Citat:
Ursprungligen postat av
ingetbranick
Vad är nödfall? Var drar du gränsen? Om du lånar ut till en, varför inte till en annan? Vems nöd är störst?
Sätt inte dig själv i situationer där du måste börja förhandla med dig själv och ditt samvete. Jag har själv sett på nära håll hur lånekarusellen bara fortsätter, hur de som vill vara "snälla" och har svårt att säga nej utnyttjas av narcissister som ser lånandet som ett enkelt sätt att försörja sig utan krav på motprestation.
Hamna inte där.
Jag har varit på båda sidor av den karusellen.
Har leechat av diverse snälla släktingar som ställt upp. Det har inte känts bra. Men jag gjorde ett val där jag bestämde mig att antingen så kastar jag in handduken och ger upp all värdighet, eller så jobbar jag kvar på det helvetesjobbet jag var på och får en hjärtattack eller avlider på kuppen. Jag jobbade inom transport och var så utbränd att jag var med om krockar och massa annat på slutet, jag drog till slut en ragequit för jag insåg att snart kommer det hända något jävligt hemskt (hittills hade jag bara orsakat skador på föremål och andra fordon).
När man säger upp sig själv i affekt, eller ragequittar som jag kallar det, så har man tydligen inte rätt till någon akassa. Jag fick inte det iaf. Så jag livnärde mig (gör det fortfarande till viss del) på lån och allmosor. Jag är satt i skuld till många nu men är 100% inriktad på att betala tillbaka till alla när jag kan... dock så tar det sjuhelvetes lång tid att komma på fötter igen.
Många ursäkter där, men vill bara påpeka att jag kanske inte är den enda som håller på med sånt här pga liknande skäl, det finns så många jobb som totalt kommer knäcka en och tvinga en till att ge upp och då är man stekt.
