Hjälp!!Jag har inte fått träffa mina barn på 6 månader

Tack för ditt svar.
Bra att du tagit prover och att soc inte är emot dig.
Då talar ju allt för dig.
Men det är tiden som gör livet svårt för dig.
Jag har inget råd där mer än att förlita dig på din jurist.
-----------
Och be sinnesrobönen när det blir svårt:
Ge mig sinnesro
- att acceptera det jag inte kan förändra
- mod att göra det jag kan och
- förstånd att inde skillnaden
---------
Den hjälper mig med sinnesro ibland när jag är förtvivlad.
Utan att lösa problemet förstås.

Helt rätt man tar inte ärenden på löpande band, men 1 timme är bara symbolisk tid, sedan kan barnet själv hänvisa jag vill vara längre tid, pappan kan inte komma o dra hem ett barn som vill vara hos den andra vårdnadshavaren lite längre tid, gör han det har han stora samarbetsproblem, samt han ser inte till barnets bästa. Här uppstår då problemet, barnet uttrycker att jag vill vara mer tid här, domstolen kan bara ta emot verkställande, det görs en ny bedömning, oftast förlängs umgängestiden.
Lite detta jag berätta med kompisen där barnet själv gick hem till mamman, hon har inga krav på kasta ut sitt barn, då detta bryter direkt mot barnets trygga uppväxt, pappan har ingen rätt att springa in o ta hem barnet.

Enda lösning var just att vinna tillbaka förtroendet, åren går fort från 12 år, en tonåring är ingen vits o bråka med, man straffar bara sig själv o sitt förtroende o relation till barnet.

Ser inte hur det är bisarrt överhuvudtaget. Om det är så TS beskriver är varken pappan eller flickvännen lämpliga som vårdnadshavare. Låter som en stor vinst för barnen och samhället att slippa de bägge. Har själv varit i domstol för liknande ärende och domstolen kommer naturligtvis göra en helheltsbedömning kring vad som är bäst för barnen. Låter extremt att en mamma tappar vårdnaden och totalt kontaktförbud, tror antalet domar av det slaget är rätt lätträknade per år.

Det är tyvärr inte alltid domstolen lyckas med en rättvis bedömning men TS behöver rada upp så många anledningar som möjligt till varför barnen har det bättre under hennes vårdnad, det kommer då innefatta att åberopa motpartens olämplighet. Sällan en vårdnadstvist är särskilt trevlig men om det är något som kommer innefatta tappat livslust och energi är det att förlora.

Efter 6 månader så slänger du kläderna? Hur snabbt växer dina ungar egentligen?

För övrigt om du inte trollar vilket jag lutar år så är det du som kommer att få vårdnaden av barnen, och han döms för egenmäktighet med barn.

Beklagar verkligen!

Du har iaf satt bollen i rullning genom att agera och fått iväg en verkställan.

Sen går det trögt och tar tid, vilket är fruktansvärt.

Bra att du har på fötterna att du har rent mjöl i påsen.

Försök att hålla dig lugn och sköt om dig fysiskt och psykiskt.

Förut fick barn välja själva (boende, umgänge) vid en viss ålder, men den gränsen är ju borttagen och man gör en inviduell bedömning från fall till fall nu (av vad jag vet.

Du drar väldigt mycket slutsatser omkring hur det ser ut med den där flickvännen. Vi vet väldigt lite om hur den situationen ser ut och vad som hände i det där andra vårdnadsmålet. Igen, om Socialtjänsten bedömer att hon är en risk för barnet så är det inte ett vårdnadsärende längre i första rummet, utan ett placeringsärende enligt LVU. Och där är vi uppenbart inte. Att en förälder skiljs från vårdnaden om sina barn innebär inte på något sätt att de per automatik ska anses olämpliga att umgås med barn. Det här borde socialtjänsten redan rimligtvis ha tittat på inom ramen för en utredning med stöd av Socialtjänstlagen, och eftersom TS inte nämner något sådant är min slutsats att det faktiskt inte finns sakliga skäl till ett sådant förfarande. Barnen far inte illa.

