Stora svenska materielinköp

Det är det inte, för fienden får då två robotsystem att förhålla sig till och måste därför ta höjd för de båda uppsättningarna av förmågor.

Det är även bra med redundans CAD gäller logistiken även om vi helst borde ha licenstillverkning av någon av typerna.

Så tänker jag också

Tror vi behöver börja tänka till lite både vad gäller produktionskapacitet och vad för inverkan och kontoll vi vill ha. Idag köps redan mycket från USA. Tittar man på antalet användare av tex, Aster 30 (vilken är lilvärdig med Patriot) är det inte speciellt många.
Ännu värre blir det väl om man jämför Amraams & Meteor eller IRIS-T. Händer något med Kina lär vi inte direkt hamna först i kön för nya Patriot eller Amraams.Jag gillar inte att lägga alla ägg i samma korg så att säga där vi får samma flaskhalsmer eller mindre. För att inte tala om osäkerheten om Trump kommer till makten vilket vi ändå kan anse som troligt.
Ukraina har använt en avsevärd mängd luftvärnsmisiler även om vi kanske inte är riktigt lika utsatta så är det ändå något att förhålla sig till. Hade vi haft Aster 30 skulle jag inte ha några problem med att köpa Amraams, ja du förstår tanken. Därför förordar jag Europeiska alternativ som jag nämnt tidigare i tråden där en lösning kan vara IRIS-T SLM. Ännu bättre kanske den nya Camm-MR som skulle kunna bli riktigt bra. Om det systemet väljs till Luleå-klass korvetterna så blir väl valet ganska enkelt.

Synergieffekterna av att använda utgångna aa misiler till sa kan ju fungera om vi får adekvat räckvidd men det förefaller bli lite tamt som vi gjorde med vårt IRIS-T vi har idag. Det finns ju dock ett vidareutvecklat system med IRIS-T men kanske bättre att satsa på vettigt räckvidd? Lägga personal och pengar på ett system som vi ändå behöver ha ytterligare ett system att täcka upp med flr bättre räckvidd känns hopplöst meningslöst.

Båtar och sådant är alltid trevligt, men varför inte lägga beställning på 10.000 drönare och omfattande luftvärn och 2 miljoner artillerigranater med tillhörande förvaringsdepåer.

Jag har alltid undrat om försvarsmakten gör någon kostnadskalkyl när de lägger beställningar eller går på magkänsla och vem som fått rätt muta. 3 miljoner automatkarbiner känns också bra att ha i förrådet och dela ut vid behov.

i
Generellt är vårt luftvärn eftersatt. Då vi bara satsat på RB70/90 och RBS23. Att vi sedan först valde
RBS98 till brigaderna gör att det generellt inte räcker till. Men med de två demovagnarna på BV410 med RBS98 och RB70 SHORAD. Visar att det är det de vill fortsätta att satsa på. Följt av något system för 40 km+ till brigaderna.

CAMM familjen låter intressant. Så jag hoppas även på CAMM-MR. Om den nu även blir en komplettering till PAC-3 roboten till PATRIOT.

Vi hade tidigare licenstillverkning på AIM-120 5B.

Visst är det väl så. Att det delvis kommer en ny modell. Så de äldre kunde gå till luftvärnet. Finland gör så när det nu får nya robotar i samband med F35. Men just våra gamla RB99 5B/C sålde vi tillbaka till USA. Så att de kan skicka dem till Ukraina för luftvärnet. Vi hade inte skapat någon lösning för RB99 till luftvärn. Det alternativ vi hade var att bygga om vår RBS97 så att den även kunde ta RB99. Men med de gamla RB99 så skulle räckvidden bara bli ca 25 km. Så att satsa på nyare system är en fördel.

AIM7 blev senare Sea sparrow. Nu kommer den som en komplettering till ryska BUK. Då det börjar tryta med robotar. Även fast räckvidden blir kortare. Så de tar vad de kan få. ombyggda BUK som fått namnet Frankensam kan även ta AIM9.

