer fast. Klassikern är städaren jag träffade som jobbat i 41 år och var lika glad för det.

Så hur har det gått för dig som "stannade kvar" och aldrig gjorde karriär, medans du sett åren passera och kollegor göra karriär?

Nej pensionen kommer inte ge många kronor vid 50, men med karriär kan spara. Avkastningen räcker till mat, bolån och lite annat.

Jodå, pensionen lockar mer. För mig är pengar värdefullt upp till en gräns.

Nåja. Brevbäraren har åtminstone ett - ur ett samhälleligt perspektiv - meningsfullt arbete, i jämförelse med många andra.

.....

Skulle vilja ställa frågan "Ni som bara brydde er om att klättra karriärstege, hur känns det att ha en massa skit runt munnen?"