2024-09-08, 15:28
  #73
Medlem
sillynamnams avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HepCat-X
"Man kan aldrig vara nog omsorgsfull i valet av sina fiender" sade Oscar Wilde, det är ett av de rikigt arketypiska uttrycken för den här bilden av kritikern eller författaren som en fäktande hjälte som i sista hand sätter Saningen Skönheten eller Geniet före lojaliteten till "gänget" eller det etablerade. Stephen Fry kommenterade någon gång att Wilde är irländare, ett underläge på den tiden, men han slår engelsmännen i deras eget spel genom att visa sig kvickare och mer briljant än någon av dem.

Det här är en syn på kritikerns roll som väl har gått förlorad i de sociala mediernas tidevarv. Alex Schulman kanske har försökt spela den rollen i media ibland, men han når inte alls upp till den. Olof Lagercrantz hade som "kungen av DN" den sortens makt och inflytande som hör ihop med rollen - "alla" som var på allvar intresserade av litteratur och kultursidor läste honom, redan innan han blev chefredaktör för hela tidningen - men t o m han undvek att såga debutanter och nykomlingar på det där hänsynslösa sättet.

Nej, har inte läst Knutsons bok om paret Ahlgren/Tengroth (liksom inte heller hennnes tidigare bok om kretsen kring Elin Wägner, Honorine Hermein och Fogelstad-skolan ) - men båda två är väl på min "planerar att läsa"-lista.

Ulrika Milles skrev boken om Ahlgren/Tengroth, Knutson recenserade.

https://www.expressen.se/kultur/bocker/hans-elakhet-var-den-storsta-i-sverige/

Citatet av Oscar Wilde är väl lite lurigt? Man gör sig inte till fiende med vem som helst, fiender måste väljas med omsorg (om karriären, typ?)
Wilde var ju ofta ironisk, förknippar honom inte med heroism i sanningens tjänst.
Citera
2024-09-08, 15:49
  #74
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av sillynamnam
Ulrika Milles skrev boken om Ahlgren/Tengroth, Knutson recenserade.

https://www.expressen.se/kultur/bocker/hans-elakhet-var-den-storsta-i-sverige/

Citatet av Oscar Wilde är väl lite lurigt? Man gör sig inte till fiende med vem som helst, fiender måste väljas med omsorg (om karriären, typ?)
Wilde var ju ofta ironisk, förknippar honom inte med heroism i sanningens tjänst.
Javisst, han är dubbeltydig men den här berömda one-llinern uttrycker också en orädd inställning, ungefär att man får inte vara rädd för att bråka och det ska dessutom helst göras med både elakhet och stil. Man ska vara stolt över att man är obekväm för somliga.

Wilde såg sig väl som en förkämpe för Skönheten, snarare än för någon autonom Sanning, men han upfattade sig säkerligen ibland som en man i färd med att underminera (eller satirisera) det brittiska etablissemanget - som till sist tog sin chans att stöta ut honom via den bekanta sedllighetsrättegången kring hans relationer med Lord Alfred Douglas.
Citera
2024-09-08, 16:55
  #75
Medlem
sillynamnams avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HepCat-X
Javisst, han är dubbeltydig men den här berömda one-llinern uttrycker också en orädd inställning, ungefär att man får inte vara rädd för att bråka och det ska dessutom helst göras med både elakhet och stil. Man ska vara stolt över att man är obekväm för somliga.

Wilde såg sig väl som en förkämpe för Skönheten, snarare än för någon autonom Sanning, men han upfattade sig säkerligen ibland som en man i färd med att underminera (eller satirisera) det brittiska etablissemanget - som till sist tog sin chans att stöta ut honom via den bekanta sedllighetsrättegången kring hans relationer med Lord Alfred Douglas.

