Citat:
Ursprungligen postat av
WaltzingMatilda
Men Viola visste naturligtvis också var is är svag och farlig och hon hade förmodligen bättre koll på var bäcken hade sitt utlopp än exakt var den stora vaken fanns. Båda vakarna bör dessutom ha varit utmärkta, de var inga idioter i byarna vid älvarna.
Citerar bara en del av ditt inlägg. Varifrån har du fått att vakarna var utmärkta och vad har det med idioter att göra?
Folk dör ofta på grund av misstag/olyckshändelser oavsett hur väl dom känner till ett område.
Den ena vaken var en stor upphuggen men den vid bäckens utlopp hittar jag ingen sån uppgift om.
Från trådstarten. "Den 5 december 1948 omkring klockan 18.45 försvann Viola.
Hon hade på sig sin kappa men var barhuvad och hade stadsskor på sig. Hon tog inte med sig sin handväska eller pengar.
Hon är upprörd för hon har blivit slagen, hon grät och blödde och hade säkert ont.
Det finns inga gatlyktor eller annan belysning. Den 5 december blir det mörkt redan på eftermiddan där uppe.
Hon springer i kolmörkret på vägen ner till älven, antingen för att lugna ner sig en stund eller försöka ta sig över till andra sidan älven.
Hon vet mycket väl var timmervältan ligger och vaken i anslutning till den. Hon går/springer lite norrut utefter nipan för att komma förbi timmervältan och den stora vaken.
Det är bara ca 20 meter mellan vakarna.
https://www.hitta.se/kartan?search=s%C3%B6dra+holmstrand+138&st=combine d&sst=plc&sids=1011260967&srb=0&s=d87d2a5b
Men hon missbedömer nipans branta sluttning i mörkret och rasar nedför den.
Hon kan ha rest sig upp och börjat gå men hamnar på den svaga isen vid bäckens utlopp och den brister.
Hon åker under isen och följer med älven och fastnar någonstans i meanderslingorna med allt sjunktimmer.
Det ska finnas en teckning på hur vakarna låg men kan inte hitta den nu.
Citat:
Ursprungligen postat av
Crime-boy
Utan kappa och hatt. I stads-skor. Dessutom var vaken synlig från stranden. När man går vägen som går ned från Widegrens hus kommer man fram till älvkanten som är mycket brant. Varje vår rasade mängder av grus och slam från åsen ner i älven. Om hon hamnade nära stranden så blev hon begravd under massorna eftersom tiden gick. Jag har ingen aning hur tjock isen kunde vara vid den tiden. Men jag kan tänka mig att den tjocknade långsamt eftersom vattnet ju är rörligt i en älv.
OM pappan talade sanning så sökte han enligt egen utsago.. även nere vid älven utan att hitta några spår.
Hon hade kappan på sig men var utan hatt, handväska och pengar.
Dom där nipkanterna är ökända för sina branter och rasrisk.
Jag har varit en hel del där uppe i min ungdom och skulle aldrig gå ut på en nipkant för det fanns vettiga vuxna som varnade mig för dom och dom är verkligen branta.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nipa
Tsunamivåg efter nipras juli 1899.
https://som.kulturhotell.se/items/show/449531
https://som.kulturhotell.se/items/show/434847?sort_field=modified&ref=%2Fitems%2Fbrowse%3 Fpage%3D3%26per_page%3D72%26layout%3Dlist
Citat:
Ursprungligen postat av
Skaraborg2
I Brottets krönika, del tre, 1959 tar Bernhardsson upp hennes försvinnande. Finns på sidorna 531-566 med rubriken "Efterlyses: Viola....".
Det fetstilsmarkerade är gjort av mig.
På sidan 549 förekommer bl. a. detta: "Efter försvinnandet hade dessutom en furir Bert Nylander rapporterat, att han upptäckt spår efter kvinnoskor bredvid en timmervälta som tillhörde Widegren, spår som även förekom utefter den branta slänten ner mot älvstranden. Därifrån var det bara några meter ut till en stor öppen vak i Faxälven".
"Statspolisen beslöt emellertid våga ett försök med dykningar i Faxälven. Det var mitt i vintern och isen låg en halv meter tjock, men Janne Sundin har aldrig varit rädd för det omöjliga. Måndagen den 20 december satte man igång med hjälp av militär. De sågade upp hål i isen och beredde svängrum för den dykare från Forsmo, Hilding Juhojuntti, som engagerats för det strapatsfyllda arbetet och som hade mångårig vana från sådana här nedstigningar vid kraftverksbyggen i Norrland.
I decembermörkret samlades ett hundratal intresserade med landsfogde Rudström i spetsen för att följa skådespelet. Widegren var borta på sitt arbete, men hustrun var närvarande".
"Elektriskt ljus hade dragits ner med en två hundra meter lång kabel till dykarens undervattenslykta. Dykarstegen stod färdigspikad, dykartröjan hade värmts upp, luftslang och pump låg klara. Men det blev ingen lätt uppgift, älvens botten var gropig och full av rötter. Dessutom hade issörjan byggt många underliga labyrinter där nere".
Även under hösten 1949 gjordes efterforskningar i älven. Denna gång hette dykaren Hilding Olsson.
På sidan 556 finns bl. a. följande: "I början av 1950 hade det nämligen gjorts ett intressant fynd i Ångermanälven. Två stationskarlar i Sollefteå, Sven Åström och Tage Andersson,, hade varit ute och rott drag i närheten av Granvåg och fått bottennapp. När de halade in draget satt det en tuss av människohår på kroken. De kom genast att tänka på Viola och anmälde fyndet för polisen. Dykningarna pågick en hel vecka - trotts trettio minusgrader. Men det gav ingenting".
Jag rekommenderar verkligen att de som har möjlighet läser vad den ypperlige och kunnige kriminaljournalisten Bernhardsson skrev om hennes försvinnande.
Dom där nipkanterna är ökända för sina branter och rasrisk.
Jag har precis köpt boken. Kommer förhoppningsvis i nästa vecka och då kan jag scanna in lite bilder.