Av vad som framkommit har den andra föräldern själv inte gjort sig skyldig till försummelse av den omfattning och allvarlighet som krävs för att domstolen på den grunden ska anse honom olämplig och därmed skilja honom från vårdnaden. Ifall båda föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad kommer domstolen att tvingas välja mellan föräldrarna. Umgängessabotaget talar mot pappan. Att barnen tycks uttrycka att de vill bo hos sin pappa talar mot TS. Det är inte en säker utkomst. Att motsätta sig gemensam vårdnad ökar i TS fall tveklöst risken att förlora vårdnaden helt, förutom att det också positionerar henne som mer konfliktsökande och oförsonlig, vilket inte är till fördel i domstolen. Det är onödigt att utsätta sig för den risken utan att ha en stabil grund för det. Därför är det klokt att invänta vårdnadsutredningens slutsatser innan en sådan åtgärd övervägs.

Sen är ett sådant utfall heller knappast till fördel för barnen - om någon till äventyrs bryr sig om vad som faktiskt är bra för dem mer än sannolikheten att gå vinnande ur ett helt självförvållat konfliktläge där det verkligen spetsats till allt eller inget. Det är precis folk som resonerar som du som gör vårdnadstvister värre än vad de måste vara. Folk som ska leta skäl till att försöka manövrera ut den andra föräldern helt och marginalisera, istället för att försöka vara så rimliga och kompromissökande som möjligt.

Synd. Kan tänka polisen e konpetentare att hitta sanningen.

Det ska mycket till innan en förälder förlorar vårdnaden om sina barn. Jag är uppväxt med en pappa som utsatte mig för psykisk och fysisk misshandel. Jag var tydlig med vad pappa gjorde, socialtjänsten var väl medvetna om att pappa regelbundet kastade ut mig hemifrån, och det kom i ett antal orosanmälningar om min familjesituation under åren. Min pappa förlorade aldrig vårdnaden om mig, på sin höjd blev jag tillfälligt placerad i korta perioder. Om endast tomma ord och indicier finns emot dig, medan pappan själv begår umgängessabotage och bor med en flickvän som bevisligen är olämplig bland barn, så är det snarare han som bör oroa sig.

Att barnen själva uttrycker sig såhär om dig trots att det inte stämmer låter väldigt konstigt. Barn är smartare än att blint tro på precis allt vuxna säger, och blir med åldern allt mer medvetna. Hur gamla är barnen?

Varför undviker du svara på vissa frågor då?

Tillexempel på varför du inte bara åkt dit.

Eller varför du fått för dig att slänga alla dina barns kläder?

Låter väldigt VÄLDIGT konstigt

Aldrig hört på hans musik förut. Men tack för en förklaring! Hoppas att det löser sig. Det där med att bli skickad överallt, att ringa hit och dit, och ingen vet något eller kan säga någonting. Det är inte något roligt.

Jag anar ugglor fastkilade i mossan här. Känns som att barnen 16 och snart 18 år har det bäst hos pappan och deras nya mamma. Läst igenom vad du skrivit, och du verkar vara narcisist med borderliner. Förmodligen mycket aggresiv mellan varven också

Folk har väl olika emotionell koppling till kläder. Är de urvuxna finns det ingen materiell orsak att ha kvar dem. Många verkar spara massor sånt där av sentimentala skäl, morsan har flyttkartonger med sånt hemma hos mina föräldrar och (en obegriplig) idé om att jag och min bror en dag ska tycka det är jättekul. Jag har kvar mycket av min unges urvuxna kläder, men det är också för att det finns en tanke om att han nog inte är sista ungen.

Vad gäller det förstnämnda är det däremot uppenbart för alla som kan någonting om sånt här. Det är inte "bara att åka dit". Av många skäl. Både juridiska och andra.