Tråd för att diskutera litteraturkritik och litteraturkritiker

Å nej.
Snälla.
Gregorius var ett sömnpiller och den här verkar vara ännu sämre.
Varför tar man en av de mest briljanta romaner som skrivits på svenska språket och kladdar ner den? Det är parasiti med framgångar bland kritiker och Augustpris osv osv men utan den äran för det är en av de mest mediokra parasiteringar i mannaminne.

Söderbergs Gregorius är en nidbild av en hycklande präst som till sist tvingar sig på sin fru när hon inte vill uppfylla de äktenskapliga plikterna och samhällskritiken är vass för sånt hände och gubben är äcklig och det är något av en karikatyr. Doktor Glas själv är ingen hjälte.

Men Bengt Ohlsson menar att det är taskigt av Söderberg att teckna ett sånt elakt porträtt.
Man ska tycka synd om Gregorius för att han hade en taskig barndom. Man måste förstå. Det är inte så lätt att vara gift med en mycket yngre kvinna som inte vill ligga. Det är synd om Gregorius.

Så Söderbergs totalt briljanta roman görs om till nåt slags manschauvinistiskt mångordigt sunk.

Uppföljaren med den djärva titeln Helga verkar vara trött konservativ kvasipsykologi den också. Lyra Ekström Lindbäck är väl konservativ idag inte rebell-hbtq som hon var tidigare och det hon gillar verkar vara det där ljumma.

Tror mer på Bernurs litterära omdöme här. Han sågar både Gregorius och Helga.


https://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2024/08/helga-bengt-ohlsson-bonniers.html

Apropå sågningar har ju Lyra Ekström Lindbäck och Gästabudet instiftat ett pris till den bästa sågningen.

Skitintressant!

Tack för länk till Bernur. Fick inte han "pris" av Gästabudet för bästa sågning?

Som någon skrivit i tråden är det lättare att vara rättvis gentemot eller bedöma kritiken om man läst boken, vilket jag sällan gör.

Här hade du uppenbarligen något annat att komma med än L.E.L. Jag vidhåller att eftersom hon gillade boken så mycket föll den dryga häxmasken en stund och vi blev insläppta i en inte fullt så outhärdlig del av hennes innersta. Därmed inte sagt att hon har rätt om Helga.

Edit: Ber om ursäkt för att jag inte kan matcha din mer initierade reflektion och hoppas att du ändå ska skriva i tråden igen. På det att ditt inlägg här var exakt vad jag önskade med tråden från början.

Det var jag, tror jag

haha ja L.E.L är stöddig och ganska hånfull ofta.
Kan inte säga att hon har fel om Helga, den har jag inte läst och det är en smaksak. Gillade man Gregorius kanske man tycker Helga är en bra uppföljare. Men jag tycker exakt som Bernur om Gregorius så tror han har rätt om Helga också dvs att den inte är nåt för mig.

Det är en viktig, kanske självklar, aspekt av kritik att främst luta sig mot den som har formulerade tankar nära ens egna när man ska välja om man tror, eller inte tror på framlagd tes. Lära sig vem man gillar.

Vad gäller L.E.L. och även i viss mån Josefin de Gregorio har deras tankevärldar påverkats av moderskapet. Det behöver inte vara negativt i sig. DN har idag publicerat en intressant intervju där Greta Schuldt möter Olga Ravn. Samtalet snuddar moderskap på ett intressant vis. Mest handlar det om häxor.

Schuldt är både litteraturkritiker och allt-i-allo på DN Kultur även om hon tycks ha överlämnat rollen som ung och hungrig till Saga Cavallin och en rad andra kolumnister som jag inte håller reda på.

Ska länka DN-texten strax.

https://www.dn.se/kultur/olga-ravn-som-barn-trodde-jag-att-jag-var-en-haxa/

Helga blir allmänt hyllad av recensenterna så Bernurs sågning är uppfriskande för nån som tycker illa om både stilen och tendensen i Ohlssons omdiktning.

T.ex:
https://sverigesradio.se/artikel/en-skoningslos-och-trosterik-roman-om-helga-gregorius


Lite som att Bengt Ohlsson lyckas med uppsåtet att ge pastor Gregorius upprättelse och shejma Helga för otroheten. I stället för Söderbergs samhällskritik och skildring av en kvinnas instängdhet i ett äktenskap där ett sexuellt rovdjur till präst tvingar till sig samlag har det blivit Helga som måste "komma till kassan" och betala för sin sjaskiga otrohet mot gamla stackars Gregorius som bara ville ligga med sin unga fru.
Lite fascinerande att se vilka konservativa tider vi lever i, liksom allt feministiskt snack om "könsmaktsordningen" är bortblåst. Men det uppgivna i Söderbergs roman verkar vara kvar, meningslösheten, solkigheten, anti-passionen.

Han skriver nog på trean "Klas" redan, om strebern.

