Citat:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJkzwg/sapo-ligger-bakom-olof-palmes-dod
Det är mycket möjligt att Säpo inte har någon inblandning i mordet på Olof Palme.
Men tanken på att Säpo ska utreda sig själv blir ju märklig om det stämmer
Det är mycket möjligt att Säpo inte har någon inblandning i mordet på Olof Palme.
Men tanken på att Säpo ska utreda sig själv blir ju märklig om det stämmer
Det du säger om att Säpo utreder sig själva ligger det verkligen något i. Det blir den klassiska frågan om vem som ska bevaka väktarna av rikets säkerhet? Någonstans måste ju ansvarskedjan ta slut, och då har en den tendens att sluta just inne i säkerhetstjänsten. Men vem är det egentligen som kontrollerar säkerhetstjänsten?
Föreställningen om att de folkvalda politikerna skulle kunna kontrollera säkerhetstjänsten är sedan länge vederlagd i Amerika, där säkerhetstjänsten kontrollerar kongressen och administrationen istället för tvärtom. Här i Sverige lever dock den gamla föreställningen kvar om att "regering och riksdag" skulle kontrollera säkerhetstjänsten. Det gör de inte här heller.
Ironiskt nog var det Olof Palme själv som gick i bräschen med att införa den här nya regimen av "kontrollerad demokrati" där säkerhetstjänsten bestämmer vad som är "politiskt korrekt" och vad som inte är det utan istället utgör ett "hot mot demokratin". Det är en totalitär ordning där regering och riksdag fungerar som knapptryckande demokratisk fasad för att ge regimen en skenbar legitimitet.
Att Säpo skulle ligga bakom mordet på Olof Palme finns det ju somliga som påstår, men jag hör inte till dem. Däremot är det klarlagt att Säpo i efterhand medverkat till att mörklägga vissa aspekter på Palmemordet.
Då talar vi rent konkret om sådana saker som förfalskningen av protokollet för telefonavlyssningen av Sigge Cedergren, där man låter påskina att Roger Östlund talat med Cedergren vid en tidpunkt när vare sig Östlund eller Cedergren befunnit sig vid respektive telefoner. Vi talar även om manipulationen av LAC-bandets Fröken Ur som jag ju förklarat i detalj i åtskilliga inlägg här i tråden. Vidare talar vi om sådant som Olof Palmes personakt, som du själv tagit upp i tråden.
För Säpos del var Palmemordet en katastrof, där man inte bara fick bära hundhuvudet för det bristande livvaktsskyddet (trots att det var Palme själv som avsagt sig det) utan även fick tampas med allehanda beskyllningar och rykten om polisiär inblandning i mordet. På den tiden hade Säpo inte alls samma tillgång till medierna som man skaffat sig sedan dess, och kunde därför inte effektivt bemöta ryktena och beskyllningarna som ju inte minst kom från statstelevisionen.
Det viktigaste beviset för "katastrofen" är ändå Säpo-utredningen som följde efter Palmemordet som ett brev på posten – ett talesätt som på den tiden betydde något, men sedan dess har ju postgången också kollapsat. Sossarnas torped Carl Lidbom tillsattes som särskild utredare och hans uppdrag var att montera spakar på Säpos rygg så att Partiet kunde ta kontrollen även där, på samma sätt som man tog kontrollen över den militära säkerhetstjänsten i kölvattnet av spionaffären Stig Wennerström på 1960-talet.
Övertagandet på den militära sidan slutfördes 1965 med sammanslagningen av T-kontoret och B-gruppen till IB under sossetorpeden Birger Elmérs ledning. Säpo förblev oberoende gentemot sosseriet, men redan 1970 var Palme framme och tvingade bort P-G Vinge som Säpochef, som ersattes med sossetorpeden Hans Holmér. Men inne på Säpo fattade man galoppen och isolerade cheferna så att de inte kom åt verksamheten. Försöket att sossifiera Säpo misslyckades den gången och det tog ända till 1989 innan man lyckades med den saken, och det gjorde man tack vare Palmemordet.
För Säpos del blev alltså Palmemordet slutet för "det gamla Säpo", som mer fungerade som oberoende förvaltningsmyndighet i Axel Oxenstiernas anda än som "det nya Säpo", en politisk polis i sosseriets tjänst och med uppdrag att eliminera all egentlig opposition mot sosseregimen.
För mig är det här vad Palmemordet främst handlar om: ett regimskifte som följde av att den gamla regimens sista citadell, Säpo, föll till förmån för den nytotalitära regim som gradvis växt fram under efterkrigstiden. Gamla Säpo med alla dess fel och brister var ändå den sista bastionen för "du gamla, du fria", och sedan den bastionen föll så har Sverige gått raka spåret till det totalitära skithål vi tvingas leva i idag.
Här orerar man vitt och brett om "demokratins värden" men inga verkliga beslut fattas här utan allting är redan uppgjort i förväg och står alltid i full samklang med en agenda som kommer utifrån. I realiteten är det en renodlad ockupationsregim, fast utan stridsvagnar och soldater på gatan, men där hela "clegget" (för att använda Håkan Juholts träffsäkra epitet) fungerar som en sekt som tar order från en utomstående kraft som fungerar lika effektivt som "främmande makt".
Det är vad som hänt med Sverige till följd av Palmemordet. Hur det blivit om han fått leva vet vi naturligtvis inte säkert, men om det är en sak man förknippar Olof Palme med så är det kampen får små länders självständighet och oberoende från stormakters inflytande.
I realiteten går en sådan självständighet naturligtvis aldrig att uppnå till fullo, men med Olof Palme kvar i svensk politik hade vi ändå haft en stark röst för nationellt oberoende, och jag tvivlar starkt på att han skulle ha gjort någon helomvändning i EU-frågan som Ingvar Carlsson ju gjorde våren 1990.
Därtill tror jag att Olof Palme skulle ha kämpat med näbb och klor mot NATO-medlemskapet. Huruvida han skulle ha lyckats med att hålla landet utanför EU och NATO blir förstås en akademisk fråga, men ändå lite intressant att spekulera kring.
För mig ter sig Olof Palme som en paradox. Å ena sidan är han ledande och drivande i att bygga upp den säkerhetsapparat som sedan eliminerar honom. Det är som om de väntat på rätt tidpunkt när de kunde få bort den "nyttige idioten" Palme som sprungit deras ärenden institutionellt men som inte riktigt förstått vad för slags monster han skapat och att det monstret hade en egen agenda som varken han själv eller någon annan politiker kunde kontrollera.
Den uppmärksamme läsaren ser då, att jag menar att Partiet (eller Rörelsen, "sosseriet") är den kraft som varit både Palme och säkerhetstjänsten övermäktig. När sosseriet tog över på den militära sidan var Palme med på noterna, men när de tog över på Säposidan så skedde det bokstavligen över Palmes döda kropp.
Om man sedan ska försöka hitta de krafter som kontrollerar riket utifrån så får man söka sig tillbaka från säkerhetstjänsten via sosseriet och ut till främmande makt. Till syvende och sist handlar frågan alltså om vem som kontrollerar sosseriet. Den frågan ska jag inte gå in på här, utan nöjer mig med att notera att det är den som är själva knäckfrågan.
__________________
Senast redigerad av Packetipiketen 2024-10-09 kl. 13:50.
Senast redigerad av Packetipiketen 2024-10-09 kl. 13:50.
