Hjälp! Jag går sönder totalt.
Mina barns pappa har tagit barnen ifrån mig och haft dem i över 6 månader. Det finns en dom sedan 3 år tillbaka där vi ska ha varannan vecka. På över 6 månader har jag inte haft någon kontakt alls med barnen. Han har blockerat och tagit bort mitt nummer på deras telefoner. Han har inte kontaktat mig överhuvudtaget. Min advokat har skickat in en verkställan men det är en trög domstol. I förra veckan kom det information från hans jurist att han ämnar stämma mig på ensam vårdnad. Den här veckan kom ännu mer information från juristen. Nu vill han inte bara ha ensam vårdnad utan att jag inte ska ha någon umgängesrätt med barnen. Jag vet att han pratar väldigt illa om mig inför barnen. Så de får ju en helt skev bild av mig. Hans flickvän är av samma personlighet som pappan. Hon har sms:at mig strax efter han tog barnen att hon och han blankt struntar i några domslut. Hon är för övrigt portad att träffa sina två barnbarn av hennes son och svärdotter på livstid. Enl dem ska hon inte vara i närheten av barn.
Min rädsla är att om det nu ska bli ännu en VBU-utredning att barnen pratar illa om mig. Så som pappan har sagt till dem. Så var det i förra vårdnadstvisten. Då sa de att jag tog strypgrepp på dem, misshandlade dem och var elak. Det är ju precis motsatsen till vad jag är. Och vi vet ju att domstolen går till 80 % på VBU-utredningen.
Det finns absolut ingen oro i mitt hem eller mig som mamma säger socialen. Dock gör de noll i att försöka hjälpa mig att få hem barnen. De bara säger att deras uppdrag är barnens bästa. Är det barnens bästa att skiljas från sin mamma?
Jag missar en del av deras barndom och uppväxt. Något inga pengar i världen kan ersätta. Vad tusan ska jag göra?!? Jag försöker ta mig igenom dag för dag, timme för timme.
Mina barns pappa har tagit barnen ifrån mig och haft dem i över 6 månader. Det finns en dom sedan 3 år tillbaka där vi ska ha varannan vecka. På över 6 månader har jag inte haft någon kontakt alls med barnen. Han har blockerat och tagit bort mitt nummer på deras telefoner. Han har inte kontaktat mig överhuvudtaget. Min advokat har skickat in en verkställan men det är en trög domstol. I förra veckan kom det information från hans jurist att han ämnar stämma mig på ensam vårdnad. Den här veckan kom ännu mer information från juristen. Nu vill han inte bara ha ensam vårdnad utan att jag inte ska ha någon umgängesrätt med barnen. Jag vet att han pratar väldigt illa om mig inför barnen. Så de får ju en helt skev bild av mig. Hans flickvän är av samma personlighet som pappan. Hon har sms:at mig strax efter han tog barnen att hon och han blankt struntar i några domslut. Hon är för övrigt portad att träffa sina två barnbarn av hennes son och svärdotter på livstid. Enl dem ska hon inte vara i närheten av barn.
Min rädsla är att om det nu ska bli ännu en VBU-utredning att barnen pratar illa om mig. Så som pappan har sagt till dem. Så var det i förra vårdnadstvisten. Då sa de att jag tog strypgrepp på dem, misshandlade dem och var elak. Det är ju precis motsatsen till vad jag är. Och vi vet ju att domstolen går till 80 % på VBU-utredningen.
Det finns absolut ingen oro i mitt hem eller mig som mamma säger socialen. Dock gör de noll i att försöka hjälpa mig att få hem barnen. De bara säger att deras uppdrag är barnens bästa. Är det barnens bästa att skiljas från sin mamma?
Jag missar en del av deras barndom och uppväxt. Något inga pengar i världen kan ersätta. Vad tusan ska jag göra?!? Jag försöker ta mig igenom dag för dag, timme för timme.