Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Man måste förstås ta reda på varför människor mår illa i vilken omfattning och hur illa det faktiskt är. Men om man går till rena mentalpatienter har de nog minskat. Sen kan man diskutera allt det andra, men det är en större diskussion som man måste handla om det. Finns andra forum för det. Men om det är så att man blir mindre deprimerad av att skaffa barn, är det förstås ett svar för alla generationer.
Vad tror du själv, är det bara frånvaron av småttingar eller finns det tråkigheter bortom det som inte kan åtgärdas av alla småttingar i världen?
Citat:
Finns inget rationellt i den här frågan. Allt handlar om känslor eller åsikter. Du verkar anse att du vet vad andra tänker och känner. Eller projicerar du bara?
Jag är inte dogmatiker angående att alla som påstår sig gilla livet måste vara lögnare. Men likväl, det blir vanskligt att diskutera det här om man inte medger att överlevnadsinstinkten är en faktor. Eller vill du mena att det överhuvudtaget inte händer att folk har bedrövliga liv men att överlevnadsinstinkten likväl får dem att vilja klamra sig fast vid det?
Citat:
Jag svarade att om man ansåg att livet är så hemskt som du påstår, skulle man förmodligen inte skaffa barn. Alltså är det väl mest troligt att de anser att det inte är det. Hur menar du att om man var olycklig eller inte, när man beslutar att skaffar barn, skulle ändra på hur man ser på livet som helhet?
Att ha en positiv bild av livet och att vara lycklig torde sammanfalla, så som att ha en negativ bild av livet och att vara olycklig torde sammanfalla? Vad är annars orsaken till att folk tycker bra om livet, de är olyckliga men betraktar livet som bra ändå, kan du beskriva den mentala processen?
Citat:
Enligt dina åsikter, är det bättre desto tidigare de dör, för då slipper de det fruktansvärda lidandet resten av livet. Eller hur? Eller tror du att de faktiskt ville leva längre än det gjorde?
Lol, jag skrev ju själv så här förut:
Citat:
Om nån säger att hans liv är trevligt tror jag just ingenting, att han intalar sig det för att uthärda är tänkbart, exempel på såna typer finns. Att han faktiskt har ett trevligt liv är också tänkbart, jag tycker livet är trevligt ibland och vet att det inte krävs så extremt mycket för att man ska känna sig behagad. Men likväl; har man upplevt både behagliga och obehagliga känslor är det rätt lätt att notera att det förstnämnda är flyktigt och det sistnämnda har en förmåga att fullständigt dominera ens tillvaro betydligt mer effektivt. Och då finns det alltså många vars liv är ett enda långt virrvarr av obehagligheter av den värsta sorten.
Så att jag skrivit att
ALLA liv per definition måste vara så hemska att det är bättre att helt enkelt dö på en gång är ju bara muppigt gagg. Nej, jag tycker alltså inte det är bra att Mao och hans underhuggare torterade ihjäl massa människor och tvingade skolbarn att äta upp sina lärare. Dock tycker jag även det är svårt att inte vara lite kritisk mot en värld med såna premisser. Och det var ju även det här med hur det bra tenderar att väga relativt lätt och hur det dåliga väger desto tyngre. En hel del är olyckligt lottade på så vis att de i princip bara får uppleva det dåliga livet har att erbjuda, hur många exempel finns det på de som i princip bara får uppleva det bra livet har att erbjuda? Känns det sannolikt att det funnits en enda i hela världshistorien? De som är lyckligt lottade är det snarare på så vis att de får uppleva en del av båda, och med lite tur och goda förutsättningar kan det bli att det bra överväger. Livet har kapaciteten att vara bra, men det tenderar att mest landa i att det blir typ bra, genuint fantastiskt nån gång ibland, men mestadels bara typ bra, lite halvmesyrligt trevligt. Dess kapacitet att vara dåligt är mycket större, det krävs mycket trevligheter för att skapa ett liv som är typ bra, det krävs ganska lite otrevligheter för att skapa ett liv som är genuint vedervärdigt snarare än bara typ dåligt.
Tänk dig en situation där nån är lycklig och fråga dig sen om källan till hans lycka i den aktuella situationen skulle kunna vara nog för att göra honom lycklig resten av livet? Sannolikt är svaret nej, källan till välmående måste bytas ut och förnyas konstant, även om vi får det bästa livet har att erbjuda måste vi ta en paus och ägna oss åt nåt annat ibland pga hur vi är beskaffade, och sen måste vi byta igen och igen osv. Tänk dig en situation där nån istället är olycklig och fråga dig sen om källan tilll hans olycka i den aktuella situationen skulle kunna vara nog för att göra honom olycklig resten av livet? En enda otrevlighet om och om igen och inget annat resten av livet vore snabbt ett helvete, även om otrevligheten ifråga vore av det relativt vardagliga slaget och inget så där extremt. En enda trevlighet om och om igen och inget annat under resten av livet vore däremot inget himmelrike, även om trevligheten ifråga vore nåt extremt, långt bortom det vanliga.
Så mycket starkare är det dåligas förmåga att fullständigt dominera och förpesta hela tillvaron, det bra har inte på långa vägar samma potential att dominera och förgylla hela tillvaron.
Citat:
Frågan var om du tror de önskade att de aldrig blivit födda. Varför svarar du inte på frågan? För att svaret är givet kanske?
Det var nog vanligt att såna önskningar förekom hos de som drabbades av de allra värsta lidanden de stolligaste och ondaste regimerna ställde till med under nittonhundratalet.
Citat:
Jag förstår att det var en liknelse, men tycker den är dum och har inget med det vi diskuterar att göra. Inte heller blev det klarare med din förklaring. Det handlar om moral, skuld och annat, inte antinatalism.
Att skicka in nån i en situation där han mycket väl kan drabbas av nåt som skulle få en att begå självmord är inte direkt hedervärt beteende. Att inte ens vilja reflektera över möjligheten att det är nåt skamligt är ganska talande.
Citat:
Kan vi inte hålla oss till antinatalismen. Du tar upp en massa saker som inte har med kärnfrågan att göra och skapar sidodiskussioner.
Det här är internet, ett visst mått av gliringar och raljerande förekommer för att det hör till sakernas tillstånd att det ska vara så, det var inget försök att expandera samtalet till nåt helt annat.
Citat:
Om du inte vet vad motsägelsen är, blir frågan vad lidande faktiskt är. Det värsta är förstås det värsta. De irriterande är då inte det värsta. Men det verkar flyta omkring här.
Du får väl sammanställa en lista över tråkigheter så kan vi försöka avgöra vad som är lidande och vad som bara är lite smått irriterande.
Citat:
Man kan ta exempel, men de gäller bara exemplen, inte generellt. Hur många har flickvänner som får cancer och hur många av dem anser att man inte ska föda barn för det? Nu är det väl värst för flickvännen egentligen.
Allt jag sa var att det var ett relativt vardagligt exempel på lidande eftersom det tycktes behövas exempel på sånt. Vardagslidande finns att observera lite överallt.
Citat:
Men den som har varit med om det kanske skaffar barn med en annan flickvän sen.
Jaha.
Hade jag rätt i min bedömning av vad som skulle ha varit en så vansklig motsägelse?