Var 80- och 90-talen "magiska"? Hur var det att leva då?

Det var fritt och fruktigt. Solen sken nästan jämt, vintrarna var vita med gott om snö så man kunde bygga snögubbar och tunnlar, havet var friskt och okontaminerat. Cola smakade cola och hallonsodan var krispig.

Det var en tid då barnen var trygga, gatorna lugna och dörrarna kunde vara olåsta. Mörkret hade inte belagt sitt svarta lock över landet, språket som talades var tydligt och klart. Företag gick att ringa och myndigheter hade öppet för personliga besök.

Det gick att sätta in pengar på postkontoret och alla hade en ”bankbok” i bakfickan. Ett biobesök kostade en femtedel av idag och snasket var genuint och gott. Familjer köpte backar med dricka och lättöl i affären och mänskligheten var lycklig. Det var en tid som var fin. Vacker. En tid där sverige var svenskt och alla var lyckliga. En tid då vi sjöng och dansade. Du gamla du fria var inte tabu och sjöngs på skolavslutningar, en tid då familjen samlades lyssnade på ultima thule och heilade i källarna. En tid av kraftfulla kukar och stånd! En tid vi alla vill tillbaka till.

En tid, man var svensk.

80- och 90-talet kan ur ett visst nostalgiskt sken te sig magiska, tempot var mycket långsammare, som ung/barn var det förhärskande fortfarande serietidningar, modellflygplan och att göra riktiga saker i naturen eller kvarteret. Det fanns liksom ingen möjlighet att sitta inne och stirra såvida du inte var en extrem bokmal. Det fanns hemdatorer som Amiga men inget Internet så tröttnade man på något av spelen så fick man gå ut och göra något istället. TV-program var enligt tablå och utbudet begränsat. Utan mobiltelefoner så fick man ringa fast telefon och var någon inte hemma så var dom inte tillgängliga och så var det med det.

I skolan fanns det några enstaka från Libanon, forna Jugoslavien och adopterade men i övrigt var det bara Svenskar. Eftersom det inte fanns någon nämnvärd etnisk dimension var det viktigare var i "Svenne-hierarkin" du kom ifrån, bonde, akademiker, arbetare, överklass/rik på ett sätt som inte finns riktigt idag.

Men allt var ju inte bra, tekniken var urusel och otillgänglig, TV-spel svindyra, totalt informationsmonopol från public service, dagstidningar och TV. Musik var en dyr hobby eftersom du var tvungen att köpa skivor. 90-talet var ganska slätstruket jämfört med det bombastiska 80-talet. Propagandan från medierna var likartad som den är nu men mer subtil, det gick inte att köra fullt blås när 90% av befolkningen fortfarande var Svenskar och betydligt mer konservativ än idag. Det var faktiskt en del som emigrerade, men mest för att komma från "sosseriet" till USA.

På 80- och 90-talet längtade vi till det vi har nu teknologiskt på många sätt och vis, men när vi väl fått det uppenbarar sig bara nya problem.

Jag är inte speciellt nostalgisk, var tid har sina problem. Saknar min ungdom och hälsa men jag saknar inte dåtiden i sig. Men jag förstår de som växer upp i det moraliska, etniska och rasliga haveriet vi har idag och längtar sig tillbaka.

Det är nog inte hela sanningen.
Ärligheten kan jag tycka va mycket större då, om man kan uttrycka sig så?
Visst fanns det ”fakenews” , men inte i samma utsträckning.
Nyheter va nyheter, i bubblan Sverige fanns en stolthet i korrekta fakta som förmedlades till allmänheten.
Sen har det funnits två sidor av myntet här i landet länge, borgare mot knegare , det va röd press kontra blå press.

Jag läser faktiskt fortfarande DN men bara arkivet. Dagens skittidning ger jag inget för. DN fram t o m 1996 går att stå ut med. Apropå informationsmonopolet vill makthavarna behålla det. Att ifrågasätta förintelsen är numera förbjudet även i Sverige. De fria kommentarsfälten på tidningarna försvann för säkert 15 år sedan. Hat uppmuntras fast folkets ilska kallas just för "hat" eller "hate speech" och accepteras ej. Hets Mot Folkgrupp är lagen i Sverige som är hotet mot folket. Vi ska "skyddas" från "desinformation". Så vi var friare som folk på 80- och 90-talet. Sverige var mer en demokrati då. Idag avgörs det viktigaste av EU-kommissionen.

Jag uppskattade text i tidningarna och behövde aldrig färgbilder. Sportreferaten i tidningarna var långa och en fröjd att läsa. Jag tänker på dåtidens ishockey och tennis i synnerhet.

Var det inte en lite anti-intellektuell trend ett tag på 90-talet, åtminstone i vissa kretsar, bl.a bland folk som var inne på hårdrock, metal och grunge? Man skulle förakta "societeten", "societetsfolk" - dvs mer välbeställda, finkammade och kultiverade människor och inte ta efter deras finare sätt att prata? Det kan ju ha varit ganska lokalt där jag växte upp men umgicks själv en del med folk som var inne på BM/DM och grunge/ punk och det var väldigt mycket att man inte fick sticka ut genom att slänga sig med finare / svårare ord och metaforer. Någon som känner igen detta?