Får väl krypa till korset och erkänna att jag inte vet så mycket om Oscar Wilde egentligen, fast jag har läst kanske inte allt men nästan allt. Har inte läst någon biografi, t.ex. Borde googla lite - hur togs Dorian Grays porträtt emot tex?
(Finns en tråd om den här, en helt briljant roman).
Jag har nog aldrig tänkt att han hade nån avsikt att underminera etablissemanget utan att hans satir var jättepopulär i societeten, inte minst pjäserna. Men kan ha helt fel där. Sedlighetsrättegången har jag tänkt att den helt enkelt handlade om homofobi, inte att den var ett sätt att komma åt hans samhällssatir. Men klart han hade fiender. Kyrkan, nykterhetsförbundet, sedlighetsförbundet?
Citera
2024-09-08, 17:22
  #76
Medlem
Massajens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HepCat-X
Jo, om man inte är "i pakt med sin tid" och inte heller är ledande för en stark egen motriktning, en egen "ny skola" (som t ex Ezra Pound var på 1910-20-talen, innan han gav sig i lag med Mussolini) så finns det naturligtvis en fet risk att man blir bortstött eller får karriären bromsad. Vilket ju inträffade för t ex Sprengel, även om han nog pckså kunde vara en besvärlig person. Crister Enander är ett nyare exempel på en som försökte spela den här rollen som ambitiiös och okuvligt vass kritiker, "a man who will take no prisoners". Han var en lysande ung skribent på 80-talet men man får nog säga att han har hållits tillbaka, både därför att han skaffade sig för många fiender och därför att den slags flora av ambitiösa kulturtidskrifter och kultursidor där han skrev inte existerar längre. Numera är kultursidorna inte alls lika inriktade på humaniora, litteratur, samhällsfrågor och öppen debatt som de var då, på 80-talet.

Sven Delblanc t ex lyckades ju med den här rollen, dessutom en trippelroll som både uppburen romanförfattare, egensinnig kritiker/debattör och docent i litteraturvetenskap - men han är också ett exempel på en som hade samtidens vind i ryggen. även när han verkade ligga en bit före och alltså gjorde ett tydligt uppbrott ett tag innan det hade blivit allmänt accepterat (som i debatten om den svenska vänstern och dess framtid runt 1980). Sverige är nog numera för litet för att ha plats för sådana här briljanta särlingar i litteraturen. Strindberg är ju det stora exemplet på en person som gjorde bristen på lojalitet till princip och som dessutom var en lysande skribent - men han såg sig under nästan tjugo år föranledd att bo utomlands eftersom han upplevde Sverige som alltför trångt (dessutom var han sällan verksam som litteraturkritiker i dagspressen).
Kul att du nämnde Crister Enander, som länge varit en av mina favoritkritiker. Programmatiskt respektlös och välgörande fri från prestige. Stilistiskt ojämn, men det spelar mindre roll eftersom han är så underhållande i sina infamt skickliga satirer. Jag minns särskilt hans serie författarporträtt/intervjuer i Fib Kulturfront med Slas, Expressenmedarbetaren Ulf Nilsson, m fl.
Inget förutsägbart, utan överraskande vinklingar varje gång.
Citera
2024-09-09, 11:57
  #77
Medlem
sillynamnams avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HepCat-X
Javisst, han är dubbeltydig men den här berömda one-llinern uttrycker också en orädd inställning, ungefär att man får inte vara rädd för att bråka och det ska dessutom helst göras med både elakhet och stil. Man ska vara stolt över att man är obekväm för somliga.

Wilde såg sig väl som en förkämpe för Skönheten, snarare än för någon autonom Sanning, men han upfattade sig säkerligen ibland som en man i färd med att underminera (eller satirisera) det brittiska etablissemanget - som till sist tog sin chans att stöta ut honom via den bekanta sedllighetsrättegången kring hans relationer med Lord Alfred Douglas.

Ja, jag uppfattar nog mer ironi och mångtydighet än orädd inställning i just den aforismen, lite tillbakalutad sådär, det gäller att vara taktisk när man väljer sina fiender.

Men för att inte bli OT (Wilde var väl inte litteraturkritiker) har jag kollat upp bemötandet av Dorian Gray och den var ju en praktskandal. Till skillnad då (tror jag i alla fall, inte kollat upp det ännu) Wildes pjäser.

