Jag vet inte om det är någon undermedveten förnekelse men ja, jag blev slagen som barn men jag har verkligen inga negativa kopplingar till det. Jag fick både ta emot örfilar och ibland smisk.
Jag minns dom gångerna man var full av fan och lite väl entusiastisk i barnasinnet, och man hade fått så många tillsägelser att man visste att nästa tillsägelse istället skulle vara en tillrättning i form av en örfil.
Någon i tråden nämde "orättvist stryk" och det var det aldrig vad jag vill minnas. Smisk fick jag då jag hade gjort något riktigt jävla dumt men det skedde nog så sällan så jag har faktiskt inte något minne av det.
Annars räckte nog örfilen. Den fick en att komma ur det här maniska barnasinnet och skärpa till sig direkt. En effekt metod, det går inte att förneka.
Jag kände mig aldrig ensam i det för det var så i andra familjer också. Man såg sina vänner bli tillrättade av deras föräldrar och fan. Ibland var det ganska jävla gött att se någon kompis få stryk.
Nu låter det som att det delades ut stryk och örfilar hela tiden för minsta lilla men så var det inte.
Jag har för övrigt väldigt bra relation med mina föräldrar idag och har haft en väldigt bra uppväxt.