Vilket man kan påstå är ganska mycket samma sak. Den gamla sjuklövern och pissmedia vs SD och alternativ media.

Det är inte alls som nu där obekväma sanningar sprutar ut på twitter, reddit, podcasts,flashback, youtube, fria tider varje minut från 50 000 pers , om man vill följa med som svensk och kan engelska.

För 30 år sen så styrde 50-100 pers helt och hållet hur folk i Sverige såg på världen och tänkte. Du kunde helt enkelt knappt bilda dig på annat sätt än att läsa de stora dagstidningarna och se på tv kanaler som alla hade samma vinkling gällande de mest avgörande frågorna som invandring, demografi, våld och kriminalitet. Sen låtsastjafsade de lite om barnbidrag och någon procent på den statliga skatten.

Det fanns inga alternativ. Och ville du se på tv eller film så fanns det några politiskt korrekta till woke filmer och serier släppta av de största Hollywood bolagen. Det påminner väldigt mycket om idag, men på den tiden så var folk helt oskyddade och okritiska till propagandan.

Huruvida det var magiskt på 80 och 90 talet kan man tvista. Men jag är glad att jag hade min huvudsakliga skolgång på 80 talet innan vi började ta in massa invandrare. I mitt tycke är det givetvis okej att ta emot invandrare, men i mycket begränsad mängd, man ska fan inte ta mer än man kan svälja.

Visst fanns mobbing och elakheter i skolan även när jag växte upp, men det var långt i från så illa som det är idag.

Tekniskt sett så var ju 80 talet något helt annat än det vi har idag. Det hade verkligen sina fördelar men även nackdelar. Tekniken har ju gjort det mesta väldigt mycket smidigare. T ex är det lättare att boka resor, hotell och ta reda på saker. Givetvis måste man ju ha ett eget filter och kritiska glasögon. En stor fördel för mig som var gick från barn till ung vuxen var att man var tvungen att vara ute, hitta på egna saker osv.

Tider förändras och var tid har sina bra och dåliga saker. Grejen är att om man är lösningsorienterad så går det mesta att lösa. Jag vet inte hur det kommer gå för Sverige framöver, men det är aldrig fel att ha en plan och jag håller just nu på att lär mig polska, och det är inte omöjligt att vi flyttar dit. Vi har goda kontakter i landet och jag är ofta där, frugan följer ofta med också, och vi trivs mycket gott där så vi får väl se vad som händer framöver.

Du kan ha en poäng där att på 80- 90-talet fick vissa utvalda alternativa röster komma tills tals även i mainstreammedia, tidningarnas budget var större och kvalitén var nog bättre överlag. Numera blir man förvisad till en slags alternativ offentlighet som de etablerade medierna inte vill erkänna har någon legitimitet överhuvudtaget. Och givetvis att Sverige var mer av en nationalstat än någon perifer provins i EU-projektet.

Har vi några exempel på de alternativa rösterna? Det enda jag kommer på är typ danska fyllon i Ashbergs program som gick ut på att förlöjliga folk.

Nu har det dock gått så långt att de alternativa medierna i vissa fall är större. Exempelvis podcasts i Usa där Joe Rogan är störst, Tucker Carlson näst störst. Och alla svenskar kan lyssna på dem till skillnad från någon lokal KKK radio förr i tiden. Jag tror att Youtube exempelvis har populärare recensionsprogram bland 12-35 åringar svenskar än vad Svts film och kulturprogram har.

Jan Mild i SVT's mosaik på 90-talet är väl ett exempel jag kan komma på så här på rak arm:
https://www.youtube.com/watch?v=TgTzhgM6QhU

Men visst, mycket var ju bara upplagt trams för att förnedra/gör narr av folk.

Vet inte riktigt om jag håller med angående alternativmedierna, i alla fall i Sverige, möjligt att USA är bättre, tycker luften har gått ur många projekt och man börjar få problem med dålig ekonomi. Massivt organiserat motstånd från etablissemanget har tvingat bort många från Youtube, betalningslösningar och poddplattformar. Storhetstiden var väl 2010-2018 någonstans där, men nu går vi lite utanför ämnet. Vi kan starta en ny tråd i Medier och Journalistik!

Den politiska korrektheten i filmer och serier har dock blivit betydligt mycket värre och mer uppenbar bara de senaste tio åren. Det är egentligen lite ironiskt eftersom det bara kommer locka ännu fler över till alternativmedia, vilket förr inte var möjligt.

Att gå i skolan på 80-talet var ju underbart. Jag älskade den tiden med kompisar och tjejer (inte för att jag hade någon). Matematiken var roligast att arbeta med. På fritiden tittade man en massa på VHS. Jag kollade just in trailern till Big Trouble In Little China och tänkte tillbaka. Den såg jag säkert hemma 1987. Samma sak med Top Gun. 1988 var det dags för Snuten I Hollywood 2. De här filmerna såg jag nämligen inte på bio. Roligt var det på fritiden också, när man idrottade med kompisarna.

Jag kan dock tänka mig att var man 30-40 och ensam på 80-talet så var det väl inte så roligt då heller. Även om man inte var ensam så var man väl ute och rörde sig i motionsspåret ensam också. Det var skoj att vara ung på 80- och 90-talet.