Ni som blev slagna när ni var små; hur känner ni nu?

Samma princip på vuxna eller? Du slår när någon beter sig som en snorunge? Att slå barn även om de förtjänar det skapar bara arga och våldsbenägna människor.

Jag fick ofta örfilar och smisk som liten som de ansåg att jag förtjänade även om jag hade gjort något bus och resultatet är att jag ofta är nära till våld även i vuxen ålder.

Jag gav både morsan och farsan ett rejält kok stryk för ett par år sen och antar att det inte var lika kul för de då som jag kände när man var ett försvarslöst barn.

Hyser inget förakt mot de i dagsläget pga våldet och jag kan förstå varför de gjorde det men det är inte rätt väg att gå att fysiskt bestraffa barn, speciellt inte med örfilar/smisk och dylikt. Att höja rösten bör räcka.

Det var nog bra för mig att bli tillrättavisad med någon käftsmäll. Kan vara därför man är en aning mer aggressiv som människa nu dock, mer explosiv.
Men det kanske hade varit värre om man inte fått sina käftsmällar som ofta var välförtjänade.

Oklart om du var störd och därför fick stryk eller om du blev störd för att du fick stryk.




De som jämställer dra i örat eller dask på rumpan med regelrätt misshandel av drog eller alkoholpåverkade föräldrar eller föräldrar som tar ut sin ilska/ångest fysiskt/psykiskt på sina barn är oerhört elaka mot den sistnämnda gruppen. Det finns barn som verkligen far illa och det finns föräldrar som borde bli av med sina barn. Att uppfostra sina barn med alla till buds stående medel när det görs av kärlek och omtanke är ett ansvar man har som förälder. Gissar att ni som kritiserar aga och jämställer det med grov misshandel också pekade finger och anklagade kärleksfulla pappor som pussade och kramade sina barn på 90-talet för incest/pedofili. Det slutade med att många barn inte fick pussar och kramar av föräldrar som älskade sina barn. På samma vis skuldbeläggs föräldrar som använder fysisk korrigering av barn med dåligt beteende när de bara månar om sina barn. Det går inte alltid att snacka med barn, resonera med barn. I vissa fall går det inte att ha ett lågaffektivt bemötande med barn. De kan skada sig själva eller i vissa fall skada andra. Få känner sina barn så väl som uppfostrande föräldrar.

Jag vet att TS handlar om barn som blir slagna. Jag är emot att ge barn stryk, slå dem med knytnäve, tillhygge, sparka på dem, ge dem örfilar á la Utvandrarna. Då är det inte aga utan något annat. Dra fram stökiga barn längst fram i klassrummet och slå dem framför hela klassen betraktar jag som ett övergrepp på många nivåer.

Jag är i grunden emot våld och jag är ingen våldsam människa. Däremot om jag skulle se en vuxen person misshandla barn, kvinnor, djur eller någon som var i utsatt läge eller bara i kraftigt underläge skulle jag försöka stoppa det och om det krävdes skulle jag slå. Tycker du jag ska ställa mig och prata och resonera med en man som hoppar en kvinna på huvudet när hon ligger utslagen på marken? Ska jag säga det till polisen och de anhöriga om kvinna dör - jag sa till på skarpen, men jag höjde inte rösten så han klarade nog tillsägelsen bra. Låter det bra?

Jag skrev ovan att jag i grunden är emot stryk. Jag har en bekant som är anställd på en stökig skola för att hålla ordning. Han är kampsportare och en jävla bit. När tonåringarna, främst invandrarungar stökar på skolan, hotar lärare eller förstör saker så bjuder han in dem på sitt kontor - städskrubben. Där får de första gången några smällar och i fortsättningen om det behövs stryk. Invandrareungarna hotar alltid med sin pappa. Då brukar han svara, bra ta hit honom så kan jag ge honom styrk också. Barnen fattar ju att pappan kommer ge dem etter värre hemma så de släpper det. Ibland säger de att de ska ringa sin brorsa eller sina kosiner. Då säger min bekante som känner halva stan, är det den och den som är din brorsa eller kosin, hälsa från mig, vi känner varandra. Lärarna vet om i stora drag var han håller på med och de har samma fittiga attityd som flera i tråden. Då svarar han bara lugnt, fint då kan du lösa det själv. Nej nej, det var inte så jag menade, gör du det du behöver får han så som svar.




I vissa fall behöver vuxna stoppas fysiskt. Det förstår du väl?

Jag fick också en örfil ibland och dask på rumpan. Jag har inte nära till våld. Jag är inte aggressiv.

Tror du innerst inne att de tyckte det var kul att slå dig? Kan det ha varit så att du var besvärlig och sket i vad de sa och de kände att sista strået är att ge dig en örfil. De märkte att det hjälpte så det blev lösningen för deras problembarn?

Många i tråden är jävligt snabba på att kasta skulden på föräldrarna och flera av er har inga problem att själva slå på föräldrar som är försvarslösa. Skillnaden är också att de var ansvariga för er uppfostran. Barn är inte ansvariga för föräldrars uppfostran.

Självklart inte men jag förstår varför det händer. Vissa människor är dåliga på att behärska sig. Och barn kan sätta väldig press på en förälder som redan är stressad och blivit ilsken av det.

Tänk dig att du redan är ganska slutkörd av en dag med press och kaos och så ballar din unge ur och börjar klippa sönder mattan med en sax och kallar dig för idiotjävel när du skäller på ungen. Det bubblar inombords men du ska då bara ta det, för du kan inte göra så mycket, för du får ju inte slå barn. Vissa fixar inte detta utan det brister och de slår sina barn. Jag slår inte mina barn men jag förstår att det kan koka över för andra som inte klarar av att behärska sig lika väl. Det räcker med att se hur vissa beter sig i trafiken för att förstå att de finns de som slår barn.