Du har säkert pinpointat Ohlssons ärende väl här, liksom skälen för det entusiastiska mottagandet. Vi lever i konservativa tider och det avspeglar sig i litteraturkritiken.

Här är åtminstone en recensent som ser hur reaktionär Ohlssons bok är.




https://www.gp.se/kultur/litteratur/litteraturrecension/recension-helga-av-bengt-ohlsson.e24644ce-2370-4543-a4ea-b877c6efeed5

"Och det hela blir för all del hyfsat spännande. Men hur mycket jag än uppskattar ”Doktor Glas” är jag inte säker på att jag någonsin känt behovet av att lära känna Helga Gregorius bättre. Hon fyller där så uppenbart funktionen av att vara en projektionsyta för doktorns egna begär, en förevändning att begå ”den stora handlingen” han inbillar sig ska ge mening åt hans liv. Det tillför inte så mycket att låta denna skissartade figur få åldras, äta bakelser och höra journalister berätta om det spanska inbördeskriget.

...

Kanske fungerar ”Helga” bäst om man helt enkelt inte funderar alltför noga på förbindelserna med Söderbergs original, utan betraktar det som en skildring av åldrande och resignation i egen rätt. "

Ohlsson börjar bli gammal tammejfan och kanske skulle hållit tassarna borta från Söderberg? Eller så är han svaret på vad våra konservativa unga kritiker blir till sig i brallan över? Svårt att säga. Jag är i och för sig biased och har tämligen svårt för alla sorts romaner om det här ämnet. Det räckte med Madame Bovary, och Flaubert satt vad jag förstår och sket genom en stol med hål i medan han skrev den. Eller om det är en skröna.

Fantastiskt för övrigt att GP erbjuder tillgång till litteraturkritiken helt utan att jag behövde teckna prenumeration. Det gör litteraturkritiken en gratis tjänst, även om den inte vill reduceras till en gratistjänst.

Gregorius släpptes väl för 20 år sen och var gubbig redan då tyckte jag. Jag är tio år yngre än han så jag var i trettioårsåldern, och den där trötta cynismen som Söderberg delvis driver med i sin bok eller i alla fall har distans till (Doktor Glas är ingen hjälte) var ju nåt som Ohlsson odlade helt okritiskt, plus att han förvandlar Gregorius till nån man förväntas gilla och övergreppen till ingenting. Sen är han ju likadan i sina krönikor, däst, livstrött, sur, gnällig. Tror inte det är ålder utan hans personlighet.
Lite intressant att det är ett par manliga kritiker som sätter fingret på vad det är han gör av den här berättelsen, det kunde ju lätt beskrivas som backlash, medan kvinnliga kritiker tycker det är stort och kärleksfullt och befriande.

Jag gillade som sagt att L.E.L var lite mänsklig och sårbar i den här kritiktexten, men om jag läser den igen efter att ha processat vad du skrivit och de två recensioner du länkat till så kan det hända att jag ser det annorlunda. Om "Benke" håller jag med: visst är det personligheten som lyser mellan raderna i alla "Benkes" texter. Även om vi inte delar livssyn tycker jag att han kan vara relevant i sina stunder. Jag håller med om att det är intressant att kvinnliga kritiker tycker att det är stort och kärleksfullt och befriande, om det nu är fler kvinnor än - den mörkerkvinna som genom att citera mig och göra sig lustig över mig i sitt Gästabud gjort sig till min nemesis. Nåja. Hon är mest lam och elak som kritiker av det jag läst. Blev ändå sur. Är det verkligen flera kvinnor som blir förlösta av Bengt Ohlsson? Eller är det bara hon?
Jag tror inte att jag ser ett problem per se med att "parasitera" på historiska tidpunkter som var mindre osammanhängande än vår tid. Det är mycket svårt att både skriva och läsa Tinderromaner, som exempel på vår tids variant av könskriget. Det brukar tråka ut mig. En del saker var bättre förr. Men allt är inte nattsvart just nu, ity en annan recension jag läst idag som inspirerade mig att faktiskt läsa boken var denna:

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/634b9W/barbro-westling-om-alltings-ordning

Att "könskoda" litteraturkritiken och författarröster tillför inte mycket (gubbgnäll respektive kärringkackel eller "pyssjor" som gör allt förhönsat och nerbjäbbat som Ågust skrev) utan sänker snarare nivån.
Som av en händelse är jag just nu mitt uppe i läsningen av Helga. Melankolin hos Ohlsson är kongenial med stämningen i Söderbergs roman men han har inget av dennes kvickhet.

Vi får väl återkomma till litteraturkritiken..

Vad intressant, har hon citerat nåt du skrivit på Flashback i Gästabudet? Får man fråga vad det var?

Apropå Tinderromaner - jag har nog bara läst en, Isabelle Ståhls Just nu är jag här, nominerades till Augustpriset. Jag tyckte den var bra, hemsk, lite förlorade generationen sådär, påminde om 80-talslitteratur för att den inte var så där gullig och försonande som jag har så svårt för.