[quote=slurppen|88033953] Jag föredrar ingenting, jag beskriver hur verkligheten ser ut.

Sverige har nu, snart, beställt 10 nya stridsvagnar som ersättning för de 10 som skänktes till Ukraina. Med tanke på den stora upprustning som sägs pågå är det ju rentav ynkligt att Sverige bara bibehåller sin numerär om 120 stridsvagnar.

https://www.dn.se/sverige/armen-far-nya-stridsvagnar-men-vapnen-drojer-i-aratal/

Det är en generationsväxling på gång vad gäller stridsvagnar. Det kan ju vara dumt att köpa nya vagnar av en generation som är på utgående.

Efterföljaren till Leopard lär få 140 mm kanon, sägs det.

Man tänker dock slösa bort mångmiljardbelopp på att uppgradera den befintliga vagnparken, så nya generationer som rullar på svensk mark ligger säkert 20 år bort. Jag skulle inte bli förvånad om vi hade fått väldigt många t ex sydkoreanska stridsvagnar i standardutförande för samma belopp som kommer läggas på att uppgradera befintliga vagnar. Men i Sverige gäller som alltid att ett mindre antal vagnar med lite bättre prestanda är bättre än ett betydligt större antal vagnar med genomsnittlig prestanda.

Men är Sverige ett land som ska kunna föra krig i stora slättlandskap? Inte ens i Ukraina är ju stridsvagnar särskilt användbara i rollen som just stridsvagnar.

Bättre då att lägga mer pengar på något i CV90-klassen och ha stridsvagnar som komplement till detta.

Det är inte så konstigt. Dels har vi (numera) begränsat med personal i försvaret, och då är det principiellt bra att ge dem en överlägsen vagn. (Överlägsen, i betydelsen "så bra man kan göra den"). Detta är en etisk fråga, vårt försvar bygger på att soldaten/medborgaren inte är en krass förbrukningsvara. (Så tänker inte alla).

Sedan har vi de rimliga krigsfallen: Sannolikheten för ett stort pansarslag på Skåne- eller Skaraslätten är inte särskilt stor. Däremot är sannolikheten för stora flyganfall rätt stor, med en sjöburen invasion som avlägsen tvåa. Men för att pansar skall få en avgörande verkan måste flygvapnet och marinen misslyckas stort OCH den invaderande stormakten måste få arbetsro för att föra fram eget pansar i tillräckliga mängder (de behöver dock inte vara monstruösa mängder vagnar ifall Sverige inte själv har och kan föra fram stora stridsvagnsmängder till en invasion.)

Däremot måste (och bör) man försvara sitt territorium effektivt. I skog och småbruten terräng fungerar fortfarande lätta stridsfordon och infanteri utmärkt. I luften krävs ett flygvapen, på territorialvattnet krävs fartyg, ovan och under vattnet. Kustartilleriet är numera nerlagt, men att försvara kustbandet är fortfarande viktigt. Trenden är uppenbarligen också att soldaten är lokaliserad bakom fronten, och vapenverkan sker via robotar (i ordets ursprungliga mening, dvs diverse helvetesmaskiner i luften, på marken och i luften).

För dessa uppdrag passar inte en pansartung territorialarme alldeles bra, även om den såklart kommer att behövas om fienden tar sig iland/över gränsen på något vis. Håller inte Norge och framförallt Finland kan det ju bli så.

Så att uppgradera gammal bra skit till nyare, bättre skit är en sak, att anpassa försvar (och därmed anfallsförmåga) till nya förutsättningar är en annan sak. Att begå misstaget att skapa ett försvar för förra kriget är det många som gör, och det kan bli så att det inte alls är ett misstag. Men det är nödvändigt att se försvaret som ett system av system.

(Den som tänker "NATO ger oss mycket gratis" kan ju bara fundera på ifall Finland får alldeles lätt att avvara några F35 att stötta Sverige och pansarbataljonen som strider i finska Lappland med CAS, ifall de har fullt upp att försvara Helsingfors mot drönaranfall riktade mot bostadsområden...)