Jag tror att om man får spelet och lappar till sin unge så känner nog nästan alla efteråt hur illa det kändes. De kan då lära sig av hur jobbigt det blev att "nästa gång så spelar det ingen roll hur arg jag blir, jag får ändå inte slå" och då går det laga relationen. Min pappa gav mig en rejäl örfil 1 gång under hela min uppväxt. Han var då mäkta förgrymmad över mitt dåliga beteende. Jag kommer ihåg det än idag, vilket tyder på att sådant sätter spår, men han gjorde det aldrig igen. Jag tror nog att han fick en sådant ögonblick av insikt när det väl hade hänt.

Om man inte lär sig och börjar slå varenda gång man blir arg, då har man problem och bör söka hjälp. Självklart får man inte slå barn. Jag vet inte hur det är med de som själva blivit slagna som barn (mer än enstaka gång då), om de har lättare för att själva slå. Det borde ju inte vara så med tanke på att de själva vet hur det hemskt det är att bli slagen.

Ja, men inte fan ger du vuxna människor bestraffning även om de förtjänar det men att det på något sätt är hyggligt normaliserat att aga sina barn, bara det är en sjuk grej att fysisk bestraffa sin egen avkomma. Rent moraliskt borde det vara enklare att slå andras avkomma än sin egen.

Kul för dig att du inte är aggressiv eller har nära till våld, antar att det faktiskt hjälpte på dig och hade lugnade effekt då du fogar dig efter våld om någon är fysiskt mäktigare än dig.

Föräldrar som fysiskt bestraffar sina barn skall inte gnälla när barnen sen är kapabla att själva utöva våld och oftast slutar bestraffningen i tonåren på barn även om de fortsätter med bus, märkligt sammanträffande när barnen håller på att bli unga vuxna? Som sagt, det är inte kul att ge sig på någon som kan försvara sig.

Slår du själv dina barn?

Det kan nog finnas vissa fall som fungerar så. Dock långt ifrån alla tror jag. Jag misstänker att många anser sig ha rätt att slå sina egna barn för att styra upp inom familjen men att om deras barn blivit slagen av utomstående så kan de nog gadda ihop sig mot den yttre fienden nästan oavsett vad ungen gjort.

Lugga betyder precis som han beskrev. Man blir dragen/lyfter huvudet i håret.

Jag blev inte slagen av mina föräldrar, men jag fick duktigt med stryk av andra vuxna. Och jag blev väldigt utåtagerande utav det och i princip en tickande bomb.
Lugnade dock ned mig i övre tonåren och fick den hjälp jag behövde. Men den här rädslan har ju funnits med mig hela livet och ett fruktansvärt hat gentemot de människor som gav mig stryk när jag var barn.

Jag var ju så rädd att jag hade dödsångest i många år och var helt övertygad under hela min uppväxt att så fort en vuxen människa visar aggressiva tendenser så måste jag slåss för mitt liv. Och det var helt svart för mig, även om jag hatade det så gick det inte att kontrollera när det väl kom. Och lösningen ifrån vuxenvärlden var alltid att ge mig mer stryk.

Nu i vuxen ålder när jag möter de här människorna så kollar de alltid bort. Jag ser att de är fullständigt livrädd för mig. Jag vill verkligen inte att det ska vara så för jag mår inte bra av det. Och det är ett fegt beteende ifrån deras sida men jag ser verkligen rädslan i deras ögon. Det plågar mig på något vis.

Jag skulle aldrig kunna slå mina egna barn. Jag har aldrig ens höjt rösten mot ett barn oavsett hur jobbiga de än är. Eller om de är utåtagerande och går bärsärk. Jag kramar heller inte om utan jag låter de vara också räcker jag ut en hand istället som de kan hålla i så det känns bättre. Sen pratar jag istället.

Jag tror allt det våld jag utsattes för och de urladdningarna jag själv har haft någonstans har gjort mig väldigt lugn i situationer där det blir hetsigt.

Nu var inte frågan riktad till mig men jag svarade ändå.

Rent trams. Du jämför att slå okända vuxna med att uppfostra sina barn.

Sen skryter du om att du misshandlat dina gamla föräldrar som tagit hand om dig. Att uppfostra barn är inte lätt, du skulle du veta om du hade haft några.

Du är psykiskt störd och rent av anti intellektuell. Tur att du inte har barn.

Idiot.

Skryter? Att slå barn är inte att fostra dem. Föräldrar som slår sina barn har gett upp, men det kanske chockerar dig att jag armbågade min mors ansikte så att ögat nästan ploppade ut och bröt käken på min gamle far.

Den dagen jag får barn kommer jag åtminstone inte lägga hand på dem och kan man inte fostra utan att slå försvarslösa barn så är man snarare den som är psykisk störd.

Som sagt du är en feg fitta och det bevisar du i denna tråd.

Har tre barn men har aldrig ens höjt rösten mot dom. Det är fullständigt vidrigt att höra föräldrar som skriker och svär på sina ungar.

Nej det löser inget, utom hämndbegäret kanske.
Men det är väl knappast lika dåligt som att slå ett barn? Barnet har ju oftast inte misshandlat någon annan eller?


Ja, isolera dom socialt är väl det dom flesta väljer hoppas jag. När dom blir äldre och alla deras bekanta dör omkring dem och ingen att umgås med