Citat:
Even after the removal of controversial text, The Picture of Dorian Gray offended the moral sensibilities of British book reviewers, to the extent, in some cases, of saying that Wilde merited prosecution for violating the laws guarding public morality.

In the 30 June 1890 issue of the Daily Chronicle, the book critic said that Wilde's novel contains "one element ... which will taint every young mind that comes in contact with it." In the 5 July 1890 issue of the Scots Observer, a reviewer asked "Why must Oscar Wilde 'go grubbing in muck-heaps?'" The book critic of The Irish Times said, The Picture of Dorian Gray was "first published to some scandal."[46] Such book reviews achieved for the novel a "certain notoriety for being 'mawkish and nauseous', 'unclean', 'effeminate' and 'contaminating'."[47] Such moralistic scandal arose from the novel's homoeroticism, which offended the sensibilities (social, literary, and aesthetic) of Victorian book critics. Most of the criticism was, however, personal, attacking Wilde for being a hedonist with values that deviated from the conventionally accepted morality of Victorian Britain.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Picture_of_Dorian_Gray
Citera
2024-09-09, 12:21
  #78
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av sillynamnam
Ja, jag uppfattar nog mer ironi och mångtydighet än orädd inställning i just den aforismen, lite tillbakalutad sådär, det gäller att vara taktisk när man väljer sina fiender.

Men för att inte bli OT (Wilde var väl inte litteraturkritiker) har jag kollat upp bemötandet av Dorian Gray och den var ju en praktskandal. Till skillnad då (tror jag i alla fall, inte kollat upp det ännu) Wildes pjäser.


https://en.wikipedia.org/wiki/The_Picture_of_Dorian_Gray
Ja, Salome ansågs helt ospelbar i England - av det märkliga skälet att det inte sågs som okay att sätta bibliska personer och episoder på en världslig scen (Händels oratorier då? Javisst, de är inte uttalat sceniska även om de har en dramatisk kraft som ofta kan suggerera en slags scen i åskådarens medvetande).. Men det verkligt stötande med Salome var säkert erotiseringen av flickans begär efter att få kyssa Johannes döparens mun - pjäsen ansågs depraverad och otillständig - dessutom i en kristen kontext. Ungefär som bråket kring Madonnas video till Like a Prayer, men mera högljutt och utbrett.

Wilde var fullt på det klara med att han stack ut hakan med Salome, och som en extra signal är den faktiskt i original skriven på franska - i det frigjorda Paris var det mycket lättare att få den spelad! Salome spelades inte på brittisk scen förrän 1931 - men Strauss opera, som tar det normbrytande ännu längre med sin dramatiska musik och Salomes dans, spelades i London redan på 1910-talet tror jag. (Edit: japp, 1910 spelades Strauss opera för utsålda hus i London - myndigheterna hade krävt en del strykningar och mildrande redigeringar i texten, men dirigenten Thomas Beecham noterade i sina memoarer att en del av sångarna helt enkelt struntade i denna censur och sjöng texten precis så som den stod, vilket alltså var Wildes text - och då på engelska!)
__________________
Senast redigerad av HepCat-X 2024-09-09 kl. 13:00.
Citera
2024-09-10, 07:45
  #79
Medlem
Massajens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av sillynamnam
Å nej.
Snälla.
Gregorius var ett sömnpiller och den här verkar vara ännu sämre.
Varför tar man en av de mest briljanta romaner som skrivits på svenska språket och kladdar ner den? Det är parasiti med framgångar bland kritiker och Augustpris osv osv men utan den äran för det är en av de mest mediokra parasiteringar i mannaminne.

Söderbergs Gregorius är en nidbild av en hycklande präst som till sist tvingar sig på sin fru när hon inte vill uppfylla de äktenskapliga plikterna och samhällskritiken är vass för sånt hände och gubben är äcklig och det är något av en karikatyr. Doktor Glas själv är ingen hjälte.

