Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Det var det väl. De kan vara deprimerade trots att de har barn. Men det behöver inte hindra dem att skaffa barn eller ångra att de skaffat barn.
Jaha, men likväl fungerar väl inte det där med att motverka deppighet genom ungproduktion om man med glinet i näven alltjämt är deprimerad?
Citat:
Fast hur vet man att det är det i fallet med livet, eller att det är insikten att dö som skrämmer dem. Att det är att förlora det enda de har. Inte en överlevnadsinstinkt utan något annat. En önskan att leva och uppleva. För vad är det egentligen som skrämmer människor med döden?
Förlusten av livet skrämmer för att det är gynnsamt för vår överlevnad att vi har den rädslan. Rent allmänt vill vi även behålla allt som är bra, har vi bra saker i livet vill vi inte förlora dem vilket döden innebär att vi skulle göra.
Citat:
Det är olika mellan kvinnor och män. Kvinnor är sällan allvarliga och använder självmord ofta som hot. Men de flesta män säger inte ett ord, inte heller gör de det halvhjärtat som kvinnor. Kvinnor gör försöken oftast när de vet att någon ska komma och hitta dem. När män gör det är det definitivt. Det är inte ett rop på hjälp som man påstår, utan ett beslut som man tagit och genomfört. Man har säkert funderat ett tag. Men när man tar beslutet är det nästan alltid oåterkalleligt.
Det där låter som nåt populärvetenskapligt blandat med anekdotisk bevisföring och bonnförnuft som inte är särskilt förnuftigt. Kvinnor tar livet av sig på riktigt också, var det då meningen att det bara skulle vara rop på hjälp?
Citat:
Att vi kan gå mot instinkten, om det nu är den, är odiskutabelt.
Att den är stark är också odiskutabelt, mycket starkare och mer krävande än intellektet.
Citat:
Jättevanligt. Men jag pratar generellt. Tvärtom gör en del, men det är ovanligt, men det betyder inte att de är förnuftigare heller. Jag menar att det handlar om känslor och personlighet. Människor föds inte som tomma blad. Alla är inte likadana. De som tror det, förstår inte andra människor.
Jaha.
Citat:
Jag ignorerar det.
Anser du det kompatibelt med att vara snäll och sympatisk?
Citat:
Det är du och antinatalisterna, som säger att lidandet är så så svårt för alla, så ingen borde födas.
Inte jag, tycker jag är väldigt casual i jämförelse med de mest nitiska, förkunnar ju om och om igen att det är fullt tänkbart att nån som påstår sig ha ett bra liv faktiskt har ett sådant, även om jag inte skulle ta det för givet.
Citat:
Klart det är en tro egentligen. Att man tror att intigheten ska avskaffa allt lidande och att man ser sig som god utifrån det. Livet är självupplevt.
Skulle inte intigheten avskaffa lidande?
Citat:
Är livet godkänt om 99% har det bra och bara 1% har det vedervärdigt, om vi nu bara ska dra siffror ur luften.
Med tanke på hur vedervärdigt vedervärdigt är skulle jag säga att det känns svårt att berättiga. Bra är ganska trivialt i jämförelse med vedervärdigt.
Med det sagt försökte jag faktiskt få igång ett samtal med nördfan om just det men han blev hal och vrång, den sopan.
Citat:
Hur många barn gör det? Ska bara det barnet räknas? Hur ser det på livet nästa år?
Hur skulle jag kunna veta det? Räknas han?
Citat:
Du tänker att man led mindre förr. Men alla din argument är baserade på enskilda händelser. Du måste se det i det stora. Hur är det generellt och hur ser människor generellt på sina liv. Du bara tjatar om specialfall som nån vänsterbliven och försöker göra dem till en norm. Men så är det inte.
Specialfallen är trots allt de som verkligen får betala priset för livets spridning. Och det är dessutom inte bara specialfallen som lider, många andra går runt och känner sig allmänt otillfredsställda och halvmesyrligt deppiga utan att befinna sig i tortyrhålor.
Citat:
Jag har efterfrågat det. Men det säger ändå inte att det går att mäta som du vill. För det handlar om hur varje individ upplever det och det är extremt olika. De som överlevt ett enormt lidande, är för det mesta glada att de lever. Så vad innebär det då?
Är det inte mest så det är i pekorala tramsfilmer? "Jag besegrade cancern och vann livsglädjen, nu ska allt bli annorlunda!", i verkligheten tenderar nog såna typer mest att ha en kortare tid då de blir höga på att se livets mirakel överallt, och ett halvår senare är de lika sura och griniga som de alltid varit. Folk lever i rätt snäva tidsluckor, saker blir snabbt preskriberade.
Citat:
Jag tänker fråga dig så här. Tror du allvarligt på antinatalismen, eller försöker du försvara något du egentligen inte tror på själv.
Jag anser att den har mer rätt än fel, försök till implementerandet av den kan nog dock göra mer skada än nytta. Svårt att tänka sig att massa svartingar och dylika äckel med en IQ på 80 skulle ta till sig att man borde avstå från att föröka sig för att det vore bra om de som ännu inte satts till världen skulle besparas lidande, de har ju knappt nån empati för de som redan lever så det torde vara för mycket begärt att de skulle ha det för de icke existerande. Det vore nog mest folk som har empati och intelligens som skulle kunna tänka sig att avstå, och om man måste välja är det ju såna man skulle föredra som ungproducenter hellre än stendumma sadister.
Citat:
Önskar du att du aldrig blivit född?
Inte med nån direkt intensitet, lite halvmesyrligt nån gång ibland. Det här året har dessutom varit ganska behagligt.
Däremot, om man betänker de allra värsta lidanden som drabbat folk och frågar om det för den sakens skull vore bättre att ingen av oss satts till världen så de sluppit det de drabbades av kan jag inte säga nej direkt. Och det finns de som kommer drabbas av dylika eländen inom de kommande 100 åren pga fortsatt ungproduktion.