Hjälp!!Jag har inte fått träffa mina barn på 6 månader

Man dömer efter situation, ta exempel du har ett gott umgänge med dina barn, blir likt TS du hindras, barnen är 12 år, barnet ger ett vagt svar till soc, där rätten kan se att det finns en dold påverkan, men om barnet är tydlig, bedöms det rakt av, ex barnet uttrycker jag vill själv bestämma, jag trivs inte hos TS.
Vi har nu både en tid som gått, barnet har en ny vardag, en situation där barnet känner sig trygg och mår bra, man går inte in och förändra barnets beslut, domstolen ser bara barnets bästa och inte förälders umgänge.
Varav bästa råd till Ts är just begära 1 timme i veckan, försöka vinna tillbaka barnet, vinna tillbaka förtroendet, uppenbart har förtroendet havererat någonstans efter vägen. Vi kan även utgå att dessa barn är kraftigt allierade med pappan, dom kommer mycket troligt berätta att dom enbart vill bo hos pappan.

Den domen som är fastslagen måste väl ändå gälla?! Hur kan även en tingsrätt gå på barnens talan om de inte träffat mig på 6 månader? En timme lär ju inte hjälpa. Om han har dem 99,9 resterande tid

Har du nånsin ställt dig frågan om vad som verkligen är bäst för barnen? De kanske behöver en paus från dig?

Har du haft kontakt med dem?

Min uppfattning är att så kallad "offensiv strategi" sällan lönar sig i vårdnadsmål. Det fungerar inte som vanliga tvistemål, att ena parten förväntas ställa sig maximalt orimligt åt ena hållet och den andra parten maximalt orimligt åt andra, processföringsmässigt försöka hota och skrämma varandra till underkastelse, och sen så möts man någonstans på mitten. I vårdnadsmål handlar allt om barnen och vad som är barnens bästa. Inte om vilken förälder som har "mest rätt". Barnets bästa presumeras vara god kontakt med sina bägge föräldrar som sätter sina egenintressen åt sidan för barnens skull. I andra hand att välja den förälder som i störst utsträckning kan närma sig detta. Att framstå som rimlig, prestigelös och kompromissvillig är mycket värt och är vad domstolen gärna vill se. Genom att välja en "offensiv strategi" utan tydliga sakskäl (och saboterat umgänge några månader är inte det, däremot lagvunna domar om misshandel, sexuella övergrepp eller liknande kan vara) ses som lite oförsonligt och konfliktsökande. Särskilt om det läggs som förstayrkande vid tvistens inledning. Det finns inget som hindrar att man ändrar yrkandena under tvistens gång om det under processen framkommer grund för det.

Det finns också en annan aspekt, och det är att om ingen av parterna kan tänka sig gemensam vårdnad är domstolen tvingad att välja den ena eller andra. Det innebär alltså att man utsätter sig för en mycket större risk att förlora allt. Den risken kan vara värd att ta beroende på situation. Det finns ingen anledning att låsa sig i den positionen från början i det här fallet.

En mamma förlorar knappast vårdnaden över sina barn bara sådär, och det blir heller inte en VBU-utredning "bara sådär".

Du kanske skulle ta och berätta om vad det är du faktiskt har sysslat med som är orsaken till att du förlorat vårdnaden.

Och nej - det är inte bara lögner och påhitt från deras sida.
Uppenbarligen är du inte världens bästa och snällaste mamma som enbart klappar kattungar hela dagarna.

Det jag menade var att eftersom pappans flickvän redan totalt tappat vårdnaden om sina barn, samt pappans tidigare psykiska misshandel, plus att han brutit med överenskommelse kring vårdnad så anser jag det inte är orimligt att yrka på ensam vårdnad.

Jag vet för övrigt inte om jag missat någonting här men varför finns det inget beslut på interimistisk vårdnad innan saken prövas i huvudförhandlingar?

Du ska denna timme som symbolisk, barnet är 12 år, barnet väljer själv tiden, dvs du och barnet umgås, barnet vill träffa dig mer än 1 timme, barnet är 12 år, ringer bara till sin pappa, jag ska vara längre tid hos mamma, pappan kan inte luta sig på domslutet, barnet har en egen vilja, börjar pappan avbryta går han emot barnets vilja, dvs motarbeta umgänget barnet vill ha, på detta sätt utökar du umgänget, dom slut spelar ingen roll, domstolen följer bara barnets vilja o bästa, skulle pappan bråka mot barnets vilja/bästa kommer han bara förlora nästa gång.

Det förekommer att det fattas, om någon av parterna yrkar det. Det är _mycket_ ovanligt att detta utfaller på annat vis än de rådande förhållandena. Om inget beslut fattas så gäller de rådande förhållandena. Det är alltså inte så att barnet ställs utan vårdnadshavare under processens tid, utan det normala är att det inte finns skäl att göra på annat vis än det som redan råder.

Förhållandet med den där flickvännen kan sätta saker i annat ljus - men givet att TS blir svarande i vårdnadsmålet framstår det som lite märkligt att dundra på med det. Ska man gå in i en sådan sak bör det också ha klarlagts av Soc att flickvännen utgör en risk för barnen. Det finns potentiellt fler skäl än att barnen far illa bakom att vårdnadsförhållandena ändrats kring hennes barn. Att hon inte fungerar som vårdnadshavare till sina egna betyder helt enkelt inte nödvändigtvis att barn far illa av att vistas med henne. Det här blir ju ytterst en fråga för vårdnadsutredningen, och rekommenderar vårdnadsutredningen på vissa sätt finns det skäl att ändra yrkandena då. Och det kommer framstå som mycket mer konstruktivt att göra saker i den ordningen.

Skulle säga det är väldigt ovanligt att en mamma totalt tappar vårdnaden till sina egna barn med besöksförbund på "livstid". Har en domstol kommit till den slutsatsen ser jag det som väldigt stärkande i TS favör eftersom denna flickvän verkar dela bostad med pappan. Vilket också ställer frågetecken för hans egen bedömningsförmåga. Om allt TS säger tycker jag det verkar som det finns goda chanser att få ensam vårdnad.