Men Bengt Ohlsson menar att det är taskigt av Söderberg att teckna ett sånt elakt porträtt.
Man ska tycka synd om Gregorius för att han hade en taskig barndom. Man måste förstå. Det är inte så lätt att vara gift med en mycket yngre kvinna som inte vill ligga. Det är synd om Gregorius.

Så Söderbergs totalt briljanta roman görs om till nåt slags manschauvinistiskt mångordigt sunk.

Uppföljaren med den djärva titeln Helga verkar vara trött konservativ kvasipsykologi den också. Lyra Ekström Lindbäck är väl konservativ idag inte rebell-hbtq som hon var tidigare och det hon gillar verkar vara det där ljumma.

Tror mer på Bernurs litterära omdöme här. Han sågar både Gregorius och Helga.



https://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2024/08/helga-bengt-ohlsson-bonniers.html

Apropå sågningar har ju Lyra Ekström Lindbäck och Gästabudet instiftat ett pris till den bästa sågningen.
Bör kanske påminnas om att Bengan inte är den första att s a s parasiter på Söderberg.
Gun Britt Sundström först ut i För Lydia.

https://www.gp.se/kultur/sa-blev-hjalmar-soderberg-var-mest-ododliga-forfattare.7c31360b-4ea9-47a0-99c2-df7fa5be96e5
Citera
2024-09-10, 12:31
  #80
Medlem
sillynamnams avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Massajen
Bör kanske påminnas om att Bengan inte är den första att s a s parasiter på Söderberg.
Gun Britt Sundström först ut i För Lydia.

https://www.gp.se/kultur/sa-blev-hjalmar-soderberg-var-mest-ododliga-forfattare.7c31360b-4ea9-47a0-99c2-df7fa5be96e5


För Lydia har jag läst, men det var ett tag sen. Har för mig att jag tyckte den var bra. Inte parasitär, utan att hon gjorde nåt intressant av Den allvarsamma leken. Moderniserade den och gav den ett kvinnligt berättarperspektiv. Och så var hon väl först med att "omdikta" Söderberg (om det inte finns fler ouppmärksammade böcker, det kan det nog göra). Men som sagt, läste För Lydia i tonåren och har fått en strängare litteratursmak sen dess

GP är generösa som bjuder på sina kulturartiklar. Ska de ha en eloge för.

Pornograf och skandalförfattare, Hjalmar Söderberg? För en modern läsare kan det väl te sig obegripligt. Men jo skandalförfattare kan man fatta, kanske särskilt Doktor Glas. Den har nåt lite kyligt och dystert i sig, mordhistorien, själva grejen att en kvinna går till doktorn och berättar om sexuellt tvång. Det meningslösa i alltihop, och hennes streber till älskare.

Det här är också intressant:

Citat:
”Det var först på 1980- och 1990-talen som han kom att räknas som en av våra verkligt stora författare”, skriver David Andersson i sin nya bok ”Hjalmar Söderberg och eftervärlden” (Bokförlaget Stolpe)
Citera
2024-09-11, 10:57
  #81
Medlem
Pynchs avatar
Hjalmar Söderbergs romaner sågades obarmhärtigt av samtida kritiker, med undantag av Martin Bircks ungdom som fick ett mer välvilligt mottagande. Förvillelser blev i stort sett genomgående utskälld och ansågs vara pornografisk, Doktor Glas blev lika utskälld den för sitt innehåll och fast man prisade språket och stilen gick inte heller Den allvarsamma leken hem hos kritikerna. Det var en annan tid, och det som dåtidens kritiker störde sig på är svårt att riktigt förstå idag.

Att det var först i slutet av 1900-talet som Söderberg blev erkänd som en stor författare stämmer nog inte riktigt. Doktor Glas tycks, trots kritikernas motstånd, tidigt ha blivit en modern klassiker och hade 1959 utkommit i 12 svenska upplagor och var översatt till många språk. Och redan 1951, knappt tio år efter Söderbergs död, formulerade Bo Bergman Söderbergs gärning som sedan blivit den gällande karaktäristiken som många har kunnat instämma i:

Citat:
Håller man sig emellertid till nuet, så kan det lugnt konstateras att den döde hör till våra levande författare. Hans diktargärning har inte gått i graven med sin upphovsman. Den fortsätter att fängsla som uttryck för en skarpslipad intelligens och en stilistisk konst som måste räknas till våra yppersta.

https://www.soderbergsallskapet.se/mottagandet-av-hjalmar-soderbergs-verk-under-130-ar/
Citera
2024-09-11, 13:56
  #82
Medlem
sillynamnams avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pynch
Hjalmar Söderbergs romaner sågades obarmhärtigt av samtida kritiker, med undantag av Martin Bircks ungdom som fick ett mer välvilligt mottagande. Förvillelser blev i stort sett genomgående utskälld och ansågs vara pornografisk, Doktor Glas blev lika utskälld den för sitt innehåll och fast man prisade språket och stilen gick inte heller Den allvarsamma leken hem hos kritikerna. Det var en annan tid, och det som dåtidens kritiker störde sig på är svårt att riktigt förstå idag.

Att det var först i slutet av 1900-talet som Söderberg blev erkänd som en stor författare stämmer nog inte riktigt. Doktor Glas tycks, trots kritikernas motstånd, tidigt ha blivit en modern klassiker och hade 1959 utkommit i 12 svenska upplagor och var översatt till många språk. Och redan 1951, knappt tio år efter Söderbergs död, formulerade Bo Bergman Söderbergs gärning som sedan blivit den gällande karaktäristiken som många har kunnat instämma i:


https://www.soderbergsallskapet.se/mottagandet-av-hjalmar-soderbergs-verk-under-130-ar/

Tänkte nog också att det lät lite sent.
Men undrar om unga i dag läser Söderberg eller om hans skrivsätt ses som lite dammigt?
Citera
2024-10-01, 10:47
  #83
Medlem
Massajens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pynch
Hjalmar Söderbergs romaner sågades obarmhärtigt av samtida kritiker, med undantag av Martin Bircks ungdom som fick ett mer välvilligt mottagande. Förvillelser blev i stort sett genomgående utskälld och ansågs vara pornografisk, Doktor Glas blev lika utskälld den för sitt innehåll och fast man prisade språket och stilen gick inte heller Den allvarsamma leken hem hos kritikerna. Det var en annan tid, och det som dåtidens kritiker störde sig på är svårt att riktigt förstå idag.

Att det var först i slutet av 1900-talet som Söderberg blev erkänd som en stor författare stämmer nog inte riktigt. Doktor Glas tycks, trots kritikernas motstånd, tidigt ha blivit en modern klassiker och hade 1959 utkommit i 12 svenska upplagor och var översatt till många språk. Och redan 1951, knappt tio år efter Söderbergs död, formulerade Bo Bergman Söderbergs gärning som sedan blivit den gällande karaktäristiken som många har kunnat instämma i:



https://www.soderbergsallskapet.se/mottagandet-av-hjalmar-soderbergs-verk-under-130-ar/
Som av en händelse läser jag en artikel signerad Sprengel där han redogör för ett av sina mellanhavanden med "Hjalle", som han kallas här.
Jag kan inte förstå annat än att han redan då betraktas som ett tungt namn bland samtidens kulturelit.

Då tänker jag att det inte behöver vara negativt att bli ordentligt sågad av inflytelserika kritiker. Att dom finner mödan värt att ta fram det tunga artilleriet indikerar att författaren kan bli en röst att räkna med.
Citera
2024-10-02, 07:47
  #84
Medlem
Massajens avatar
En god kritiker ska framför allt ha förmågan att väcka nyfikenhet och läslust.
Ett gott exempel är Stig Larsson som här

https://www.expressen.se/kultur/bocker/ella-maria-nutti-gor-nagot-storslaget-i-till-traden/
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in